Sanna utsattes för sexuella övergrepp – nu hjälper hon andra

Publicerad 2014-12-18

Släkten och samhället svek Sanna – då startade hon Föreningen Storasyster

Hon var bara fyra år gammal när övergreppen började.

Inte förrän tio år senare vågade Sanna Bergendahl, 32, berätta.

Då svek släkten – och samhället.

I dag erbjuder hon därför andra som utsatts för sexuella övergrepp stöd och hjälp genom Föreningen Storasyster.

– Jag vill minska den skam och skuld den som utsatts känner – och bryta tabut.

I flera år utsattes Sanna Bergendahl för sexuella övergrepp av en nära manlig släkting.
Tanken att det hon upplevt på något sätt var fel slog henne aldrig.
För Sanna var det hur livet alltid sett ut – även om det kändes otäckt.
Först i 14-års åldern berättade hon för en närstående. Ytterligare tre år passerade förrän en anmälan gjordes.

– De åren präglades av smärta och låg självkänsla. Jag upplever att människor i min närhet såg men inte vågade eller visste hur de skulle agera, säger Sanna.

Ordnade själv med terapi

När mannen dömdes var det en slags upprättelse men medan familjen stöttade henne vände släkten Sanna ryggen.
De sociala myndigheterna gjorde ingenting. Därför skulle det ta flera år förrän hon kände sig hel.

– Jag hade ett målsägandebiträde under rättegången men det var ju ingen samtalskontakt. Det var först i vuxen ålder som jag själv ordnade med terapi för att bearbeta det jag varit med om.

Sanna som valt att vara öppen med sin historia har mött motstånd. Att inte prata om det man utsatts för fortsätter att vara kutym, som att det är offret, inte förövaren, som ska skämmas. För tre år sen fattade hon därför beslutet att använda sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra och Föreningen Storasyster föddes.

– Jag blev helt enkelt frustrerad och ville minska den skam och skuld den som utsatts känner – och bryta tabut, säger Sanna.
– Sexuella övergrepp är så vanligt och det är så många som är så ensamma i sitt trauma. Jag hade uppskattat om jag som ung fått prata med någon med liknande erfarenheter och gå i stödgrupp.

Förtroendet allra viktigast

Föreningen Storasyster erbjuder därför det personliga stöd myndigheter inte ger. För Sanna är det viktigt att barn och unga känner det förtroende hon själv aldrig gjorde, att de vågar berätta och blir trodda.

– Hos oss kan man skapa en personlig kontakt i form av en dygnet runt-öppen stödchat och mejlkontakt där man dessutom kan prata med samma person varje gång.

En av dem som sökt hjälp hos Föreningen Storasyster är Sara Stille, 20. Hon utsattes för upprepade sexuella övergrepp i tonåren och kontaktade föreningen samtidigt som hon anmälde förövaren. Att föreningen finns tillgänglig efter kontorstid när man kanske kan och behöver prata av sig allra mest – och dessutom har volontärer som själva upplevt övergrepp – var viktiga faktorer för Sara. Men liksom Sanna fick hon söka hjälp själv – ingenting erbjöds henne efter att hon anmält.

– Man glöms bort, både jag som offer och min familj som också behövde prata om det. Och min historia är ändå ljus – jag hittade bra hjälp, jag lyckades vända och göra något av mitt liv och mannen dömdes för vad han gjort. Hur går det för dem som inte får någon hjälp?, säger Sara.

Volontärerna utbildas

Alla föreningens volontärer genomgår utbildning och den som söker hjälp kan välja vem man vill prata med, från eventuella egna upplevelser till kön och ålder. Man anordnar också samtalsgrupp och gruppaktiviteter, hjälper till vid myndighetskontakt och föreläser på skolor och myndigheter.   

– Vi försöker också synas i sammanhang där vi kan förmedla hopp och styrka och visa att vi som upplevt övergrepp faktiskt kan må bra igen och att livet kan bli ljusare, säger Sanna.

Förutom att besöka skolor är Föreningen Storasyster också aktiv i sociala medier där man lätt når ut till rätt målgrupp. Eftersom en stor del av verksamheten finns online är man på ett plan rikstäckande men finns än så länge fysiskt bara i Stockholm. Nu är man på gång också i Göteborg och hoppas kunna sprida sig till ännu fler orter.

– De sanna hjältarna är alla våra volontärer men ansvaret att erbjuda hjälp får inte ligga på ideella krafter. Och ansvaret att söka hjälp ska inte ligga på den som utsatts för sexuella övergrepp.