Polisen Ulf hyllas – för sin text om självmord

Polisen Ulf Boström hyllas för en text som sprids på Facebook. Ämnet är svårt och tungt – det är självmord det handlar om.

– Jag kom på att jag själv har varit tyst om det här i hela mitt liv, säger han.

”Tystnaden. Högstadiet 1970. En atletisk skolkamrat går i nionde klass. Han vinner alla idrottsgrenar. Han tar livet av sig. Skolan tystnar. Jag lär mig att man ska vara tyst.”

Så börjar polisen Ulf Boströms hyllade text om tystnaden kring självmord och mental ohälsa, som nu sprids på Facebook. Han fortsätter med att berätta om en rad tillfällen i sitt privat- och yrkesliv där han ställts öga mot öga med det få vågar prata om.

– När jag tänkte på de saker jag varit med om blev det jobbigt faktiskt. Jag insåg att minnena låg djupt ned i min mentala källare, säger han till Aftonbladet.

”Öppnade källardörren hos mig”

Det var i början av augusti som Ulf blev kontaktad av sin gamle poliskollega Håkan Wester, som nu arbetar som volontär för organisationen Suicide Zero. Han undrade om Ulf kunde tänka sig att skriva en text om självmord för att uppmärksamma initiativet Karin Boyes Minneslopp. Ulf tackade ja.

– Jag funderade över vad jag skulle skriva. Jag har försökt ge människor stöd och hjälp i hela mitt liv i väldigt många olika sammanhang, även när det handlar om dessa ämnen, säger han och fortsätter:

– Jag bestämde mig för att skriva om hur det har påverkat mig och hur jag socialt och kulturellt har blivit lärd att behandla det.

När Ulf satte sig ned för att skriva kom minnena tillbaka, ett efter ett. Minnen av situationer han inte tillåtit sig själv att tänka på eller prata om tidigare.

– Samtalet med Håkan hade öppnat den där källardörren hos mig. En väldig massa minnen ramlade över mig och jag valde ut några av dem att skriva om, säger han.

”Vi behöver prata om det”

Syftet med texten är att öppna upp för samtal och dialog kring mental ohälsa, som i värsta fall leder till självmord. Ulf upplever att det pratas alldeles för lite om dessa ämnen, även inom polisen.

– Vi pratar väldigt mycket om värme och kärlek och om att alla ska med. Men jag ser nog inte att det blir mer mjukt och värme i samhället, utan snarare tuffare och hårdare. Det är nog lite mer ”sköt dig själv och skit i andra” fortfarande, säger han.

Han tycker att det är viktigt att vi börjar prata mer om hur vi mår, och slutar ta på oss ”skyddskläderna” som lurar omgivningen att vi är osårbara.

– Jag menar inte att vi måste diskutera självmord och mental ohälsa hela tiden. Men vi behöver skapa en atmosfär inom arbetsplatser, föreningar och organisationer där tankar och känslor är välkomna, säger han och fortsätter:

– Vi har alla känslor. Är de känslorna sådana att de gör dig orolig är det inte bra för någon människa att gömma undan dem. Vi behöver prata om det.