Amanda var inlåst hos sin mamma – för att överleva

Uppdaterad 2021-03-29 | Publicerad 2021-03-28

Amanda Reinsjö var dödsjuk, led av ångest och var beroende av droger.

Trots det fick hon ingen plats på behandlingshem.

Missbruket kunde ha kostat henne livet – om det inte hade varit för hennes mamma.

– När jag inte fick plats på behandlingshem så flyttade jag hem till mamma och stannade där tills det kändes tryggt, säger Amanda Reinsjö, 34.

Om du inte hade slutat med drogerna då – hade du levt i dag?

– Nej, det tror jag inte.

I dag är Amanda utbildad civilingenjör, arbetar sedan snart ett år tillbaka som lärare på en skola i London. Hon driver vetenskapspodden Outlaw science och livet ser ljust ut. Men bakom sig har hon många tuffa år, med svår ångest och missbruksproblematik, något hon tidigare berättat om i tidningen Accent.

Som barn var Amanda viljestark, hon ville gärna ha det på sitt sätt och lekte hellre själv än att leka på ”fel sätt”. Och hon var begåvad.

– Jag var väldigt duktig på matematik, läste tidigt och jag var intresserad av att lära mig saker. Den där typen av barn som vet väldigt mycket och gärna talar om det för andra.

Så det gick bra för dig i skolan?

– Det gick jättebra för mig i skolan, ämnesmässigt då. Inte toppen, rent socialt.

När upptäckte du det?

– Det upptäckte jag nog ganska tidigt, att jag kunde inte koderna så att säga.

Amanda fick problem med att hitta vänner och upplevde sig som utanför och mobbad. I högstadiet alkoholdebuterade hon, som så många andra ungdomar.

– Det var svårt att umgås men det blev lättare när man drack. Det är ett mer förlåtande klimat när man har druckit lite. Folk blir mer fria att göra saker och det tas emot på ett annat sätt. Det är okej att bete sig lite hur som helst. För mig var det en jättelättnad, att inte behöva tänka så mycket och väga allting.

En annan viktig faktor som gjorde att hon drogs till alkoholen var psykisk ohälsa.

– Jag fick vara med. Och det var kul. Sen har jag väl alltid haft någon form av ångestproblematik.

I gymnasiet började hon testa hasch och tabletter och efter studenten eskalerade Amandas missbruk. I bakgrunden grodde hela tiden ångesten och Amanda skar sig. För att dämpa ångesten fick hon stora mängder medicin utskrivna.

– Anledningen till att jag kom undan med ett legalt missbruk var att jag gick på så mycket starka mediciner att jag redan var helt väck.

Ett dåligt samvete

Det som hjälpte Amanda var att hon hade en familj. Hon har tre yngre syskon och tryggheten i två föräldrar som bryr sig om henne. Mamma Anna-Lena Cannmo Reinsjö, 57, från Bua, berättar om de svåra åren och om sitt eget dåliga samvete.

– Det gör ont i mig att jag inte märkte något när hon var liten. När hon pratar om skolan i dag så kan hon fortfarande gråta. Men jag har pratat med hennes lärare och de hade inte heller märkt något.

Vid något tillfälle har Amanda berättat för sin mamma att hon någon gång sa ”du kanske ska byta skola” och då blev Amanda ”så lycklig”.

– Men jag tog inte upp det igen och hon sa inget heller. Hon var en så snäll liten flicka. Det kan ge mig fullständig ångest, att jag inte såg henne då.

Anna-Lena är tydlig med att hon ser sin dotters missbruksproblematik som ett sjukdomstillstånd.

– Vi har psykisk ohälsa i familjen på både min mans och min sida. Jag jobbar ju med sådant och tycker mig se hur ärftligt det är. Jag ser det som en sjukdom, som exempelvis diabetes.

Torkar upp blodet

Hur Anna-Lena höll ihop de där åren då Amanda mådde så dåligt psykiskt och missbrukade, förstår hon knappt i dag.

– När man är mitt uppe i det så gör man det bara. Man torkar upp blodet, man lägger om såren. Man lämnar inte sitt barn. Men hur orkar man? Jag orkade men det var väl ren tur.

Amandas missbruk tärde på hela familjen, inte minst på syskonen som fick stå ut med hennes ångest, dåliga humör och berusning. Till slut var det ohållbart för Amanda att bo kvar hemma och hon fick vid 17 års ålder flytta hemifrån. Det tog tid för familjen att läka.

– I dag är det inga problem. Jag har fem barnbarn och Amanda älskar dem allihopa. Hon är en riktig lekmoster som hittar på grejer och är kreativ och rolig.

Amandas mamma är sjuksköterska och arbetar med människor som lider av psykisk ohälsa. Och hon är hjälpt av sina personliga erfarenheter.

– Jag vet hur man ska hantera detta. Men det finns förstår aldrig någon facit.

Om hon skulle ge ett råd till andra föräldrar som är i den situationen hon själv en gång var i, tvekar hon inte.

– Ta all hjälp du kan få. Skäms inte för någonting! Och bara finns där. Jag skulle inte stödja ett missbruk ekonomiskt. Det har jag varit jättenoga med. Jag fixade mat och lägenhet och gjorde väldigt klart att vi inte accepterar missbruket. Min man tyckte där och då att vi skulle vara hårdare. Men jag var rädd att jag skulle skrämma iväg min flicka och att hon skulle försvinna. I dag är vi överens om att vi gjorde så gott vi kunde.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan i december.

Nominera din hjälte här nedan!

Publisert:

LÄS VIDARE

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Frida Westergård och Nils Höglander
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Jobba på Aftonbladet: Klicka här

OM AFTONBLADET