Lastbilschauffören Anton såg lågor – prisas av räddningstjänsten
Publicerad 2023-04-27
Lastbilschauffören Anton Andersson, 25, jobbade natt när han fick se något oväntat.
– Himlen sken plötsligt upp och det var liksom rök överallt.
Anton insåg att ett bostadshus stod i lågor och att det var bråttom att rädda liv.
Anton Andersson från värmländska Gunnarskog har arbetat som lastbilschaufför i sju år. Ungefär vid två-tiden natten mot onsdagen den 19 april, var han ute på vägarna.
– Det ligger ett sågverk i Lässerud och jag hade varit där och lämnat virke. Jag skulle tillbaka åt Arvikahållet när jag passerade Solberga.
Där såg han något som fick honom att reagera. Det var som ett sken över himlen och även rök.
– Huset stod ensamt på ett gärde. Min första tanke var: ”Vem eldar skräp mitt i natten?” Men sen när jag kom närmare såg jag: ”Men vad fan, det brinner i huset!”
Det brann på taket och hela ena husgaveln stod i lågor. Då insåg Anton att det var bråttom.
– Jag tog upp telefonen och ringde 112 och förklarade var jag var och vad jag sett. Larmoperatören sa att det första jag måste göra är att få väck de som bor i huset, om de var hemma. Han sa: ”Ring på klockan, slå på dörren så de vaknar”.
Bankade och slog
Det var mörkt i huset och Anton trodde inte någon var hemma. Men han bankade och slog på dörren allt vad han kunde.
– Ett himla liv förde jag. Efter kanske en eller två minuter kom det ut en man. Jag tror han var nyvaken. Jag sa: ”ditt hus brinner”, men han verkade inte riktigt förstå. Han sa: ”Nej, det brinner inte”, och så gick han in och stängde dörren.
Anton blev väldigt ställd och fortsatte att föra liv till mannen kom ut igen och såg lågorna.
– Sen kom räddningstjänsten ungefär 11 minuter efter att jag slagit larm. Vid det laget hade elden spridit sig och det stod lågor om entrédörren som vi stått vid tio minuter tidigare.
”Skakade min hand”
Nu hyllas Anton av räddningstjänsten i Arvika med diplom, blommor och lovord för sin livräddande insats. Själv är Anton glad över att han råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
– Hade jag kommit tidigare så hade jag nog inte lagt märke till elden, och hade jag kommit tio minuter senare hade mannen nog sannolikt brunnit inne. Det är väldigt bra att han klarade sig.
Vad sa mannen som du räddade till dig?
– Han kom fram och skakade min hand och tackade så mycket för att jag väckte honom.
Det är inte första gången som Anton gör en insats.
– När jag var i 18-årsåldern var jag en av de första att anlända till en singelolycka. Då ringde jag 112. Personerna klarade sig men hade ont i nacken och var chockade.