Ulrika räddade hemlösa James från droger och livet på gatan

Uppdaterad 2022-02-11 | Publicerad 2019-11-22

Mannen låg utslagen på gatan. Hans ben var fulla av sår och de stank av liklukt.
Ulrika passerade den hemlösa mannen efter ett restaurangbesök i London.
Hon beslutade sig för att hjälpa en helt främmande människa.
– Jag har Ulrika att tacka för mitt liv, säger James.

Det regnade och var kallt. Utmed en gata i West End i London satt som vanligt många hemlösa. Ulrika Hansson Blomkvist och hennes man Johan som hade varit ute och ätit på restaurang la en slant i flera av muggarna framför de hemlösa. Men det var en person som stack ut i mängden.

– Jag kan inte förklara exakt vad det var, men något gjorde att jag var tvungen att gå tillbaka. Där satt en man utan skor eller jacka. Han hade uppkavlade byxor och såriga ben. Jag kommer aldrig att glömma lukten, det stank av ruttet kött och lik, berättar Ulrika.

James hade svåra bensår som var infekterade. Ulrika insåg att han snabbt behövde vård. Hon lovade att komma tillbaka nästa dag för att hjälpa honom till en läkare.

– Det var en surrealistisk känsla att ta tunnelbanan för att åka och väcka en främmande man på gatan. Han kunde knappt stå upp, han var så sargad och det kom avgrundsdjupa ljud från honom eftersom han hade så ont. Benen bar honom inte och han fick hänga över mina axlar så att jag kunde släpa honom. Det tog en evighet för oss att ta oss till centret för hemlösa och läkaren konstaterade att det var i sista sekunden. James var ett par veckor från att dö.

För ett år sedan var James uteliggare och i ett djupt heroinberoende. Han led av infekterade bensår.

Insåg att James gick på heroin

Deras första möte ledde snart till dagliga besök. Ulrika och Johan bor sedan många år i London. De köpte varmare kläder, en sovsäck och mat till James. Ulrika fortsatte att ta honom till läkaren flera gånger i veckan för att få såren omlagda. Sakta men säkert växte en vänskap fram.

Ulrika har tidigare jobbat med missbrukare hemma i Sverige, men det tog ett tag innan hon fick veta att James var svårt beroende av heroin.

– Han blev hög upp till åtta gånger per dag för att klara av smärtan i benen och det extremt tuffa och farliga livet på gatan. När jag fick veta det kände jag för första gången en tvekan. Under en minut var det som om någon drog ner en rullgardin, men sedan var det något som kickade in. Jag tänkte att det här måste bara gå att lösa, säger Ulrika.

Under året som gått har hon nästan dagligen tvingats bevittna saker som vem som helst skulle känt tvekan eller rädsla inför. I ett års tid har hon tillbringat de allra flesta dagarna tillsammans med James.

– Jag ville vinna James förtroende och få en förståelse för hans liv och verklighet, säger Ulrika.

Hon har sovit på gatan med honom för att få en insikt i hur hans liv som hemlös ser ut. Ulrika har även varit med när James har köpt droger i mörka gränder och hon har övervakat honom så att han inte ska ta någon överdos. Målet var hela tiden att få James drogfri och ge honom ett bättre liv.

En del av familjen

Sedan den där regniga oktoberkvällen förra året har James liv förändrats drastiskt. Det har varit en oerhört tuff process för honom att bli drogfri. Tillsammans med Ulrika trappade han långsamt ner på heroinet, det medicinska metadonet var också till stor hjälp.

– Jag har Ulrika att tacka för mitt liv, säger James.

Johan har stöttat Ulrika i allt hon har gjort för James. Det har även parets vuxne son gjort som bor hemma i Sverige. Likaså svärdottern och Ulrikas föräldrar. Hennes vänner har samlat in pengar till James vård och saker han behöver.

– Jag är inte troende i traditionell mening, men jag är helt övertygad om att jag och James skulle träffas. Vi kände en stark samhörighet från första stund och han är som den manliga varianten av mig, det är lite som att ha en tvilling. Banden är så oerhört starka, säger Ulrika.

James minns dagen då Ulrika och Johan stannade till framför honom i West End väldigt väl.

– Jag brukar inte sitta där jag satt, men någon annan hade stulit mitt vanliga ställe. Mina ben var extremt dåliga och jag hade i princip gett upp allt hopp. Det kändes som om precis allt gick emot mig. Plötsligt kom någon och böjde sig ner och frågade hur jag mådde. Det var Ulrika. Jag kände att hon verkligen lyssnade på vad jag hade att säga. Det är ett ögonblick jag alltid kommer att minnas.

”Jag har en livsuppgift”

Efter hårt jobb och mycket hjälp av Ulrika har James fått ett eget boende där det dagtid finns personal om han behöver hjälp med något. Han tränar på gym, spelar tennis, fiskar, volontärarbetar på en 4H-gård och tillbringar tid med Ulrika och Johan. Han har även återfått kontakten med sin mamma och syster tack vare Ulrika.

Ulrika och Johan betraktar James som en del av sin familj. Han bor alltid över hos dem i Wimbledon på helgerna och sommaren tillbringade de tillsammans i Sverige.

– I dag blir jag mer hög på att göra alla de här sakerna än jag blev på att ta droger. Jag kan inte tacka Ulrika tillräckligt mycket för allt hon har gjort för mig, säger James.

I framtiden planerar han att skriva en bok om sitt liv. Han hoppas att den ska kunna hjälpa ungdomar att inte börja ta droger. Boken är ett sätt för James att ge något tillbaka till samhället.

För Ulrika har det alltid varit självklart att hjälpa en medmänniska i nöd.

– Jag har aldrig någonsin ångrat att jag stannade till vid James den där dagen. Om det så kräver hela min livstid så kommer jag aldrig någonsin att svika honom. Jag har fått en livsuppgift, något jag brinner för och en bästa vän. För James är verkligen min allra bästa vän, och vi ses fortfarande nästan dagligen. Han har gett mig massor med insikt och kunskap och tillsammans hoppas jag att vi bidragit till att krossa fördomar om just utsatta människor.


Följ Svenska Hjältar på Facebook

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!