Från nazist till integration: ”Känner igen mig i ungas utanförskap”

Patrik lockades till högerextremism – nu arbetar han med integration

Uppdaterad 2022-05-03 | Publicerad 2020-10-04

Patrik Asplund, 48, har i 20 års tid arbetat med olika sociala projekt.

I dag är han vd för Goodsport, en stiftelse som arbetar med integration för unga.

Men så har det inte alltid varit. Som ung var han nazist och sjöng i ett vit makt-band.

Patrik Asplund tar emot oss i de fina lokalerna inne på Stockholm Stadion där han tränar kampsport. ”Hos oss är alla välkomna”, säger han och gestikulerar med sina starka armar som är täckta av stora tatueringar. En syns lite tydligare än de andra – en stor viking med ett svärd pryder den högra underarmen.

– Det är gamla tatueringar, säger han.

Patrik Asplund är i dag 48 år och har med sin erfarenhet från sin egen ungdom och Fryshuset möjlighet att hjälpa unga. ”Jag känner igen mig i många av ungdomarna i dag, i utanförskapskänslan jag hade på 90-talet själv”, säger han.

Bilderna på hans armar är ett minne av en annan tid – en annan Patrik. Det märks att han har tänkt över vad som gjorde att han hamnade snett i livet.

Ett misstag i ungdomen satte bollen i rullning. Olovandes tog han och en kompis sig in i skolans gymnastiksal en kväll. Medan de satt i redskapsrummet och pratade, lekte Patrik med en tändare.

– Det var en helt idiotisk grej. Det var aldrig meningen att det skulle börja brinna. Vi gick därifrån i tron att det var släckt. Men när vi gått uppför backen och hade utsikt över skolan sa polaren ”shit, någon har tänt lyset i gymnastiksalen”.

Men det var ingen som tänt lamporna. Badmintonnätet som Patrik suttit och eldat på hade legat och pyrt för att sedan flamma upp. Branden fick ett snabbt förlopp.

– Hela skiten brann ner. Polisen följde fotspåren i snön hela vägen hem så det var inte svårt att lösa fallet.

Förortens svarta får

Plötsligt var Patrik, som kom från en medelklassfamilj i en välmående söderförort, det svarta fåret. Han kände sig utstött och utpekad. Inte minst efter att han och kamraten dömdes i rätten för ”allmänfarlig vårdslöshet”.

– Vuxenvärlden fattade inte hur man skulle hantera det. Våra lärare nämnde det inte ens, det var tabu. Några klasskamraters föräldrar och fotbollsföräldrar sa till sina barn att de inte fick umgås med mig.

Det blev problem i skolan och Patrik började skolka.

– Jag var femton år och fick känslan att jag inte var välkommen. Då gick det utför. Jag slutade idrotta, det spårade ur med skolan och jag började missköta mig.

Patriks väg från välmående medelklassbarn till våldsbejakande ung man med invandrarhat började med en skolbrand, ett misstag som ledde till ett upplevt utanförskap.

Utanförskap blev innanförskap

Efter högstadiet slutade han plugga och sökte efter ett nytt sammanhang. Han blev punkare och började dricka alkohol.

– Utanförskap blev innanförskap. Det här gänget blev min familj.

Som punkare hamnade Patrik i ett slagsmål som han minns tydligt. Någon trodde han var ett skinhead och skallade honom. Personen som gjorde det hade invandrarbakgrund.

– På den tiden var det mycket om BSB och BSS (reds anm: ”Bevara Sverige Blandat” och ”Bevara Sverige Svenskt”). Jag fick klottra på min dörr hemma och där klottrade jag jättemycket. När jag fick den där smällen, ritade jag över BSB och så blev det BSS. Några dagar senare anmälde jag mig till Sverigepartiet.

Patriks punkgäng förlorade sitt aktivitetshus i förorten och började hänga på Sergels torg.

– Där blev det droger och slagsmål. Jag minns att jag tänkte ”om vi fortsätter med det här så kommer vi dö”.

Patrik berättar att båda framtänderna blev inslagna i ett bråk. Som tur var lyckades tandläkaren få dem på plats.

Patrik Asplund var sångare i Vit Makt-bandet Midgårds söner och hade framgångar såväl i Sverige som internationellt.

Krossade ben

Patrik pratar snabbt med sin varma röst. Orden riktigt trängs i munnen på honom och skyndar sig för att få komma ut. Han berättar om skinnhuvuden i Gamla stan som de hamnade i slagsmål med. Men det slutade med att de blev sams och till slut ”smälte ihop”.

– Precis i den där vevan hade jag startat ett band. Det lät för djävligt i början. Det var en katastrof, säger han och skrattar högt.

Men övning gav färdighet. Bandet som fick namnet Midgårds söner började som Patrik beskriver det ”kunna spela litegrann”. De sjöng om vikingar och hamnade på Ultima Thule Records.

– Vi sålde väl några tusen skivor och blev nummer 2, efter Ultima Thule i den genren.

Patrik berättar om ett mordförsök 1992 som ledde till att han låg på sjukhus i två månader.

Upprinnelsen var ett bråk på en pub i centrala Stockholm. Ett annat sällskap började slåss och någon kastade ett ölglas som råkade hamna på Patriks bord där han satt och flirtade med en tjej. Mannen som slängde glaset var svart.

– Det tog två sekunder så var jag där och slogs. Det bara small.

Vakterna slängde ut det andra sällskapet.

– Jag stod och skrek ”Sieg Heil” och provocerade. Då vände sig en av de där killarna sig om och drog fingret över halsen.

När Patrik lämnade restaurangen två timmar senare, väntade det andra sällskapet och körde över honom med en bil.

– Jag krossade benet, armen och flera tänder. När jag vaknade upp låg jag på sjukhus.

Den utlösande faktorn

Det krävdes flera operationer för att Patriks kropp skulle bli hel. Då såg han inte sin egen del i sammanhanget, att han kanske inte hade behövt hamna i den där sjukhussängen om han själv hade betett sig annorlunda.

– Jag låg där och lyssnade på White Power musik och det var bara rent hat.

När kom vändningen för dig?

– Den utlösande faktorn var när jag insåg kopplingen mellan vår musik som vi sjöng på den tiden och flera mord som skedde på 90-talet.

Ungdomar hade gått på Midgårds söners konserter och sedan varit inblandade i fruktansvärda dåd.

– Det kändes obekvämt och någonstans började den känslan växa inom mig.

Samtidigt hade Patrik börjat träna ninjutsu för att komma i form efter sjukhusvistelsen och blev ”helt insnöad på det där”.

– Många av de jag tränade med var invandrarkillar och undrade varför jag sprang omkring med nazistprylar när vi var kompisar.

”När jag hoppade av blev det ett djävla tjafs. Och jag hamnade i någon slags ingenmansland. Den enda som tog emot mig var ju Anders Carlberg på Fryshuset”, säger Patrik Asplund. (Arkivbild, 1999).

Trött på skiten

Patrik insåg att han ville lägga av med bandet och det politiska engagemanget. Det kändes inte rätt längre och ”han var trött på skiten”.

– Jag hamnade i någon slags ingenmansland. Den enda som tog emot mig var Anders Carlberg på Fryshuset.

Flera gånger under intervjun återkommer Patrik till eldsjälen Carlberg som grundade Fryshuset. Det märks att han är någon som Patrik ser upp till. När Patrik i slutet på 90-talet fick frågan om han ville bli ordförande för Djurgårdens supporterförening, var Carlberg där och stöttade.

– Min reaktion när Djurgårdens säkerhetschef ringde mig och frågade var ”är du dum i huvudet? Jag kommer bli söndersliten i media”. Då vände jag mig till Carlberg och han sa ”det här är fantastiskt. Det klart du ska tacka ja. Vi backar dig”.

Fotboll i förorten är ett av projekten som Goodsport bedriver. Här är de i Kista.

Saknas aktiviteter för unga

Nu har Patrik i 20 års tid arbetat med att hjälpa ungdomar genom sociala projekt, bland annat i Exit i Fryshuset, Djurgårdens supporterförening och Djurgårdsandan.

– Djurgårdsandan startade med nattfotboll ute i förorten. Vi startade också olika mentorprogram och arbetade mot våld i samband med fotbollsmatcher.

I dag verkar Patrik för integration genom idrott i stiftelsen Goodsport.

– De flesta ungdomar jag träffar är bosatta i särskilt utsatta områden. Jag känner igen mig i många av ungdomarna i dag, i utanförskapskänslan jag hade själv. Jag känner igen frustrationen, att det inte finns aktiviteter som lockar. Det gäller att hitta fler trygga zoner som ungdomarna kan hänga i.

För Patrik Asplund blev idrotten en väg ut ur det utanförskap han upplevde.

Olika världar möts

Ett annat projekt som Goodsport driver i dag är skolträffen. Där träffar ungdomar från olika områden varandra. Ungdomar från Rinkeby kan exempelvis träffa ungdomar i samma ålder från Danderyd.

– Det är det finaste projekt jag någonsin har skapat. Man träffas på en neutral plan, killar träffar killar och tjejer träffar tjejer, parvis. Och så har man en idrottsaktivitet tillsammans.

Snart har 5 000 ungdomar i Sverige deltagit.

– Det är ett integrationsprojekt som är helt fantastiskt! Ungefär 40 procent av ungdomarna bibehåller kontakten efteråt.

En väg tillbaka

Patrik och Goodsport har hjälpt till att starta projekt och på ett 70-tal ställen i Sverige, bland annat i Örebro, Norrköping och Sandviken.

– När man mätte antalet anmälda brott i Skäggetorp, Linköping så sjönk de med 49,6 procent. I Hageby, Norrköping, var det 46 procent i skillnad. Varför gör man inte det här överallt?

Nu arbetar Patrik med att bygga upp en digital plattform för Goodsport så ”de kan ändra om överallt”. Han ser som många andra samhällsproblemen i dag; den växande segregationen, problemen med gängbrottslighet och våldet.

– Man måste arbeta med de förebyggande åtgärderna.

Samtidigt menar han att det inte räcker. Gör man fel, måste det få konsekvenser.

– Man måste köra hårt med dem som är inne i våldsspiralen. Men det måste finnas en väg ut därifrån för den som vill. Det behövs en väg tillbaka.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!