Vill rädda fler liv: ”Känner mig besviken på MSB”

Publicerad 2023-05-06

Sveriges räddningshundar håller absolut världsklass.

Men MSB vill inte skicka iväg dem på internationella uppdrag – trots att många liv skulle kunna räddas.

– Jag känner mig besviken på MSB. Jag önskar att MSB ska tänka om, säger hundföraren Kiril Hristov som räddade 18 liv ideellt.

Golden retriever-hunden Killian, hemmahörande i Stockholm, är en utbildad och certifierad räddningshund.

– Killians uppdrag i Sverige är att leta efter levande människor i rasmassor. Det kan vara i anslutning till naturkatastrofer, terrorattentat eller sprängningar, säger hundföraren Kiril Hristov.

Att hitta en människa som är levande begravd under exempelvis ett raserat hyreshus kan beskrivas som att leta efter nål i en höstack. Killians nos – och andra räddningshundars nosar – kan snabbt få vittring på levande människa och därmed begränsa sökområdet avsevärt.

Räddningshunden Killian och hundföraren Kiril Hristov.

Stor hjälte i Turkiet

Killian är knuten till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och ingår i det nationella räddningshundsteamet. Tidigare skickade MSB svenska räddningshundar på uppdrag utomlands, men sedan 2016 görs det inte längre.

– Man har bestämt att vi ska vara en nationell resurs, vilket jag tycker är lite tokigt. Vi har väldigt väl utbildade hundar, kanske de bästa i hela Europa eller till och med världen. Men ändå används inte hundarna där de skulle kunna göra nytta, säger Christian Björses, som utbildar räddningshundar för Svenska brukshundsklubben.

I februari i år när katastrofen var ett faktum i Turkiet och Syrien efter jordbävningen skickade MSB alltså inga svenska räddningshundar.

Men Kiril Hristov ansåg att han och Killian skulle kunna göra stor nytta och bestämde sig att åka dit på eget bevåg. Med följde även brandmanskollegan Klaes-Ola Kolberg.

– Vi åkte bil till Turkiet och kom fram tre dygn efter skalvet, säger Kiril Hristov.

Räddningshunden Killian blev stor hjälte i Turkiet efter jordbävningen.

Klaes-Ola Kolberg beskriver vad de möttes av i drabbade Kahramanmaraş:

– När vi kom ut på vårt första uppdrag såg vi rasmassorna, misären och tragedin. Vi såg uppgivna människor som förlorat hem och nära och kära.

Killian fick på sig sin tjänsteväst och började söka fritt efter överlevare i förödelsen. Kiril Hristov och Klaes-Ola Kolberg gick bakom och följde upp hundens markeringar, som inte blev få. 18 gånger markerade Killian på levande människor genom att skälla, vilket också ledde till att samma antal människors liv räddades.

– Det är en otrolig siffra som jag aldrig hade kunnat drömma om, säger Klaes-Ola Kolberg.

Även Kiril Hristov är glad att så många liv kunde räddas.

– Det kändes otroligt bra. Vi hade i huvudet att vi kanske kom fram för sent, tre dagar efter skalvet. Det var befriande att vi hittade överlevare. Men hade vi kommit tidigare hade vi kunnat rädda fler liv, säger han.

Kiril är besviken på MSB

Idag är Kiril Hristov kritisk till att MSB inte skickar räddningshundar på internationella uppdrag. Han är övertygad att om fler svenska kollegor hade varit på plats i Turkiet och Syrien så hade ännu fler räddats.

Klaes-Ola Kolberg, Killian, Kiril Hristov och Christian Björses.

Att så pass bra hundar inte skickas på internationella uppdrag jämför Kiril Hristov med att ha en sportbil och inte köra den på sportbana utan bara småvägar.

– Jag känner mig besviken på MSB. Jag önskar att MSB ska tänka om – ifall de inte ska bygga upp en internationell grupp igen som kan åka utomlands på uppdrag, säger han.

MSB: Förutsättningar saknas

David Norlin är samordnare för de svenska urbana nationella sök- och räddningsförmågorna på MSB.

– Jag förstår frustrationen som hundförare kan känna. När det händer någonting som i Turkiet så vill man hjälpa till. Men MSB har inte möjlighet att skicka hundar på sådana uppdrag, säger han.

David Norlin ifrågasätter inte svenska räddningshundars tekniska kompetens när det gäller att söka i rasmassor. Det är andra förutsättningar som saknas.

– Personalen och hundarna är inte hälsoundersökt, vaccinerad eller utbildad för att verka i en internationell miljö. Sammanhanget som de var integrerade i tidigare, alltså att de ingick i ett sök- och räddningsteam, finns inte längre.

David Norlin utvecklar:

– Sammanhanget innebar bland annat en ledningsstruktur, sjukvård, självförsörjning på plats i form av mat och logi och transportmöjligheter. Det är viktiga delar för att inte bli en belastning för värdlandet. MSB måste också ta sitt arbetsgivaransvar.

Kan det bli annorlunda i framtiden så att svenska räddningshundar skickas på uppdrag internationellt?

– Saker och ting omvärderas hela tiden. Men idag finns inget beslut som talar för att aktivera internationella resurser igen, säger David Norlin.