Tindra blev påkörd av en buss – två gånger

Uppdaterad 2022-03-08 | Publicerad 2021-06-28

För snart tre år sedan blev Tindra Perez Schönning påkörd och fastklämd under en buss.

Hon blev svårt skadad, höll på att förblöda och försattes i koma på sjukhuset.

Trots den svåra olyckan känner hon en tacksamhet.

– Jag försöker att se allt det positiva, att även om det är en väldigt negativ upplevelse så för den faktiskt med sig positiva grejer.

Klockan var ungefär fem på eftermiddagen en grå och mörk torsdag den 11 oktober 2018. Tindra Perez Schönning från Segeltorp var på väg in med moped mot Södermalm, Stockholm, för att träffa sina kompisar. Tillsammans skulle de gå på en hockeymatch.

Hon stannade vid ett rödljus i närheten av Brännkyrka med mopeden, en efterlängtad mattsvartlackerad skönhet som Tindra fått i present av sin pappa i 15-årspresent.

– Och så helt plötsligt så bara small det. Jag hann liksom inte ens reagera. Jag flög in i bilen framför, för att sedan flyga rätt ner på backen i höger körfält där jag sedan blir överkörd av bussen.

SL-bussen stannade när den stod på henne med bakhjulen och Tindra låg där fastklämd.

– Jag minns att jag hade en fruktansvärd panik. Jag kunde inte ens känna om det gjorde ont eller inte. Jag bara tänkte att jag kommer dö. Jag skrek: ”Jag kommer dö. Ring mina föräldrar, de måste få veta vad som har hänt. Jag kommer dö”.

Krossade höfter

Tindra berättar att busschauffören som körde på henne var ny i jobbet och blev svårt chockad. Med på bussen var en annan busschaufför som var där för att övervaka arbetet. Han lyckades backa bussen bort från Tindras söndertrasade kropp.

– Dels så var mina höfter helt krossade, de var som pusselbitar typ. Mina ljumskar var bortslitna, en del av min tarm var trasig, jag hade ett hål i foten och hela min lårmuskel på höger ben var utanför kroppen, så det forsade ju ut blod. Det var egentligen blodförlusten som var det allra farligaste i mitt fall.

Tindra hade tur i oturen. Ombord på bussen fanns en läkare. Ytterligare två ambulanssjuksköterskor som bevittnat olyckan anslöt, och tillsammans med en annan läkare som råkade befinna sig i närheten räddade de sannolikt Tindras liv.

– De tog av sig kläder och lindade runt så hårt de bara kunde tills brandmännen kom på plats och kunde sätta på förband.

Tindra fördes till Karolinska universitetssjukhuset i Solna och försattes i medicinsk koma. Familj och vänner vakade vid hennes sida, och under en tid var det oklart om Tindra skulle överleva.

– Jag låg på Karolinska i drygt två och en halv månad, och efter det flyttades jag över till rehab i en och en halv månad.

Redan över 30 operationer

Tindra bjuder Aftonbladets reporter och fotograf på kaffe. Ovanför den trivsamma uteplatsen med pool seglar molntussar förbi på en klarblå himmel. Just nu har hon sommarlov. Det är varmt ute och hennes shorts avslöjar ett av spåren från den svåra olycka. Ett halvmeter långt ärr som sträcker sig från vaden hela vägen upp till ljumsken. Hon berättar att hon sedan olyckan saknar känsel i sina ben.

– Jag har genomgått drygt 30 operationer, och de första fem var väl egentligen bara för att stabilisera mig så mycket som möjligt och få mig att överleva. Det är så många operationer, det är allt från att ta bort en stomi till att lägga om sår.

Det kommer att bli fler operationer i framtiden. Men då handlar det mer om kosmetiska operationer och ingrepp för att förbättra Tindras livskvalitet.

– Det handlar väl mer om att fixa till ärren så snyggt som möjligt. Och mitt urinrör gick sönder och därför kommer man göra någon form av urinstomi eller liknande som jag kommer ha hela livet.

Känner en tacksamhet

I flera år var Tindra en lovande ung fotbollsspelare som spelade både för Brommapojkarna och AIK. Hon var därför väldigt vältränad när olyckan inträffade, även om hon redan före olyckan hade slutat med fotbollen. Att hon var i så pass bra form har sannolikt underlättat hennes rehabilitering.

Hon talar obehindrat om olyckan och vad den gjorde med hennes kropp; Att hon i drygt ett år tvingades bära stomipåse, om skruvarna i höfterna, att hon inte längre kan träna, om smärtan hon lever med varje dag och om katetern som hjälper henne att kissa.

Hon berättar om den uteblivna studentexamen som hon nu får läsa in i efterhand eftersom hon förlorade två år i skolan, och om den ångest, PTSD och depression som uppstått efter olyckan och som hon tvingats hantera genom terapi och medicinering.

När jag frågar henne hur olyckan har påverkat henne, är svaret förvånande:

– Olyckan har påverkat mig enormt mycket och faktiskt till det positiva. Det låter kanske lite konstigt, men man får en helt annan syn på världen och vad man ska vara tacksam för.

Hon tar inget för givet längre. Tindra har lärt sig ta vara på dagen och vara tacksam.

– Tacksam för att jag har en familj, att jag har någonstans att bo, att jag har kompisar, att jag har kvar mina ben, att jag har en frisk hjärna.

Det finns ett starkt vägande skäl till att Tindra väljer att berätta om olyckan för andra och gör det så öppet hon bara kan.

– Jag vill få folk att känna sig mindre ensamma, för jag har känt en enorm ensamhet i och med att människor inte kan relatera. Mitt mål är att kunna nå ut till människor som också varit med om tragiska och svåra olyckor.

Busschauffören som körde på Tindra dömdes i tingsrätten till dagsböter för vållande till kroppsskada.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!