Test: Fem routers kring tusenlappen
Samma pris, men stor skillnad – vilken router ska man välja?
Uppdaterad 2018-10-19 | Publicerad 2018-10-09
De må se lika ut på pappret, men i verkligheten skiljer de sig åt.
Tek.no har testat fem routrar som kostar runt tusen kronor, och avgjort vilken som ger bäst räckvidd och hastighet.
Vi tycker mycket om så kallade mesh-nätverk på Tek.no, där man kan placera ut nätverksnoder runt omkring i hela huset för att få pangbra täckning i varje enskild vrå. Men även om det fungerar superbra med mesh-system, är det inte riktigt något som alla har behov av.
För att få full användning av ett mesh-system med två noder bör du nog ha ett boende på en bra bit över 100 kvadratmeter.
För de flesta andra kommer en bra router att vara mer än bra nog, och det är dem vi ska vi ska försöka att guida dig till i dag.
Vi har nämligen tagit in fem routers i det vi vill kalla ”folkklassen”, med priser mellan 1 000 och 1 200 kronor. I den prisklassen får vi inte avancerade trebandsrouters med många tusen megabit i teoretisk hastighet, men vi bör ändå få prestanda och funktioner som fungerar för de flesta familjer.
Det vi inte får är en särskilt vardagsrumsvänlig design, som vi har blivit allt mer vana vid med mesh-routers från de flesta tillverkare. I tusenkronorsklassen är det i stort sett svarta lådor med externa antenner och blinkande ljus som gäller. De flesta har åtminstone fått ett app-baserat installeringsprogram på plats, så även en mindre skicklig användare lär klara av att installera internettillgången på egen hand.
Förhållandevis lika på papperet
Låt oss först titta på specifikationerna. Som vi kan se är det ganska lite som skiljer produkterna åt den här gången. De flesta har såkallat 3x3 MIMO (Multiple input, multiple output), vilket i praktiken innebär att de kan skicka tre dataströmmar på ett och samma band. Varje dataström i 5 GHz-bandet har en teoretisk hastighet på 433 Mbit per sekund, vilket tillsammans blir 1 300 Mbit per sekund.
Den teoretiska hastigheten ska det emellertid väldigt mycket till för att uppnå, och du måste dessutom ha en mottagare (på fackspråk ofta kallad ”klient”), som stödjer 3x3 MIMO. Det är inte särskilt vanligt hos till exempel mobiler, men det är också sällan som du har behov av gigabit-hastigheter där.
De allra mest avancerade routrarna har för övrigt 4x4-MIMO, men då måste vi hoppa upp minst en prisklass från routrarna i det här testet.
PS: En helt ny nätverksstandard är på väg att lanseras när som helst, kallad 802.11ax, eller Wifi 6. Den använder fortfarande 5 GHz-bandet, men använder nya teknologier, bland annat från 4G, för att öka hastigheten.
Det lär dock ta en bra stund innan dessa kommer i närheten av prisklassen vi testar den här gången. Asus har till exempel lanserat en AX-router som kallas RT-AX88, med en teoretisk prestanda på 4 800 Mbit per sekund på 5 GHz-bandet. Den ser för närvarande ut att kosta närmare 4 000 kronor, trots att det bara är en tvåbandsrouter.
Så gjordes testet
Till bandbreddstestet har vi använt en 3x3-mottagare, närmare bestämt en Macbook Pro av pre-Touch Bar-generationen.
Den har visat sig vara den mest pålitliga och stabila klienten till wifi-tester. I andra ändan står en Dell Latitude E7250 som fungerar som server, kopplad till routern via ethernet.
Vi mäter 5 GHz och 2,4 GHz var för sig, med hjälp av programmet LAN Speed Test, och kör mätningarna många gånger på varje testpunkt för att säkra ett trovärdigt resultat.
Testlägenheten är en typisk rektangulär lägenhet på omkring 80 kvadrat, där nätverksingången är placerad i ena änden.
Mitt i lägenheten finns ett modulbadrum av stål, som kan vara utmanande för wifi-signaler, och vi har dessutom tagit med en extra testpunkt ute i trapphuset, för att sätta routrarna på prov riktigt ordentligt.
Vi har också bedömt hur enkla routrarna är att installera och administrera, vilka funktioner och kopplingsmöjligheter de har, och dessutom kikat lite på designen.
Eftersom prisintervallet är så pass snävt den här gången, spelar inte priset in särskilt mycket i bedömningen.
Linksys EA7500 – bäst prestanda och MU-MIMO
Linksys EA7500 framstår på de flesta områden som den bästa routern i testet. Det är till att börja med den enda som stödjer MU-MIMO-teknologin, vilket innebär att den kan kommunicera med flera enheter samtidigt, i stället för att behöva bli klar med förfrågan från en klient innan den kan gå vidare till nästa.
Det ökar åtminstone i teorin bandbredden betydligt, när du kopplar upp med flera bandbreddshungriga enheter med MU-MIMO-stöd samtidigt.
Installationen är enkel. Du kopplar in det fabriksinställda nätverket, och så kopplas du till en webbsida där du kan ställa in nätverksnamn och lösenord. Därefter har du tillgång till enklare inställningar genom LINKSYS-appen, bland annat föräldrakontroll, som verkar väldigt enkel att ställa in. Mer avancerade inställningar måste du gå till webbgränssnittet för att anpassa.
Webbgränssnittet är också i stora drag lättförståeligt, men vissa delar bär drag av att inte ha uppdaterats på en stund. I listan över program som man kan prioritera bandbredd till ligger till exempel MSN Messenger, mIRC och Realplayer, som väl ingen har använt sedan typ 1998?
Föräldrakontrollen saknar också en förinställd lista över potentiellt farliga sajter, så du är i praktiken tvungen att lägga in alla sidor du vill blockera manuellt. Bra om man vill undvika Facebook vid matbordet, men annars något begränsat användbar.
Med undantag för en liten dipp i förrådet presterar Linksys-routern uppe i toppskiktet i hela bostaden, och är tillsammans med Asus RT-AC66U den enda som klarar av att leverera mer än några få megabit ute i trapphuset.
2.4 GHz-prestandan är också överlag bra, utan att någon gör något särkilt väsen av sig här.
Designen är ospännande, och den enda indikatorn där fram är en glödande Linksys-logga som i praktiken bara talar om ifall routern är klar att använda eller inte. Vi saknar lite mer dedikerade statusdioder, vilket alla de andra har.
Alla funktioner som vi förväntar oss är på plats, och det är överlag lite att klaga på när det gäller Linksys-routern, speciellt med tanke på prisklassen. Den har även två USB-portar, så att du kan koppla in både en USB-printer och en extern hårddisk om du skulle vilja. Den ena porten är dessutom av den nyare 3.0-standarden, som ger betydande bättre hastighet än 2.0.
Allt som allt den av routrarna som gör mest bäst, av de som är med i testet, och MU-MIMO-stödet är en bonus. Linksys router får 8,5 av 10 möjliga.
Fördelar med Linksys EA7500:
- Mycket bra prestanda både på 2,4 och 5GHz
- MU-MIMO-stöd
- Två USB-portar, varav en USB 3.0
Saker att fundera över:
- Hade gärna fått ha flera statusdioder där fram
- Inte så spännande design
Asus RT-AC66U – Stabil prestanda, men till åren kommen
Asus RT-AC66U är egentligen en sex år gammal router, men den är fortfarande ganska bra på att hävda sig, vilket våra test visar. Tillsammans med testvinnaren är AC66U den enda routern i testet som lyckas leverera en bra 5 GHz-signal även ute i trapphuset.
På 2,4 GHz måste den emellertid kasta in handduken tidigare, och här är även bandbreddsmätningarna något svagare än de bästa genom hela bostaden.
Den har två USB-portar att bjuda på, och på B1-versionen av routern är den ena av den nyare 3.0-typen. AC66U har emellertid inget MU-MIMO-stöd, vilket alltså innebär att den bästa hastigheten är begränsad till en enhet i taget.
Asus router-app är enkel och användarvändlig, men svenskan är ganska haltande och ser maskinöversatt ut. Routern har inte heller något bluetooth-stöd, så efter en firmware-uppdatering måste du praktiskt taget gissa på när den är klar att koppla upp mot igen.
De mest avancerade funktionerna måste du dessutom gå in i webbportalen för att ändra på, eftersom appen enbart erbjuder det mest grundläggande.
Asus-routern är i övrigt ganska tung och framstår som stabil och det prglade mönstret på ovansidan ger i alla fall ett slags intryck av att det har varit en dsigner inblandad, men den ser fortfarande väldigt mycket ut som en router.
Den blir dessutom ganska varm vid användning, och vi saknar möjligheten att slå samman de två banden till ett, så kallat Smart Connect.
Asus har emellerid ett triumfkort i rockärmen, och det är att AC66U (B1-modellen åtminstone) på senare tid har fått stöd för Asus mesh-funktion AIMess. Det innebär att om du inte är nöjd med täckningen från en Asus-router, kan du köpa en till och ställa in dem som ett mesh-nätverk.
Det är väldigt praktiskt, och prestandan var också väldigt bra när vi testade AIMesh med (den förvisso dyrare modellen) AC86U tidigare i år. En sak som möjligvis också kan vara värd att lägga märke till är att den här modellen inte har avtagbaka antenner, även om det i praktiken ärligt talat inte spelar så stor roll.
Totalt sett bra räckvidd och hastigheter från Asus, men routern skvallrar om sin ålder på några områden, och det gör att den inte klarar av att nå topplaceringen här. Asus router får 8 av 10 möjliga.
Fördelar med Asus RT-AC66U:
- Mycket höga hastigheter och täckning på 5 GHz
- Två USB-portar, varav en är en USB 3.0
Saker att fundera över:
- Ingen MU-MIMO
- Inte direkt prickfri svenska i appen och på webben
- Ej avtagbara antenner
Netgear R6260 – Liten och lätt
Netgears R6260 är den största lättviktaren av routrarna i detta test, och i kombination med bara två externa antenner är det lätt att tro att den har ett handikapp när det kommer till prestanda och räckvidd.
Det gäller dock ej i realiteten, i alla fall inte i någon särskilt hög utsträckning. Med undantag för något låga maxhastigheter på de två närmaste av våra testpunkter, hänger den med bra på 5 GHz genom hela testlägenheten, och den lyckas dessutom att nå testpunkten i trapphuset med några på megabit. Det var det alltså långt ifrån alla som klarade.
2,4 GHz-prestandan är å sin sida ganska medelmåttig, men även här är täckningen rimlig. Hastigheterna hänger bara inte helt med de bästa, men även på 2,4 GHz lyckas vi uppnå ett testresultat ute i trapphuset.
Inställningarna är enkla och bra, och du kan välja mellan att installera via webbportalen eller genom Netgears Nighthawk-app (inte up, som det står på förpackningen). Appen är relativt enkel och användarvänligt, men di måste gå in i webbportalen för att ändra lite mer avancerade inställningar.
Här är det mesta tillgängligt, men det stör oss lite att du måste ha ett eget openDNS-konto för att kunna använda föräldrakontrollfunktionen. Detta är något som borde vara möjligt att göra lokalt, och som alla de andra lyckas få till.
Beamforming är påslaget redan i fabriken, men såkallat ”Airtime Fairness” är av. Det här är en inställning som förhindrar att hela nätverket blir segare om du kopplar upp en enhet som bara stödjer gamla wifi-standarder, och borde nog vara på för de flesta.
Allt som allt helt okej från Netgear, men det är andra routrar i testet som erbjuder bättre radioprestanda. Att den bara har USB 2.0 drar också ned betyget, som landar på 7,5 av 10 möjliga.
Fördelar med Netgear R6260:
- Bra täckning både på 5 och 2,4 GHz
- Enkel och användarvänlig app
Saker att fundera över:
- Någt begränsade hastigheter både på 5 och 2,4 GHz
- Bara USB 2.0
- Ingen föräldrakontroll utan (gratis) DNS-konto
- Den blanka ovansidan är känslig för repor
- Ej avtagbara antenner
Svive Alto – kraftig, men förlorar lite på räckvidden
Nätbutiken Kompletts märke Svive utökades för inte så länge sedan med routrar, och Svive Alto imponerar med mycket stabila hastighetsmätningar på 5 GHz. Den pumpar närmare 300 megabit hela vägen in till betongförrådet längst in i lägenheten, men där tar det stopp. Ute i trapphuset får vi inte in någon signal alls, varken på 2,4 eller 5 GHz.
2,4 GHz-täckningen är också överlag under all kritik. I badrummet mäktar inte Svive-routern att leverera en signal som går att mäta över huvud taget, och det är knappt vi lyckas utföra mätningar i sovrummet och i förrådet heller. Det är lite märkligt, med tanke på att mätningarna i vardagsrummet och köket var bra.
Svive-routern utmärker sig också genom att vara den enda i testet som inte har en tillhörande app, och inställningarna görs därför med hjälp av en så kallad ”splashscreen” efter att du kopplat in det fabriksinställda nätverket och öppnat en webbläsare. Vi hade en del problem med att installera internetuppkopplingen först, men en omstart av modemet hjälpte, och vi kom till slut ut på nätet.
Svive-routern har dessutom den kanske mest avancerade webbportalen, även om den kanske till en början kan framstå som lite avskräckande för den som inte har några vidare kunskaper om nätverk. Gästnätverk och föräldrakontroll är på plats, men vi saknar möjligheten att slå ihop 2,4 och 5 GHz till ett SSID, ofta kallat Smart Connect.
Alto är även den enda routern i testet som inte har den högsta sändarstyrkan som standardinställning. Medium är standard, men vi startade ändå testet med hög, vilket tydligen fick några väldigt märkliga konsekvenser.
2,4 GHz-täckningen med inställningen på hög var helt hopplös, även om hastigheterna på de två testpunkterna närmast raoutern var väldigt bra. Med sändningsstyrkan tillbaks på medium var hastigheterna något lägre, men täckningen betydligt bättre.
På 5 GHz gav hög något bättre hastigheter inne i lägenheten, men vi lyckades inte genomföra några tester ute i trapphuset, varken på medium eller hög.
Designen är också väldigt standard-router-aktig: en svart låda med utstickande antenner, och även här är antennerna icke-avtagbara.
Allt som allt väldigt bra hastigheter från Svive, men signalen försvinner tidigare än för ett par av de andra, och det gör att Alto inte når hela vägen upp. Svive Alto får därför 7 av 10 möjliga.
Fördelar med Svive Alto:
- Väldigt bra hastigheter på 5 GHz
- Snygg webb-portal med många inställningsmöjligheter
- USB 3.0-port
Saker att fundera över:
- Något begränsade hastigheter på 2,4 GHz
- Ingen MU-MIMO
- Ingen tillhörande app
- Att USB-porten är placerad på framsidan kan vara krångligt
- Inte lika bra räckvidd som ett par av konkurrenterna
TP-Link Archer C9 – snygg men ganska svag
TP-Link Archer C9 – snygg men ganska svag
TP-Links Archer C9 skiljer sig från alla de övriga modellerna genom att vara blank och vit, inte svart.
Routerdraget är ändå tydligt, men det är ändå en snäppet mer placeringsvänlig närverksbox än konkurrenterna. Det beror även på att den står på högkant och dessitom kommer mer inbyggda skruvfästen för enkel upphängning på väggen.
Tyvärr är Archer C9 lite för svag vad gäller både bandbredd och täckning för att nå hela vägen upp i det här testet. Inte ens med optimal placering ett par meter från routern klarar C9 att putta över mer än knappa 300 megabit i sekunden, medan de bästa inte ligger långt under det dubbla.
Vi hade emellertid kunnat leva med lite magra maxhastigheter om täckningen vore strålande, med C9 klarar inte av att ge oss någon signal alls ute i trappuppgången, varken på 2,4 eller 5 GHz. 2,4 GHz-signalen når inte heller in i förrådet, och upplevelsen av att använda nätverket på mobilen i sovrummet är ytterst medelmåttig.
Med tanke på detta hjälper det dessvärre inte att installationen är närmast imponerande enkel. TP-Links Tether-app är otroligt enkel och användarvänlig, även om bluetooth-uppkoppling hade besparat oss från att behöva koppla upp och ned från olika wifi-nätverk och gissa om uppkopplingen var tillbaks eller inte.
Både Tether-appen och TP-Links webbportal är även bland de bästa när det kommer till användarvänlighet, så detta är definitivt en router för dem som värderar design och användarvänlighet högre än ren teknisk prestanda.
En enkel föräldrakontroll finns på plats, men det finns ingen automatisk innehållsblockering. Du måste i praktiken definiera alla nyckelord som ska blockeras själv, vilket kan vara lite väl omfattande.
Ett litet plus för TP-Links del är dock att den har två USB-portar, varav den ena är av den nyare och snabbare 3.0-standarden. Det är praktiskt för inkoppling av en extern hårddisk, till exempel. Routern får 6,5 av 10 möjliga.
Fördelar med TP-Link Archer C9:
- Något mer elegant design är de flesta routrar
- Väldigt användarvänlig och enkel app/webbportal
- Har hål för väggupphängning
- USB 3.0-port
Saker att fundera över:
- Ganska låga maxhastigheter för att vara en AC1900-router
- Ingen imponerande räckvidd, varken på 2,4 eller 5 GHz
- Ingen MU-MIMO
Testet är genomfört och först publicerat på tekniksajten Tek.no