Nya Volvo S40 - onödig

Volvo talar om lyx, förfining, elegans och sport när ”tredje generationens” S40 och V40 börjar säljas i dagarna. Men av detta tal märks ingenting, vare sig när jag sätter mig i bilen eller när jag kör i väg.

Redan när sidorutorna ska tryckas ner med de elektriska fönsterhissarna upptäcker ”lyxbilsspekulanten” att bara rutan i förardörren har automatik, och bara neråt.

Betydligt billigare bilar från andra tillverkare och utan lyxbilsambitioner har automatik på alla rutor, både upp och ner. Sen går ratten inte att ställa in i längsled, det gör den på bilar för halva priset.

Dåliga köregenskaper

Men värst av allt när jag kör i väg är att köregenskaperna inte blivit ett dugg bättre. Attributet ”sport” måste gälla något annat än väghållningen. Kanske det nya rutmönstret i kylargrillen?

På den krokiga vägen genom Ros-lagen, där jag med sådan glädje körde Peugeot 307 kombi en timme tidigare, får jag hålla igen för att känna mig säker.

Ratten förmedlar knappt någon information från hjulen och det är svårt att köra med säkerhet och precision. Det rycker och sliter i framhjulens drivaxlar när jag gasar på genom kurvorna.

Första gången jag skulle på långresa med en S40, i mars 1996, stannade jag på apoteket i Storuman, i Lappland för att köpa hörselskydd. Ljudnivån var öronbedövande.

För att åtminstone nödtorftigt dämpa bullret fick tidigt hjulupphängningarna andra bussningar vilket i sin tur gett sämre känsla i ratten. Köregenskaperna i stort är dock oförändrat dåliga sedan bilen presenterades hösten 1995.

Onödig vinge

Invändigt har det hänt en del, även om förnyarna gått varligt fram. Framstolarna är delvis nya. De var bra förut men möjligen ännu bättre nu. Nackskydden är smäckrare för att ge baksätespassagerarna bättre sikt framåt. I övrigt är baksätet rätt trångt och insteget ännu trängre.

Om även bakåtsikten för föraren blivit bättre med de nya nackskydden låter jag vara osagt. Det mesta av sikten i backspegeln förstörs nämligen liksom tidigare av den fullständigt onödiga vingen på bakluckan. (Bakluckan själv är förnyad med en kromad knapp till låset, tidigare var den svart!)

När de holländska bilbyggarna från Daf konstruerade Volvos mellanklassbil tillsammans med japaner från Mitsubishi var göteborgarna totalt ointresserade, de var ju just i färd med att utveckla en ”egen” och mycket finare mellanklassbil tillsammans med Renault!

Medioker bil

När Renaultaffären sprack stod man där med en medioker bil ljusår ifrån den Volvo 850 som på ett par år hunnit bli folkhemmets nya favorit och som kört rätt in i hjärtat på tiotusentals amerikanska hemmafruar.

Det bästa med Volvos holländska 40-seriebil är att modellen läggs ner om drygt ett år. Då ersätts den av en helt ny modellserie som enligt säkra rykten blir betydligt rymligare, får bättre köregenskaper och mer Volvolik formgivning. Kanske till och med lite bättre kvalitet?

Robert Collin