Pojkdrömmen som blev en leopard

Alf Näslund förverkligade drömmen och startade biltillverkning med eget märke

I USA delas folk ofta in i ”dreamers” och ”doers”. De som drömmer om att göra något och de som får något gjort. Alf Näslund är allt på en gång.

Alf har alltid älskat sportbilar. Som ung man körde han omkring i gamla (och därmed billiga) sportvagnar från de brittiska öarna, oftast MG. Åren gick, ekonomin blev bättre och han började se sig om efter en häftigare sportvagn. Det var då ryktet nådde honom om att en gammal Jaguar SS100 skulle finnas i Polen. Hur hade ett exemplar av 1930-talets vackraste bil hamnat bakom järnridån?

Efter flera års detektivarbete hittade han ägaren, flygingenjören Zbyslaw Szwaj, samt fick höra bilens historia.

Tillvaratagen under kriget

– Vagnen hade transporterats från England till en utställning i Berlin. Men några dagar senare bröt andra världskriget ut och under krigets kaos var Jaggan först i tysk ägo, sedan tog ryssarna den och slutligen hamnade vagnen i Polen.

Zbyslaw hade påbörjat en renovering. Men i 1960-talets Polen var detta inte så lätt och efter en del övertalning fick Alf köpa bilen. Herr Näslunds äventyr med att få bilen till Sverige påminner mest om en agentroman. Exporten var egentligen omöjlig, men lyckades – det fanns hål i järnridån.

Alf lät experter i England renovera Jaguaren till nyskick och han har sedan dess avverkat åtskilliga mil bakom dess ratt. En bil från 1930-talet är dock ganska jobbig att köra några längre sträckor. Ur denna insikt växte en dröm fram om en bil med moderna köregenskaper men den gamla bilens linjer och känsla. De första skisserna gjordes hemma vid köksbordet i Trelleborg och skickades därefter till Polen.

Brev censurerades

Köpet av Jaguaren blev också starten på en mycket stark vänskap mellan sportvagnsentusiasterna Alf och Zbyslaw. Men kommunikationen dem emellan var inte okomplicerad – myndigheterna censurerade breven och bandade telefonsamtalen. I vilket fall som helst förvandlades drömmarna till en prototyp för 15 år sedan.

Bilen döptes till Gepard, men under arbetets gång uppstod så många nya idéer att prototyp nummer två blev en helt ny bil, med ett helt nytt namn: Leopard.

Pojkdrömmen förverkligas

Nu började det bli mer och mer allvar av pojkdrömmen och 1995 bildade Alf, Zbyslaw och några andra entusiaster företaget Leopard Automobile AB. För fem år sedan invigdes företagets anläggning i en före detta flygplansfabrik, i Mielec, i sydöstra Polen. Förutom vettiga lokaler fanns där också gott om erfarna arbetslösa flygplansbyggare. Under kriget byggde de Junkers åt tyskarna, sedan producerades ryska plan och när Sovjet tappade makten över Polen blev det dags för legotillverkning åt MacDonell-Douglas. Men då behövdes det varken så mycket folk eller så stora lokaler.

Även om Alf har dragit upp riktlinjerna för Leopardens former och konstruktion, så är det Maxel Szwaj (Zbyslaw’s son) som både är formgivaren och konstruktören. Maxel utbildade sig till bilkonstruktör och designer vid Dublins universitet.

Väntar på nya regler

Leoparden formgavs och konstruerades på fritiden, under de år han jobbade med utvecklingen av MGF-modellen hos Rover. Därefter hamnade Maxel Szwaj i Porsches utvecklingsteam för Carrera GT, i dag är han ansvarig för utvecklingen av BMW:s M-modeller. Hittills har det byggts sex Leopardbilar åt lika många kunder.

Men just nu kan bilarna bara säljas i England, Spanien och Arabländerna, ty både i USA och resten av Europa måste tre bilar (för vardera 1,1 miljoner) krockprovas innan modellen får börja säljas. En sådan test blir alldeles för dyr för ett så litet företag som Leopard. Därför väntar både Alf och alla vi andra på de särskilda regler för småseriebilar som ska ge dispens från förstörande prov. Det politiska beslutet har redan klubbats, ingen vet ännu när reglementet blir färdigt – men den dagen ska vi återkomma med ett ordentligt test!

Leopard med toppfart på 250 km/h

Bosse Andersson (bil@aftonbladet.se)