Dagens skogsbruk har nått vägs ände
Replik från Klimatriksdagen och Greenpeace om skogsindustrin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-04-03
REPLIK. Skogsindustrierna är oroliga för virkesförsörjningen och hotar med att tusentals jobb är i fara.
I dag hålls lönsamheten uppe med låga massapriser på markägarnas bekostnad, och med ett skogsbruk som skadar klimat, biologisk mångfald och vatten.
Massa- och pappersindustrin vilar på att hela tillväxten på den produktiva skogsmarken avverkas, och dessutom på import av virke. Nu hotar kraftigt höjda priser, på grund av sanktionerna mot Ryssland och Belarus, grundvalarna för denna strategi.
Trots det fortsätter industrin att försvara ett miljöskadligt kalhyggesbruk och kortsiktig tillförsel av massaved framför omsorg om markägaren, skogen och vattnen.
Alltfler skogsägare ser bättre ekonomi i hyggesfria metoder. På kort sikt innebär det mer timmer med högre priser och mindre massaved med lägre priser. På längre sikt blir det minst lika lönsamt för de tre procent av befolkningen som är markägare, och långt mer lönsamt för samhället i stort.
I dag är vi allt längre ifrån miljömålet levande skogar. Det finns otvetydigt vetenskapligt stöd för att kalhyggesbruket ihop med bristande kontroll utarmar den biologiska mångfalden.
Många arter kan bara leva tillsammans med träd i olika åldrar och död ved. Kalhyggen med markberedning skadar dessutom våra sjöar och vårt dricksvatten.
Till detta kommer att skogen är central för klimatet. Den tar upp tre gånger mer kol än våra totala fossila utsläpp. Tyvärr släpper den med dagens skogsindustri ut nästan lika mycket.
Produktionsskogarna binder 122 miljoner ton koldioxid per år. Avverkningarna motsvarar 121 miljoner ton. Nettoupptaget för all skog (inklusive skyddad skog, impediment och frivilliga avsättningar) har sjunkit från 30 till 20 miljoner ton.
Inräknat de stora förlusterna av kol via vatten är den produktiva skogen en utsläppskälla i dag.
Den så kallade substitutions-tanken – att ju mer vi hugger, desto bättre blir det för klimatet – är enligt dagens forskning felaktig. Den förutsätter att kol från växter är bättre än kol från underjorden. Detta gäller dock bara om växtkolet kan förnyas inom högst tio år (exempelvis grödor och halm).
Kolet från träd återtas helt från atmosfären först efter 100 år. Det tar 30 år att enbart kompensera de extra utsläppen från kalhyggen. Det är tid vi inte längre har. Dagens skogsbruk har kort sagt nått vägs ände.
Förlängda rotationstider i skogen och uppbyggnad av skogskapitalet är ett billigt sätt att lagra koldioxid - och en investering för framtiden.
Sveriges EU-åtagande, att öka kolsänkan med fyra miljoner ton, motsvarar drygt tre procent minskad avverkning. Det öppnar för ökad produktion av värdefullt långlivat timmer på bekostnad av massaprodukter som eldas upp inom några år.
En omställning till naturnära skogsbruk med större fokus på timmer återskapar våra skogar med bär, svamp, jakt och fiske till en miljö vi alla värdesätter. Det främjar besöksnäringen som i dag är minst lika stor som hela skogsindustrin. Det bidrar till fler jobb på landsbygden.
Vare sig industrin eller vanligt folk har skäl att motsätta sig den omställningen.
Stellan Hamrin, limnolog, Utskottsledamot Klimatriksdagen
Lars Schütt, civilekonom, utskottsledamot Klimatriksdagen
Torbjörn Vennström, ordförande Klimatriksdagen
Erika Bjureby, verksamhetschef, Greenpeace Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.