Evas man dog två veckor innan förlossningen
”Hade inte velat att jag skulle gå runt och vara bitter”
Uppdaterad 2021-07-02 | Publicerad 2021-06-27
En natt vaknade Eva av ljudet hon fruktat i över ett års tid – några timmar senare förklarades hennes man Henrik död på sjukhuset.
Efter en tid av bottenlös sorg kunde hon sakta men säkert resa sig igen.
– Jag kunde välja att vara kvar i sorgen och dra på mig offerkoftan. Men jag ville bli lycklig och älska livet igen.
– Henrik var en kille som absolut inte ville stå i centrum men jag känner starkt att han vill att jag ska nå ut med hans historia. Så att det som hände inte var förgäves. Vi hade ett sådant fantastiskt liv tillsammans. Och när det inte blir som man tänkt sig så tänker man att det blir aldrig bra igen, men det blir det, säger Eva Glimsand, 41.
Hennes man Henrik dog för sedan tio år sedan av hjärtstopp. Det var år 2009 som det första gången uppdagades att allt inte stod rätt till. Då levde Eva och Henrik ett vanligt familjeliv med sina två barn Wilma och Alfred – ett gott liv, beskriver hon.
Men en natt vaknade Eva och barnen av en ordentlig smäll. I badrummet hittade hon Henrik liggande på golvet, i fallet hade duschväggen lossnat och toalettlocket hade flugit av. Henrik hade en stirrande blick och krampade. Eva trodde först att han hade svimmat och slagit sig. Men under samtalet med SOS slutade han krampa.
– Det var som att allt stannade upp. Han hade ingen puls och andades inte. Då tänkte jag att han var död.
Eva förstod att han behövde hjärt- och lungräddning, något hon inte hade koll på. Men hon gjorde sitt bästa och mitt i allt kaos ställde sig Henrik upp, helt ovetandes om vad som hänt. Han fördes till sjukhuset i ambulans där man undersökte honom.
Skulle inte hända igen
En vecka efter händelsen började Henrik jobba igen. Men under året som gick fick han gå på undersökningar och ta hjärtmedicin då han hade en ojämn hjärtrytm.
– Vi pratade inte om det som hade hänt utan vi levde på som vanligt. På ett sätt var det bra, för det sista året tillsammans blev ett fint år, även om vi båda bar på en oro.
Eva blev gravid med deras tredje barn. Hon längtade. Men hon undrade, kunde detta ske igen? En läkare lugnade med orden ”troligtvis inte”.
– Men jag var inte lugn i det. Jag låg varje natt och lyssnade på hur han lät, jag var på helspänn. Samtidigt kändes graviditeten som en förändring, att den skulle ta oss vidare.
”Somnade med den tryggheten”
I graviditetsvecka 38 blev alla i familjen utom Eva magsjuka. Henrik var värst drabbad. Sista dygnet innan han dog hade han en kraftig huvudvärk. Sjukvårdsupplysningen gav Eva rådet att ge honom värktablett och vätska, och mot kvällen piggnade han till.
– När vi gick och la oss sa han ”Nu Eva så är vi på rätt köl. Kommer du igång i natt så kommer jag kunna vara med”. Och jag somnade med den tryggheten. Det jag inte visste var att jag skulle vakna av ljudet som jag fruktat att höra i över ett år.
Henrik krampade i sängen och hade samma stirrande blick. Denna gång var Eva beredd och ringde SOS som gav instruktioner. När ambulansen kom tog de över. Men Henriks liv gick inte att rädda. På sjukhuset fick hon dödsbeskedet.
– Läkaren sa att hans hjärta var svagt, att hur mycket än man försökt så var hans tid ute.
Någon dag efter kom ett brev där det stod att han var friskförklarad, och inte behövde gå på fler undersökningar för hjärtat.
Vägen tillbaka – hittade lyckan igen
Eva visste att hon ville begrava Henrik innan hon skulle föda. Då hon gått över tiden med de andra barnen bestämde hon att begravningen skulle hållas samma dag som deras son Nisse var beräknad.
– Det kan låta konstigt men jag kände så enormt starkt att jag ville få det gjort.
Därefter blev Eva igångsatt efter önskemål. På förlossningen var Evas mamma med. Allt gick bra men det var blandade känslor av hopp, förtvivlan och bedrövelse. Väl hemma väntade ett liv som trebarnsmamma.
– Det var ensamt och väldigt overkligt. När Nisse kom så började jag sakta förstå vad som hänt och att jag skulle ha allt ansvar själv. Det var väldigt tomt. En rädsla fanns, hur skulle jag klara av allt som han hade gjort åt mig som att tanka bilen eller köra?
Allt var en första gång för Eva. Och varje steg hon klarade av var en seger. Som att ta beslutet om att sälja huset.
– Det har stärkt mig även om det är ett jäkla trauma. Men man kommer ut som en starkare människa som småningom.
Eva sörjde på nätterna när barnen sov. Hon var helt bedövad av sorg. Men hon hittade även ljusglimtar i vardagen. Till sist såg hon ljuset i tunneln, hon vet dock inte exakt när.
– Ett tecken var när jag kunde se på tv igen och ta till mig ett tv-program. Jag trodde inte jag skulle kunna göra det igen.
Hon pratade med vänner och familj om det som varit, hon ältade. Men sakta och säkert började hon även börja fantisera om framtiden, hur hon ville att den skulle vara.
– Henrik skulle jag aldrig få tillbaka. Jag kunde välja att vara kvar i sorgen och dra på mig offerkoftan. Men jag ville bli lycklig och älska livet igen. Barnen skulle inte må bra av att jag gick runt och var förtvivlad.
Eva insåg till sist att hon ville uppleva kärlek igen, när hon var redo.
– Det finns fler som man kan få det lika innerligt, djupt och fantasiskt med, fast på ett annat vis. Och så småningom stod han där, min Martin, och bevisade att det stämmer.
I dag lever hon och Martin med Evas tre barn och deras gemensamma barn i ett hus vid havet, som hon drömt om. Hon har även sadlat om från förskollärare till samtalsterapeut för att hjälpa andra i olika kriser. Hon vill föra vidare sin erfarenhet om att det går att ta sig upp, även om det ser för jävligt ut, om det finns en vilja där.
Eva är lycklig.
– När jag träffade Martin så växte jag ännu mer som människa. Han har peppat och utmanat mig. Han har verkligen fått mig att tycka om mig själv och känna mig stark och fri, det är väldigt härligt att få känna sig så.
Barnen kallar honom även pappa. Men det är inte så att Henrik är glömd. Han kommer alltid att finnas där. De pratar om honom hela familjen, även den yngsta Tuvalie.
– Jag vet att Henrik inte hade velat att jag skulle gå runt och vara bitter. Hans kärlek var så stark, allt han vill är att vi ska må bra.
Eva har ett Instgramkonto där hon delar med sig av sitt liv och jobb som samtalsterapeut, du hittar det här.
Evas råd till andra som förlorat någon närstående
- Den bottenlösa sorgen är inte för evig
När allt känner svart så stannar tiden på något sätt och det känns som at det alltid kommer att vara ett mörker. Att du aldrig kommer att le igen. Men du kommer att komma ur det, det kommer att bli lättare.
- Bjud in det du mår bra av
Tillåt dig att göra det du behöver för att må bra, det gör att du kan komma på banan igen.
- Be om hjälp
Var inte rädd och ta emot hjälp eller be om den. Om du känner att du sitter fast men vill ta dig vidare såta hjälp för att ta dig framåt.
- Ge dig den tid du behöver
- Alla känslor är tillåtna
Det är okej att skrika, gråta och skratta. Du kan glädjas och känna sorg samtidigt. Skuldbelägg inte dig själv om du känner dig glad. Det betyder inte att du inte saknar eller sörjer, det handlar snarare att du tillåter dig själv att leva.
- Jämför inte din sorg med andras
Sorg är individuellt, vi reagerar olika. Det finns inga rätt eller fel.
FAKTA: Hjärtstopp
Plötsligt hjärtstopp är när hjärtat av oväntad anledning plötsligt stannar. Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av hjärtstopp.
Antalet överlevande per år har fördubblats det senaste decenniet men endast drygt 600 personer överlever.
När någon drabbas krävs omedelbar hjärt-lungräddning, helst inom första minuten. Därefter helst inom tre-fem minuter en stöt från en hjärtstartare.
För att bidra till forskningen kan du stötta Hjärt-Lungfonden här.
Källa: Hjärt-Lungfonden.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
