Strindberg – en dansande dåre
När nu även Cullbergbaletten tar sig an nationalklenoden August Strindberg under hans jubelår är det med två i högsta grad tänkta verk.
August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned är den småfnissigt finurliga titeln på koreografen Tilman O’Donnells verk där ikonen Strindberg i alla hans mytomspunna skepnader, gränsöverskridaren, sökaren, men främst galningen och bråkstaken, synas och prövas.
Efter en stillsam inledning matas blixtbelysta bilder av olika sorters August fram. Dansarna är hundar som skäller i band eller mer vemodigt ensamma, de är token och den ömtålige själen, och till sist kliver han fram helt och hållet, i en monolog på svenska simultantolkad till engelska. Samtliga dansare har lösskägg och/eller mustasch, kön suddas ut, alla bär träningskläder.
Det handlar om ett prövande, undersökandet är viktigare än suggestionen. Men det stannar vid det väl glesa och skissartade, vid några fyndiga idéer som man försökt mjölka allt för mycket ur.
Efter paus är det i stället teaterregissören Melanie Mederlind som använder sig av Cullberg-ensemblen för att
skriva tecken med hjälp av kroppar, sudda ut och skriva om i ett stycke om översättandets nödvändighet och omöjlighet, och om Kinas allt större inflytande över världen.
Hennes verk Translations utgår från det stora språkvetenskapliga projekt där Strindberg mot slutet av sitt liv lade ner stor energi på att finns nyckeln till det kinesiska språket och på så sätt bevisa sin tes om att alla språk är besläktade. Som utgångspunkt använde han en klassisk kinesisk dikt, Nordanvind.
Mederlind använder samma text som avstamp för att poetiskt och alltmer kraftfullt tecknande av rörelser som går från ett lättöversatt kommenterande av kulturkrockar och språkets begränsningar till en tät och direktverkande dansupplevelse.
Dansare jagar sin egen projektion, ett halvt steg efter så som en tolk alltid är, men smälter också samman i en hotfull, stampande klump eller bygger ironisk revolutionsromantik med knutna nävar.
Det är humoristiskt och effektfullt och stramar efter hand allt mer upp sig till en helhet som berör.
Dans
The Strindberg Project
Koreografi: Tilman O’Donnell, Melanie Mederlind I rollerna: Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Alexandra Campbell, Johanna Lindh, m fl Scen: Cullbergbaletten på Dansens Hus i Stockholm Speltid: 2 tim
