”Jag hann vara singel en månad”
Succéförfattaren Mari Jungstedt är så uppåt efter skilsmässan att det nästan är irriterande
FÖRFATTARINTERVJU. Lycklig skilsmässa. Nyförlovad. Nytt hus på Kanarieöarna.
Mari Jungstedt är till och med mer uppåt än vanligt.
– Jag har en väldig glädje inom mig, jag vet att en del kan bli irriterade på det.
Vi ses för en intervju i deckardrottningens nya hem – en hörnlägenhet på Södermalm i Stockholm med utsikt över vattnet. Här bor hon, sonen och nye fästmannen.
På sedvanligt journalistmanér har jag tänkt smyga in några frågor om uppbrott och kärleksliv i slutet av intervjun, men det behövs inte. Mari Jungstedt berättar direkt:
– Jag hade tänkt vara ensam ett tag efter skilsmässan i höstas, men redan efter en månad blev jag blixtförälskad. Jag vet att det är snabbt, men livet är kort och skört, det gäller att leva medan man kan. När man blivit lite äldre känner man sig själv och vet om man hittat rätt.
Hur har omgivningen reagerat?
– De som är olyckliga i kärlek undrar varför jag har så bråttom. De flesta tycker att det är kul, men lite knäppt. Men hallå: jag har levt i en relation i 22 år, jag är inte direkt en hoppjerka!
Säger Mari Jungstedt och lägger av ett av sina karaktäristiska gapskratt.
Hyllad i USA
Hon har anledning att skratta. Hon beskriver skilsmässan som ”århundradets snällaste” och har hittat det perfekta stället att skriva, i sitt hus på Kanarieöarna. Den nya, ”Du går inte ensam”, kommer precis ut, och hon har redan en idé för nästa bok. I USA har Harlan Coben hyllat henne.
– Det är nästan overkligt. Jag lever ett väldigt spännande och roligt liv.
Du pratar ofta om din livsglädje, har du aldrig en svart dag när du inte vill gå upp ur sängen?
– Helt ärligt: Näe. Jag kan bli jätteledsen och arg, men jag är ingen depressiv människa. Jag vet att folk kan bli irriterade på det här, men jag har som en glädjebrasa i bröstet. Kanske beror det på att jag inte hade det lätt när jag växte upp – det gör att jag inte tar saker för givna.
Mari Jungstedts pappa var alkoholist, och föräldrarna skilde sig när hon var i tioårsåldern. Pappan försvann ur bilden, och mamman förmådde inte riktigt vara där för barnen. De hade ständigt ont om pengar.
Hennes böcker är inte heller speciellt ljusa. Den nya spänningsromanen handlar om små flickor som försvinner, och om en förtärande ensamhet.
”Vad som helst kan hända”
– Böckerna speglar ofta sådant jag funderat över. I samband med skilsmässan tänkte jag förstås på ensamhet och längtan efter någon att älska. Det finns ju ensamhet även i relationer. Men att vara ensam ses som något skambelagt, som att man inte skulle vara värd att tycka om.
Var du själv rädd för att bli singel efter skilsmässan?
– Tvärtom, jag hade sett fram mot det. Jag har en väldig stabilitet i mig själv och många vänner. Men vad som helst kan hända, och jag ville bejaka mina känslor när jag blev kär.
Alla Mari Jungstedts senaste böcker har blivit försäljningssuccéer. Trots det undrar hon ibland om idéerna ska ta slut. Och hon har slutat läsa dåliga recensioner.
– Jag ber förlaget skicka de bra. Vad gör det mig om någon tycker att det jag skriver är skit? Jag känner trygghet i mitt skrivande och behöver inte läsa vad alla tycker.
Fråga från Kristina Ohlsson
... som intervjuades i lördags:
Om du fick skriva om dina böcker på nytt, finns det då något grundläggande som du skulle ändra?
– Om jag skulle ha skrivit om böckerna igen så hade jag förändrat allt eftersom jag alltid vill göra något nytt och inte har någon lust att upprepa mig själv.
