Gåtfull jakt på den försvunna mamman
Publicerad 2015-02-05
Stark debut av Charlotta Larsson
De spårlöst försvunna är ett tacksamt motiv i skönlitteraturen. Alla kan föreställa sig fasan över att en familjemedlem går upp i rök. I Charlotta Larssons debutroman Förvandlerskan dröjer det halva romanen innan Veras mamma reser med forskarkollegan Sarah till Ryssland, för att sedan aldrig återvända.
Föräldrar kan vara frånvarande på skilda vis. De kan som Veras far (så kallar hon honom, markerar avstånd) vara upptagna av sin antikaffär, sin fru och äktfödda dotter. De kan som Veras ensamstående mamma mentalt försvinna in i en avhandling om 1800-talets forskningsresande kvinnor.
Berättarjaget Vera försöker spola tillbaka minnesbandet, skriva fram vad som hände 1997 när hon var i tolvårsåldern och bodde i Wien. Minnas omständigheterna som ledde till att mamma tog henne till Sverige för att bo hos kollegan Sarah och hennes dotter. Veckorna som blev månader. Hur mammorna reste ensamma till Sankt Petersburg för två veckor, i en övertro på pappors sinne för barnens omvårdnad. Där upphör spåren.
Vera skriver på en registrerande melankoliskt laddad prosa. Formulerar spår, tecken och samband i ett smärtsamt tomrum. Det blir en berättelse om uppbrott, avsked och oändlig hunger efter uppmärksamhet, detta oöverträffade kärleksbevis. När mamman frigörs från sin längtan efter Veras far, blir hennes forskning en ännu tuffare rival för Vera.
Larsson är bra på atmosfärer, gåtfulla laddningar, barnets övergivenhetsrädsla och leda. Särskilt skimrande är avsnitten från Sverige, i huset beläget vid Hägersjön där de båda döttrarna lämnas åt sig själva. Tjuriga inför varandra suktar de efter mammornas omsorger. Vera rör sig vid sjön, badar och närmar sig fåglarna, de enda sällskapsdjur hon har.
Stämningen påminner om Fredrik Edfeldts poetiska film Flickan där en liten tjej lämnas ensam hemma när föräldrarna hjälper utsatta barn i ett Sida-projekt. Precis som i Larssons roman är ingen förälder direkt ond, däremot upptagna av sin mission, där finns ett begränsat utrymme för barns behov.
Romanens del två utspelar sig i nutid, där mobiltelefoner utgör visst hinder för oåtkomlighet. Den vuxna Vera bor i Paris, återigen i väntandeposition, nu på sin man. Hon är gravid och bestämmer sig för att åka till Ryssland och tillsammans med Paula försöka ta reda på vad som hände mammorna. Här är språket mer korthugget för att fånga vuxna Veras rastlöshet.
Berättelsen är thrillerbetonad och för tankarna till Jane Campions dramaserie Top of the lake, som utspelade sig i ett kvinnokollektiv beläget i nyzeeländsk vildmark. Historien upprepar sig. Forskarens besatta jakt på ledtrådar gör att närstående åsidosätts. Ropar sina obesvarade frågor.
Romanen är plågsam läsning för alla som släpar på separationsångest och hämmande familjegåtor. En stark debut.
