Exilförfattare om frihetens pris

Publicerad 2012-12-04

Stark och tankeväckande antologi av sju författare som bott i Sverige

Några av världens vackraste dikter och bästa romaner har skrivits av författare på flykt. Hundratals hyllmeter kan fyllas av de böcker som ryms i begreppet exillitteratur.

Men vad är exil? Exilen är svävande och vag, skriver den iranska författaren Parvin Ardalan i den här antologin. För henne började utvandringen redan i hemlandet: ”Min kropp och mitt hår tvingades i exil”. Det handlade om den fundamentalistiska klädkodens repression. Till det kom en verbal tvångskod, för-budet att använda vissa ord.

I ett samtal med Ingrid Elam pekar Parvin Ardalan också på en annan sorts exil: avskärmningen från den egna språkmiljön. Som fristadsförfattare i Sverige har hon tvingats koncentrera sig extra när hon skrivit på persiska eftersom engelska och svenska ord hela tiden tränger upp i bakhuvudet.

För en exilförfattare kan friheten upplevas som något alldeles enastående. Den syriske poeten Faraj Bayrakdar säger till sin samtalspartner Jenny Tunedal att han varje dag måste erinra sig att friheten är exceptionell, ett samhällstillstånd som aldrig får bli så alldagligt att man glömmer bort dess storhet.

Det här är en stark och tankeväckande antologi där sju fristadsförfattare, som alla levt i exil i Sverige, bidrar med egna texter. I dialog med svenska kollegor påminner de dessutom om förtryckets mekanismer och frihetens pris.

I ett samtal med Ulrika Knutson avslöjar Svetlana Aleksijevitj vad som driver hennes författarskap: ”Jag är intresserad av hur man lever sitt enda liv under tragiska omständigheter”. Det är en sammanfattning som många författare på flykt skulle kunna göra till sitt eget motto.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.