Här är de rika svinens allra värsta mardröm
Skräckklassikern ”Skalbaggen” är rykande aktuell
Publicerad 2023-10-31
Dagens litquiz: Vilken skräckroman släpptes samtidigt som Bram Stokers ”Dracula” och blev på kort sikt en större succé än den? Ledtråd: ondskefulla egyptier och gudar som shapeshiftar till blodtörstiga jättedyngbaggar.
Nu kommer den första svenska översättningen (av den flitiga KG Johansson, flyhänt som alltid) av Richard Marshs sensationella ”Skalbaggen” från 1897! Rykande het från Hastur förlag!! Och den är frän!!!
Det finns minst lika många anledningar att läsa klassiker som att läsa litteratur. Den vanligaste är nog att böcker som ständigt nyöversätts och omtrycks har lyckats med miraklet att tala med olika läsare i olika tider på olika platser – inte bara ett mirakel utan även en kvalitetsgaranti.
En annan anledning är att klassikern är en spännande bakdörr in till historiens svunnenhet, till en annan kultur och en annan värld. De får gärna vara spekulativa och sensationalistiska, inklusive tidens stereotyper, fördomar och sjuka ideal: desto starkare får läsaren kontakt med dåtidens underliv.
Läsningen blir dubbel: en estetisk, en historiefilosofisk.
Den nyöversatta Richard Marshs ”The beetle: A mystery” hänger som en svullen frukt från skräckromantikens dignande träd. Konstigt att skräckgenren för bara tjugo år sedan inte var erkänd i Sverige. Jämför med vår tid, när en rad mindre förlag sannerligen fått fart på mumien, delvis med slaghjälp av Lovecraft.
”Skalbaggen” berättas ur fyra perspektiv, och varje huvudperson gestaltas skickligt genom tonfall, syntax, ordval, språkmelodi. De förenas av att vara ogifta – ungkarlar och ungmör – men i den ålder då folk av högre samhällsklass förväntades ingå äktenskap.
Det lurar bröllopsnattsångest i skuggorna. Alltså får de Skräcken. Den tar formen av en rasstereotyp egyptier med förvridna ansiktsdrag, som kan hamnskifta till en vidunderlig skarabé, den grymma gudinnan Isis husdjur.
Han går bortom kulturen: han trashar gränserna mellan död och liv, djur och människa, människa och gud.
Samma gudinna härskar också över vad som brukar kallas den första romanen, Apuleius pikaresk ”Asinus Aureus” från 100-talet eKr, där huvudpersonen Lucius hamnskiftar till en åsna. Romarna älskade sina metaforfoser.
Översättaren har måst dumpa undertiteln, då svenskans ”ett mysterium” för tankarna fel. I dåtidens England betydde ”mystery” ofta mystik: extaser, övernaturliga uppenbarelser, möten med gudar – även en så mordisk som Isis.
Det verkar långsökt med Isis-kult i 1890-talets materialistiska London. Men där verkade bland andra teosofins drottning madame Blavatsky, som bland annat skrev den mystiska bästsäljaren ”Isis unveiled”, en titel med sexuella undertoner.
Många klassiska skräckromaner har blivit klassiska filmer. Det gäller inte Marshs tyvärr. Kanske krävde skalbaggseffekterna för mycket under 1900-talet. Men 1986 skildrades metamorfosen av människa till insekt på ett sublimt sätt. I David Cronenbergs ”Flugan” lyckas Jeff Goldblum till och med att förmedla den dödliga sexualiteten i en flugas asätande liv.
Som all konst visar Marshs roman samhällets gränsdragningar kring kolonialism, civilisation, könsskillnad, klass. Men han går djupare. Han går bortom kulturen: han trashar gränserna mellan död och liv, djur och människa, människa och gud.
När gränser som insekt/människa löses upp uppstår en kris, snudd på katastrof. Det är samma slags fenomen som när du blir väckt av en mardröm, svettig, flåsande, med hjärtklappning i mörkret - drömmen överskred gränsen mellan sömn och vakenhet!
”Skalbaggens” mest upprörande scener för 1897 års publik är nog när karaktärerna springer omkring halv- och helnakna på Londons gator, skitiga, iförda klädtrasor eller bara en mantel.
Den viktorianska eran (1837–1901) var nära slutet och krävde fler och värre medel för att däcka läsarna. Jag gissar att ”Skalbaggen” gav de borgerliga läsarna först knottror och sedan knottror på knottrorna.
”Skalbaggen” är dygdesam, men liksom Bram Stokers ”Dracula” också fylld med undertryckt sexualitet. Vissa scener är som spända bölder med ett sådant sexuellt övertryck att en stackars kritiker rodnar och nästan dånar …
Ack! Var är mitt luktsalt!? Var god fläkta mig med solfjädern! Ack JAAA!
”Skalbaggen” visar upp de dåtida rika svinens värsta mardröm, de nutida rika svinens värsta mardröm, de framtida rika svinens värsta mardröm:
Fattigdom, besinningslöst våld och sexuell hunger som drabbar eleganta, förfinade kroppar. Borgerliga kroppar som därefter själva plötsligt blivit smutsiga, svältande, sjuka – som alltså blivit de människor de anser ha sig rätt att suga ut.
Det handlar om degradering: Tänk på Franz Kafkas skötsamma Gregor Samsa i ”Förvandlingen” (1915). Skalbaggen har angripit honom om natten och brutalt förvandlat honom till sin avbild. Dyngbaggen rullar solen som ett klot av skit och håller fast mänskligheten vid avgrundens rand.
När som helst blir du eller jag ohyra – Isis skrattar och gör ingen skillnad på fattig och rik, god och ond.
Hör du de prasslande ljuden? det spröda klickandet från sex ben? det torra ljudet när täckvingarna vecklar upp sig? det sköra gnisslet från de mäktiga mandiblerna redo att hugga tag och aldrig släppa?
Det är snart din tur.
