En högt älskad roman – men läsaren kroknar
Simin Daneshvars ”Sorgehögtid” är en iransk klassiker som gjorts onödigt svårtillgänglig
Publicerad 2023-02-16
”Kvinna, liv, frihet” är geniala slagord för folkupproret i Iran. Hela världen har andlöst följt kampen som krävt många dödsoffer. Regimen har svarat med offentliga avrättningar, barbariets yttersta uttryck.
Hungern efter mer kunskap om iransk kultur och historia är stor och det är mer än välkommet att den moderna klassikern Sorgehögtid av Simin Daneshvar från 1969 äntligen kommer ut på svenska.
Familjeeposet är den första moderna romanen på persiska skriven av en kvinnlig författare och ett högt älskat verk i hemlandet, hittills översatt till sjutton språk.
Handlingen i Sorgehögtid är förlagd till andra världskriget då Iran var ockuperat av de allierade Sovjetunionen och Storbritannien. Nästan hela skörden i norra Iran skickades till Sovjet vilket ledde till matbrist. 1942 bröt ett spannmålsupplopp ut i Teheran, undantagstillstånd infördes i landet och ett antal rebeller dödades av polisen.
Historien utgår från Zari, en ung hemmafru i en av stadens inflytelserika familjer.
Livet kretsar kring barn, hus och trädgård, nära vänner, välgörenhetsbesök i ett kvinnofängelse. Maken Yusof är idealist och nationalist. Bland besökarna i deras hus finns affärsmän som stöder samarbete med britterna, men också hetlevrade ledare för nomadstammarna som vill slåss mot ockupanterna.
Zaris självmedvetenhet växer när hon skapar kopplingen mellan sina egna begränsade möjligheter som kvinna i Iran och de som hennes landsmän har under västerländsk ockupation.
När Yusof vägrar att lämna böndernas spannmål till britterna blir han mördad.
Romanens sista del är ett crescendo av Zaris sorg, motstånd och mod. Hon vägrar att begrava sin man i tysthet, hans martyrdöd ska kläs i mytens strålande skrud. Slutscenerna är känslomättade till bristningsgränsen.
Att översätta Daneshvars komplexa lager-på-lager prosa måste vara extremt krävande. Originalet är rikt på dialektala uttryck från Shiraz och oavbrutna anspelningar på arkaiska föreställningar från förislamisk tid, islamiska religiösa skrifter och samspelet mellan kristna och islamiska texter. Klangbotten är nationaleposet Shahnameh, ”Kungarnas bok” av den persiske poeten Ferdousi. Hästtotem, träd som växer ur blod och hjältesagor flyter i berättelsen mellan stränder av apelsinblom.
Översättarna har valt att vara trogna originalet snarare än tolka och förklara vilket gör Sorgehögtid ganska svårtillgänglig för en svensk läsare. Visst kan man njuta av den högstämda sinnliga prosan utan att behöva förstå alla nyanser och sammanhang. Samtidigt är det synd att man missar chansen att få inblick i den unika iranska sammanflätningen av modernitet och historia, shia och zoroastrism.
Mitt hopp står till en ny, gärna kommenterad utgåva.
