Slutord med vänster hand
Publicerad 2014-10-26
Birgitta Stenbergs klippsamling med noveller, dikter och texter ges ut postumt
När Birgitta Stenberg nyligen dog var det på toppen av sin författarbana. I mogen ålder erkänd som betydande författare. Dessutom blev hon som, likt Vilgot Sjöman, eggades av tabun som litterärt riktmärke närmast folkkär.
Nu utkommer postumt en klippsamling noveller, dikter och texter som publicerats i tidskrifter efter det att hon satte punkt för sin självbiografiska romansvit med Eldar och is, 2010.
I runorna stod det att hon skrev sig ut i Europa efter kriget. Med den här boken skriver hon sig ut ur livet.
Hon gör det med en anspråkslös vinkning till läsaren, med förhoppning om en ”rolig stund”. På omslagsbilden försöker hon sig på ett leende. Det går sådär.
Vem ska läsa dessa kåserande texter, många av dem utan den vassa krönikörens formuleringar? Är det potentiella Birgitta Stenbergläsare som förväntas få en skjuts in i författarskapet? Inte med det banala Londonporträttet väl?
Vi ärrade läsare känner ju igen allt, från romanerna. Berättelser om erotiska trekanter och den nyblivna narkomanens explosiva sexuella njutning.
Vi har dessutom läst det i antologier. Varför blir inte läsaren upplyst därom? Sammanhanget är en viktig nyckel. Novellen Nedre botten - om en våldtäkt - är inte en tidningstext. Den publicerades i antologin Lyckliga slut, om vardagsvåldet, redigerad av Susanna Alakoski.
Postumt borde Birgitta Stenbergs tungt vägande ord nå oss. Inte detta som är skrivet med vänsterhanden. Men hon ville uppenbarligen ha det så.
Behållningen är en spänningsladdad berättelse om makrillfiske med maken. Och hennes egna formsäkra naivistiska illustrationer. Fint att de är tryckta i färg.
