I huvudet på en antisemit
Publicerad 2012-05-03
Torsten Kälvemark om fördomarna som slutade med förintelsen
Det är kanske inte så många som kan peka ut Bukovina på kartan. En gång en östlig provins i det habsburgska imperiet blev det 1919 rumänskt och kom efter det andra världskrigets fasor att delas mellan Sovjetunionen (Ukraina) och Rumänien. Kanske finns det fortfarande någon åldring i detta landskap som utan att flytta varit medborgare i fyra olika stater.
Gregor von Rezzori växte upp i Bukovina från 1914 och framåt och han betecknar det som ett gammalt kolonialland där rumäner, polacker, tyskar och ukrainare hankade sig fram genom tillvaron tillsammans med tusentals judar. Dubbelmonarkins tolerans gjorde det lätt också för judarna att utöva alla slags yrken. Ändå fanns det hela tiden ett lätt förakt för dem bland de andra folkgrupperna: ”De våra, det vill säga bildat folk, behövde inte så tungt vägande argument för att betrakta judar som andra klassens människor. Man tyckte helt enkelt inte om dem, i varje fall tyckte man sämre om dem än om andra medmänniskor”.
Titeln på von Rezzoris bok är både ironisk och allvarlig. De fem noveller som samlats mellan pärmarna är delvis självbiografiska. De första skildrar uppväxt och ungdomsår under mellankrigstiden. Han lämnar sin hemprovins och hamnar så småningom i storstäder som Bukarest och Wien, metropoler med en mosaik av folkslag och språk.
Hans berättelser visar att han inte är antisemit i någon grov mening. Han har judiska kamrater och judiska älskarinnor men hans liv är ändå präglat av en ambivalens inför denna både välbekanta och främmande kultur. Han är ett barn av sin tid och sitt sociala sammanhang. Men just genom det nedärvda föraktet för en folkgrupp ser han inte riktigt allvaret i den samhällsförändring som sker när sammanbitna skaror börjar marschera genom Wiens gator och hylla anslutningen till det stortyska riket. Det är först efter det andra världskrigets slut och i mötet med den judiska väninnan Minka som han drabbas av något slags klarsyn. Men då har han i sin egen fattiga existens närmast reducerats till det han lärt sig förakta, en judisk klädeshandlare.
Det är väl som Péter Nádas säger i sitt förord till boken: ”Man förstår när och hur det lilla personliga hatet länkas samman med det stora opersonliga maskineriet, frivilligt eller ofrivilligt”. I den meningen är ju den ursprungligt lågintensiva antisemitism som von Rezzori skildrar en parallell till det förakt för avvikande folkgrupper som också vår tid är så präglad av och som många vägrar att observera.
Det är en bok skriven med elegans, ironi och humor, allt med en djupt allvarlig underton. Den mångkulturella mellaneuropeiska värld som kom att slås sönder av världskrig och diktaturer har sällan blivit så livfullt skildrad. Boken har redan fått status som en internationell klassiker och att den nu kommit i en välgjord översättning till svenska är inte en dag för tidigt.
PROSA
En antisemits memoarer
Gregor von Rezzori
Övers. Ulrika Junker Miranda
