Ondska och sex utan kvinnoröster
Publicerad 2012-08-08
Dyster bild av Sydostasien i Henrik Tords debutroman ”Kum”
Det är ett mycket dystert Sydostasien som Henrik Tord målar upp i sin debutroman Kum. Inte bara är skillnaden mellan rika och fattiga enorm i Kambodja, Singapore och Vietnam. Alla som har den minsta lilla makt
utnyttjar alla sina underordnade fullständigt hämningslöst.
Här finns en fond av krig och kolonialism, men den fungerar inte riktigt som förklaring till att samhället dryper av vad som liknar ren ondska.
Det är just ondskans ansikten som författaren porträtterar mest ingående. Vi får till exempel lära känna den kinesiske företagsledaren Shui-Kahn, som begår sexuella övergrepp mot alla kvinnor han möter, och som köper samlag med tonåriga oskulder i tron att det ska bota honom från hiv. Andra centrala personer är den vidrige, nyrike Oudum som säljer sina små syskonbarn till prostitution och tiggeri i Pnomh Penh, och den sadistiske bordellägaren Dung.
Dessa tre män länkar samman bokens två handlingsspår. Det ena kretsar kring huvudpersonen Rithisak, en liten pojke som kämpar för att befria sig och sin syster från förnedring och slavarbete, det andra kring en välbärgad svensk familj vars lilla dotter blir kidnappad.
Som så ofta i kriminallitteraturen, dit Kum får räknas även om den inte är någon deckare, byggs spänningsfältet mellan onda män/sexuella hot och barn/familj. Det fula nästlar sig in i det fina. När den svenska pappan tråkas ut av familjelivet föds tanken direkt på att köpa sex av unga, asiatiska prostituerade, och Rithisaks och systerns varma uppväxt krockar grymt mot det övermått av våld de utsätts för i Pnomh Penh. Här finns ingen räddning, hämnd är det enda möjliga utloppet.
Henrik Tord skriver tätt och drivet, men skildringen har ett sentimentalt och indignerat drag som inte är helt sympatiskt: upprördheten är ju liksom riggad ovanpå allt våld och all förnedring, inte minst sexuell, som genomsyrar boken.
Intrycket förstärks av de svårt underutvecklade kvinnofigurerna, vilkas funktion mest är att vara en motbild till männen. De är moderliga, oskuldsfulla och/eller offer. Vi får se verkligheten genom många olika mäns ögon, men aldrig genom kvinnornas. Det är inte otypiskt för genren, men synd, eftersom mäns förtryck av kvinnor här är ett centralt tema.
