Andersson fattar inte grejen med gängvåldet
Barn ska ha böcker i händerna – inte pistoler
I mitt kvarter brukade barnen leka runt hejvilt. Vissa satt i sandlådan och andra slogs med pinnar. Men en del gick aldrig ut. Några för att de alltid skulle göra läxor. Några för att deras föräldrar var alkoholister som stängde in dem på rummen.
Men det fanns en kille som var lite annorlunda. Han bodde längst ner för gatan. Jag såg aldrig honom leka utomhus. När vi andra gick till skolan på morgonen, gick han i motsatt riktning. Han gjorde rundor i bygden intill där han sålde kokain.
När han fyllde sjutton mördade han en person.
Förra året ökade samtal om kriminalitet till Bris hjälptelefon med sextio procent. Nyligen rapporterades även att anhöriga till kriminella svartmålas. De blir utfrusna av sin omgivning.
Flertalet barn tvingas också se narkotikan. Dagens Nyheters granskning visar att 23 skolor i Stockholm ligger intill en plats där det pågår öppen droghandel.
Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer lovade krafttag mot gängen. Polisen skulle få fler befogenheter och fler fängelser skulle byggas.
Det är nödvändigt. Men inte tillräckligt.
Magdalena Anderssons alternativ kopierar för det mesta bara Kristersson. Det känns som att svensk vänster inte har lust att lägga fram politik som skiljer sig från högerns.
Socialdemokraterna och kompani verkar åtminstone ha fattat att sociala insatser är nödvändiga. Om inte skolan har resurser nog att kunna sätta böcker i barnens händer, då kommer någon sätta en pistol i dem istället.
Men dessa gäng är som radikala sekter. Barnen blir lovade ett liv av rikedom. Unga män får ett sammanhang som varken fotbollslag, ungdomsförbund eller fritidsgårdar kan erbjuda.
Samtidigt är ungdomars mest tillgängliga kulturutbud män med vapen, dyra prylar och droger som sjunger om att skjuta ihjäl människor.
Samhället måste ge ungdomar ett alternativ genom kulturen.
När personer med utrikes bakgrund syns i medier målas de ständigt upp som farliga idioter. Varför? Jo, för att det säljer mer om rappare är homofober istället för plugghästar.
Här finns en chans för samhället att försöka ge ungdomar en mer positiv bild av sig själva. Unga med utländsk bakgrund har en stark vilja av att prestera bra i skolan. Vi bör kräva att få se mer av detta.
Det går att växa upp i ett tufft kvarter och samtidigt vilja plugga, eller att vara släkt med en gängkriminell men aldrig ha sålt droger. Som det är nu blir stereotypen en självuppfyllande profetia.
Jag vet att killen längre ner för gatan hade mer att ge.
Men ingen såg på honom som duglig eller ens mänsklig. De enda som gav honom en chans var dessa vedervärdiga gäng.
När han fyllde nitton sköts han ihjäl.