Misstro blir arsenik för det öppna samhället
"Och när prinsar och presidenter ljuger medvetet ikapp.
Och när dom som skulle säga sanningen börjar ta tillbaka vad dom redan sagt.
Då kommer Lille Gerhard hem till mej och häver sej på tå
Och säger, vem i hela världen kan man lita på?"
Svenska folkets svar på Hoola bandoola bands klassiska progglåt är just nu "ingen".
Eller möjligen "på Systembolaget".
Så kan man lite elakt läsa årets förtroendebarometer från Medieakademin och Sifo som kom i veckan.
Visserligen jublade Sveriges radio över att 65 procent har ganska eller mycket stort förtroende för dem och Polisen ökar faktiskt trots poliskris och gängskjutningar.
Otäck utveckling
Men om man vänder på steken är det faktiskt inte lika roligt. 35 procent, fler än var tredje svensk, är inte lika imponerade av Sveriges främsta mediekanal.
Bara var sjunde, 14 procent, har stort förtroende för Aftonbladet och bara var tionde för Expressen. Kvällstidningarna slår dock Flashback och Twitter - men inte med så mycket.
Siffrorna är kanske inte någon chock, sedan många år hamnar kvällspress och politiska partier i strykklass. Men om man drar ut kurvorna blir det lite otäckt.
2008 låg både Sveriges television och Sveriges radio kring 75 procent. Nu ligger radion alltså på 65 och SVT på 58.
För tio år sedan satt inte Sverigedemokraterna i riksdagen och ingen hade hört talas om Twitter, Facebook eller smarta telefoner. Människor läste papperstidningar på bussen till jobbet och tittade på TV när programmen sändes. Begrepp som "fake news" var inte ens uppfunna.
Nya vanor verkar ha bidragit till lägre förtroende för medier inte bara i Sverige. Men om teknologi kan vara en del av förklaringen verkar polarisering vara en annan. Enligt förtroendebarometern följer nämligen förtroende för media människors politiska åsikter i allt högre grad.
Höglitare och låglitare
Inte heller detta är något nytt - men skillnaderna börjar bli väldigt stora.
Ju längre till höger du är desto mindre förtroende har du för public service. Medan 82 procent av rödgröna väljare har förtroende för Sveriges radio så har bara 32 procent av sverigedemokraterna det.
SOM-institutet vid Göteborgs universitet har i många år studerat tilliten i samhället med liknande resultat. Den kanske viktigaste slutsatsen är att vi i Sverige har ovanligt stort förtroende för varandra.
Forskarna delar in befolkningen i "höglitare", "medellitare" och "låglitare". Sannolikheten för att du är höglitare ökar om du har universitetsutbildning, är äldre, jobbar och bor i en storstad.
En typisk låglitare däremot har lägre utbildning, är yngre, kanske arbetslös eller sjuk och bor utanför storstäderna. Dessutom ökar sannolikheten för att du är sverigedemokrat.
Medan tre av fyra liberaler är höglitare är inte ens fyrtio procent av Sverigedemokraterna det.
Ett val om tillit
Kanske har vi läst den politiska kartan fel. Valet i höst kanske varken kommer att stå mellan höger och vänster eller vara en kulturkamp mellan frihetliga och auktoritära värden.
Tänk om det för många i stället egentligen handlar om tillit till samhället?
Om ett centrum där vi litar på varandra, tror på det som står i tidningen och känner oss delaktiga i utvecklingen mot en periferi där man har lämnats efter när tåget gick.
Det handlar om geografi, självklart. Man litar mer på grannen än på Stockholm. Men även om en väv som har slitits isär. Det går faktiskt inte längre att lita på akuten och skolan ger inte alla barn samma chans. Tågen går inte i tid och posten kommer inte fram.
Det är kanske inte människorna som har övergett de traditionella partierna - det är kanske partierna som har lämnat människorna.
Så hur återupprättar man tillit?
Inte mer signaler och symboler
Kanske, men inte säkert, handlar det om politik på riktigt. Inte signaler, inte ord, inte struntsaker utan verkliga förändringar i människors vardag.
I dag ökar skillnaderna i landet snabbt och demografin driver på. I Nykvarn går 10 procent av kommunens budget till äldreomsorg. I Dorotea är det 30. Åker man till Pajala finns 77 personer som är 78 år gamla men bara 40 som är 33.
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting kommer underskotten i kommunsektorn att ligga på 62 miljarder vid sluten av nästa mandatperiod om utvecklingen fortsätter. De varnar för ett stålbad i nivå med 90-talet.
Vad gör det med tilliten till samhället?
Problemet är naturligtvis större än pengar och skattenivåer. Tilliten är grunden för demokratin. Om vi inte litar på politiker, medier och våra grannar öppnas en avgrund där krav på starka ledare och auktoritära idéer lättare kan få fäste.
Misstro är som arsenik för det öppna samhället.
”Folk i allmänhet”
Det mesta tyder däremot på att jämlikhet är bra för tilliten. Att de som lämnats på perrongen känner lägre förtroende för andra är nog ingen slump.
Det ställer stora krav på politikerna inför höstens val: de behöver komma med riktiga reformer för de verkliga problem Sverige står inför - inte symbolpolitik.
Sverige behöver en valrörelse som inte ställer människor mot varandra och trycker ut fler i hopplöshet. Klarar partierna det?
Man kan självfallet inte säga att den populistiska vågen bara beror på ökad ojämlikhet och minskad tillit. Men populismen skulle sannolikt ha mindre dragningskraft om färre lämnades efter.
Så vem i hela världen kan man lita på?
Den går naturligtvis att tvista om. Men vill vi laga det som gått sönder i vårt samhälle behöver fler svara: "folk i allmänhet".