ÅSIKT

Vart går högern efter Kristersson?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Lotte Fernvall / AFTONBLADET / 3226

Pappa, vad är rasism?

Det är tjugo år sedan Tahar Ben Jellouns lilla skrift Vad är rasism? Samtal med min dotter (Alfabeta 1998) kom ut på svenska. Han fick idén när han tillsammans med dottern, då tio år gammal, demonstrerade mot den franska regeringens utlänningspolitik i februari 1997. Tahar Ben Jelloun är firad franskspråkig författare av marockanskt ursprung, rasismen förstår han ända in på huden. Dottern ställde frågor om vad saker betydde och om det egentligen var någon poäng att protestera. Han sorterade tankarna på knappa hundra sidor, fortfarande bland det bästa som skrivits om rasism, dess mekanismer och konsekvenser.

"Människan vill känna lugn och ro. Hon tycker inte om det som rubbar hennes trygga förvissning. Hon vill gärna misstro allt som är nytt. Vi är många gånger rädda för det vi inte känner till. Vi är rädda när det blir mörkt, för vi ser inte vad som skulle kunna hända när alla ljus har slocknat. Vi känner oss försvarslösa inför det vi inte känner till." säger han.

Känslan av att vara försvarslös när ens värld förändras snabbt är en viktig förklaring, men även vem som får möjlighet att sätta ord på vad den erfarenheten betyder. Rädsla för mörker kan mötas med ett stängsel men även av ett tänt ljus, man har alltid ett val.

Rumsren rasism

Efter veckans dramatik i riksdagen är Tahar Ben Jelloun en bra vägvisare till vad som står på spel. Rasism har alltid funnits, tänker han. Människor sätter liksom djur upp gränser. "Det första en katt gör är att märka ut sitt revir". Men som ideologi är det något annat.
"– Vad är en rasist?
– Rasist är den som under förevändning att han inte har samma hudfärg, inte talar samma språk eller firar samma högtider på samma sätt tror sig vara bättre, mer högstående, än den som skiljer sig från honom."

När Tahar Ben Jelloun skrev hade redan Jean-Marie Le Pen och dåvarande Nationella fronten börjat göra rasismen rumsren igen i Europa. Men partier som Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna hade ännu inte fått sina verkliga genombrott. Donald Trump var en enkel fastighetsmagnat och TV-stjärna.

Auktoritär nationalism

Tjugo år senare har ropen om tolerans och samexistens blivit till viskningar. Finanskrisen 2007 bidrog till social misär och ökad ojämlikhet i hela västvärlden, Syrienkriget och den efterföljande flyktingkrisen i Europa skapade sedan en perfekt storm för högerpopulister. Inför EU-valet i maj står Europa inför ett tydligt vägval mellan de värden, öppenhet, samarbete och ökad frihet, som präglat oss sedan murens fall - eller en återgång till auktoritär nationalism.

Även det svenska samhället står inför en av de största värderingsstriderna sedan demokratins genombrott.

– Vi har ganska goda skäl att anta att vi skulle få ett betydande inflytande över en Moderatledd regering, sa Jimmie Åkesson (SD) inför omröstningen i onsdags.

En konservativt block?

Med 195 mot 154 röster förlorade Ulf Kristersson. Det blev ingen Moderatledd regering med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. År av propaganda, från Jimmie Åkesson, moderaternas konservativa falang, näthögern, mörkblå opinionsbildare och näringslivet gick om intet. Mitten höll.

Men om historien inte tog denna vändning, vart går den då?

Jimmie Åkesson beskrev Kristerssons 154 röster som ett trappsteg mot regeringsmakten för ett konservativt block bestående av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater. Detta är hans drömregering, hans livslånga politiska projekt. Men mycket talar för att hans analys är fel.

Historiskt har konservativa partier aldrig samlat över femtio procent. Till skillnad från Europa är den svenska borgerligheten både ovanligt sekulär och påfallande liberal. Om en röst på Moderaterna även uttalat är en röst på Jimmie Åkesson drar nog många väljare öronen åt sig. Så blev det när Anna Kinberg Batra (M) öppnade dörren till SD i januari 2017.

”Formidabelt hets”

Inför omröstningen i onsdags valde Moderaterna, och partiets nätsvans, strategin att försöka skrämma Liberalerna och Centerpartiet till lydnad. Högerbloggare "granskade" de liberala partierna och näthögerns tungviktare skapade drev i sociala medier mot enskilda liberaler och centerpartister.

– Jag och partiet har utsatts för formidabelt hets och hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år, sa Jan Björklund (L) i sin röstförklaring vid statsministeromröstningen.

Mittenpartierna var uppenbarligen helt oförberedda när högern satte in sina stormtrupper. Jan Björklunds förvåning är en rimlig reaktion på det totalt urspårade klimat moderater och sverigedemokrater drivit fram på nätet. Men så här har det varit länge.

Besvikelse

Nyckelfrågan blir hur den svenska högern hanterar sin besvikelse. Ulf Kristersson utropade sig på valnatten till segrare och hävdar återkommande att Alliansen är större än de rödgröna trots att det är en uppenbar lögn. Valresultatet beskrivs som att det finns en sextioprocentig majoritet i riksdagen för en ny regering. Nu slår den desinformationen tillbaka. Om Ulf Kristersson inte lyckas bilda regering trots att han har "sextio procent" bakom sig borde han rimligen hitta ett annat jobb. Han har själv höjt förväntningarna så mycket att fallet nu blir stenhårt. Antagligen har Moderaterna snart en ny partiordförande.

Kommer man då att fortsätta på den inslagna vägen, beskriva Sverige i mörka färger och låna ännu mer av Sverigedemokraternas retorik och politik? Eller vågar man ompröva sin politik på det sätt Fredrik Reinfeldt gjorde, och hitta en ny färdriktning?

Svensk höger står inför ett värderingsval, för att låna ett uttryck från Annie Lööf. De kan välja rädslans väg, eller hoppets. De kan fortsätta vädja till precis de drivkrafter Tahar Ben Jelloun varnar för och löper då risken att bidra till mer av främlingsfientlighet och ökad polarisering. Det är en väg som suddar ut gränsen till politikens verkliga mörker. Eller så kan Moderaterna återupprätta gränsen mot Sverigedemokraterna och stänga den dörr Anna Kinberg Batra en gång öppnade.

avAnders Lindberg