ÅSIKT

Pilotstrejken påminner om hur bra vi har det

Flygpassagerarna drabbas alltid

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT / SVENSKA DAGBLADET TT NYHETSBYRÅ

I vanliga fall avfärdar borgerliga ledarsidor alla invändningar mot orimliga klyftor och oförtjänta privilegier för samhällets bäst ställda. Avundsjuka, brukar det heta.

Det finns dock ett undantag där ledarskribenter och borgerliga opinionsbildare tycker att höga löner och generösa ersättningar blir rent samhällsfarliga. Det handlar varken om bankchefernas bonusar eller om riskkapitalisters klipp.

Det som får indignationen att bryta ut är arbetsmarknadskonflikter. Det spelar ingen roll om det är sopåkare, hamnarbetare eller – som nu – piloter som strejkar. Vi matas hur som helst med uppgifter om hur orimligt bra just de strejkande har det. I dag har Svenskt Näringsliv till och med låtit Sifo ta reda på att många svenskar ogillar pilotstrejken.

Handlar inte om livets nödtorft

Pilotstrejken på SAS handlar kanske inte om att försvara livets nödtorft. Däremot handlar den om att inte förlora villkor som erövrats under lång tid. I den meningen liknar den många bittra konflikter på arbetsmarknaden.

Dessutom har den en del att lära oss om värdet av det sätt det svenska systemet för att sätta löner och bestämma arbetsvillkor brukar fungera.

För det första påminner konflikten på SAS om att det sällan är någon bra idé att de anställda ska acceptera försämringar av sina anställningsvillkor för att rädda en arbetsgivare med problem. Grunden för förhandlingshaveriet kan spåras till 2012 när SAS i praktiken tvingade igenom lönesänkningar för att rädda bolaget. Enligt pilotfacket har bland annat det inneburit att lönerna halkat efter andra motsvarande flygbolag.

Nu vill piloterna ha kompensation. Då blir det bråk.

Lönebildningen fungerar

För det andra demonstrerar konflikten hur glada vi ska vara över att vi har en lönenorm som i stort sett respekteras av parterna. Visst, det finns arbetsgivarorganisationer som tycker att blir för dyrt att följa i industrins spår och det finns fackliga organisationer som tycker att de borde få mer än andra. Till slut landar ändå de flesta förhandlingar ungefär på industrins "märke".

Det har inte bara inneburit reallöneökningar utan oftast dessutom arbetsfred.

För det tredje måste vi inse att förhållandet mellan fack och arbetsgivare handlar om mer än löner. Dagens konflikt handlar till exempel också om schemaläggning och möjligheten att planera sitt arbete, och om villkoren för att ta in personal utifrån. Det är klassiska konfliktfrågor mellan anställda och arbetsgivare.

En konflikt som den inom SAS drabbar alltid tredje man, alltså flygpassagerarna. Självklart skapar det irritation, som på borgerliga ledarsidor. Ändå riktar sig strejken inte mot passagerarna utan mot bolaget som vill ha en så stor del av intäkterna som möjligt.

Att facket representerar ett helt annat intresse är egentligen det som gör borgerliga opinionsbildare så rasande.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM

SAS

Strejk

Avundsjuka