Biden gubbstapplar mot en valvinst i höst
Ekonomins rekordsiffror börjar ge effekt
Den fackliga aktivisten som kör oss i öppen bil över Manhattan bridge i New York är inte nådig när jag berömmer president Joe Bidens ekonomiska politik. Arbetslösheten rekordlåg. ”Är inte det bra i alla fall?”
”Genocide Joe”, säger han bara och gasar bilen. Biden har med rätta fått kritik för att USA är undfallande mot Israels bomb- och svältpolitik mot civilbefolkningen i Gaza. Han har fått unga och vänsterlutande väljare emot sig.
Kanske kommer Gaza-kriget avgöra valet i USA.
När jag och en facklig delegation för två veckor sedan åkte på en studieresa till USA för att studera USA:s pågående gröna omställning, ekonomi och arbetsmarknad inbjudna av amerikanska ambassaden i Stockholm var det med en tung känsla i kroppen.
I månader har det varit fördel Trump. Alla tycktes överge Biden. Hans stapplande gammelmanssteg och grodor har fått många att önska sig en vitalare presidentkandidat än den 82-årige Biden.
Valstrategen David Axelrod som arbetade nära Barack Obama tyckte redan i höstas att Biden borde dra sig ur. Vissa har spekulerat i om han kan göra det på partikonventet i sommar, skylla på hälsan och få ärofull sorti.
Inget talar för det.
Joe Biden tror sig vara den enda som kan besegra Donald Trump.
Till skillnad från alla andra har han också gjort det en gång.
Joe Biden är den mest fackföreningsvänliga presidenten sen Franklin D. Roosevelt och Lyndon B. Johnson. Sedan 1960-talet har den antifackliga politiken pressat ner organisationsgraden i facket till omkring fem-sex procent. I Sverige är nästan 70 procent med i facket.
Fackföreningarna vi träffar berömmer Joe Biden innerligt.
Problemet är att många av deras medlemmar inte ser det. De som är inne i högerbubblan med Fox News och Tucker Carlson är inte nåbara för fackets agitation, medger de uppgivet.
Väldigt många har dåligt betalda skitjobb – eller snarare tre jobb – för att kunna betala räkningarna. Inflationen har inte gjort det lättare, som en facklig organisatör uttrycker det.
Liksom sossarna i Sverige har Demokraterna allt svårare att nå arbetarklassen. Trump leder bland lågavlönade.
Första Aftonbladet-flashen som når mig när vi landat på Arlanda är att Joe Biden vänt underläget.
Trumps förestående konkurs, Bidens relativt starka State of the union-tal och ekonomins rekordsiffror kanske börjar ge effekt. Valrörelsen har knappt startat.
Det är inte möjligt att på tre år reparera ett land som trasats sönder i femtio. Biden är långt ifrån perfekt, men en ovanligt progressiv politiker.
USA måste ta nästa steg mot ökad jämlikhet och klimatomställning och det är en gammal man, född 1942 som ser ut att vara den som måste baxa det i land.
Biden måste vinna i höst. Hur skröplig han än ter sig.