Hyckleriet om båtflyktingar
I helgen inledde Dagens Nyheter en artikelserie om människorna som befolkar Sveriges underjordiska arbetsmarknad.
Tidningen berättar om de unga män som arbetar under omänskliga förhållanden, betalas skamlöner och saknar försäkringsskydd.
En av dem är Abir, en 23-årig svetsare från Marocko som jobbar 13 timmar per dag och får en 20-lapp i timlön. Nätterna spenderar han på McDonalds. En annan är Bhola, en papperslös nepales som får 10 000 kronor för att under 80 timmar per vecka arbeta som personlig assistent.
Människor bjuds ut
Det är en berättelse om senegaleser, egyptier, libyer och algerier. Om extremt långa arbetsdagar, svältlöner, överfyllda övernattningsrum och stinkande madrasser. Det är en berättelse om hur människor utnyttjas i ett svenskt system som åtminstone idealt vilar på starka avtal där arbetstagare ska skyddas.
Samtidigt är det en tydlig illustration av vår tids stora hyckleri.
När tusentals människor drunknar på Medelhavet i jakt på ett bättre liv svarar EU:s politiker med metoder för att täppa till hålen mot omvärlden.
Samtidigt vill vi att fattiga människor utan flyktingskäl tar sig hit. Europa skriker efter billig, exploaterbar arbetskraft som kan utföra de jävligaste jobben – på byggen, i butiker, i verkstäder och restauranger.
Visst gillar vi att få våra badrum renoverade och våra falafelrullar serverade för en spottstyver?
Människor bjuds ut till löner vi aldrig skulle tolerera och de tvingas acceptera det.
Söker de kontakt med myndigheter eller andra för att få sina villkor tillgodosedda riskerar de att bli utvisade och utan ersättning för det arbete de utfört.
Svenska fackförbund har visat initiativförmåga genom att samarbeta med utländska förbund, anställa egna tolkar och genom att organisera papperslösa. TCO har föreslagit att en särskild ombudsman ska ta tillvara på papperslösas rättigheter.
De kämpar i motvind.
Cyniskt men billigt
I EU konstruerar man system för att slussa in temporär arbetskraft samtidigt som man bygger stängsel och håller asylsökande utanför när deras ärenden prövas.
Så skapar politiken en lättrörlig massa av arbetare från länder utanför EU som sätts in och dras tillbaka efter våra behov. Det är cyniskt, men billigt, att låta människor som plockar bär och står i jourbutiker tills deras kroppar ger upp. Sedan skickar vi hem dem.
Fästning Europa behöver sin reservarmé av arbetare.
Som fullvärdiga medborgare med rättigheter och skattekonto vill vi inte ta emot dem.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.