Järnvägspolitiken är på helt fel spår

Söndagens tågolycka vid Kimstad mellan Norrköping och Linköping kan naturligtvis ha flera orsaker: brister i kommunikationen, brott mot säkerhetsföreskrifter, slarv, för hög hastighet.

Men oavsett vad som gjorde att X 2000-tåget från Stockholm krockade med traktorgrävaren reser olyckan en rad frågor om tillståndet för den svenska järnvägen.

Sekos förbundsordförande Janne Rudén går ut tufft. Han undrar ”hur många liv till ska Åsa Torstenssons politik få kosta”. Dödsolyckan i Stenungsund finns förvisso i färskt minne och i Kimstad kunde det ha slutat med katastrof, 250 passagerare fanns ombord på tåget, men Rudén hårdrar ansvarsfrågan kring själva olyckstillbuden.

Det som Rudén träffande beskriver som ”fragmentariseringen på järnvägssidan” har intensifierats på senare år. Bolagisering, splittring mellan trafik och underhåll, konkurrensutsättningar, kostnadsjakt och vinstkrav – allt detta har betydelse för säkerheten.

Men upprinnelsen till denna utveckling, uppspaltningen av det som var Statens järnvägar, är av betydligt äldre datum. Den delningen ägde rum 1988, vilket inte ursäktar vad som hänt den senaste mandatperioden och vad som snart ska komma.

Åsa Torstenssons stora insats som infrastrukturminister som hon själv ser det är järnvägens avreglering.

Den 1 oktober är den ett faktum. ”Fragmentiseringen” slutförs.

Då skapas förutsättningar för det som under det senaste året, vinter som sommar, upplevts som tågkaos att bli än värre.

Tågoperatörerna, med vd:n Peder Wadman i spetsen, fruktar att höjda banavgifter ska försämra järnvägens konkurrenskraft gentemot andra transportsätt.

Trafikverket, som övertagit Banverkets gamla uppgifter, har å andra sidan räknat med en ökad järnvägstrafik under de närmaste tio åren och som en konsekvens av det kalkylerat med större resurser till drift och underhåll. Men icke. Regeringen minskar i stället dessa anslag. Nästa år krymper de med 700 miljoner kronor.

”Vår styrelse har uttryckt en stark oro för den här utvecklingen”, förklarar verkets ställföreträdande generaldirektör Lena Erixon.

Det tycks det ju också finnas all anledning till.

Följ ämnen i artikeln