Låt köparen veta köttets ursprung

”Det är inte precis kvantfysik vi talar om, bara att tala om var fäskkotletten kommer från”

Varför ska mat vara hemlig?

Jag har svårt att förstå det.

Det var inte länge sedan det kom larm om dioxin i irländskt griskött.

Och i helgen avslöjade den danska tidningen Berlingske Tidende att så mycket som 12 procent av det danska grisköttet är salmonellasmittat.

Det är var åttonde fläskfilé det, mina damer och herrar.

I Danmark uppmanar till och med en tidigare chef vid deras motsvarighet till Livsmedelsverket danskarna att välja svenskt griskött, som är garanterat salmonella-fritt.

Det låter ju rätt härligt i svenska öron, men frågan är hur vi – om vi vill – ska kunna välja bort irländskt och danskt fläsk och hur danskarna – om de vill – ska kunna välja svenskt.

Ingen är ju tvungen att uppge varifrån griskött kommer från. Eller var lammet kommer från. Eller var kycklingarna kommer från.

I valrörelsen 2006 lovade Centerpartiet att arbeta för tvingande ursprungsmärkning utöver vad som nu krävs.

Men det har Eskil Erlandsson lagt på hyllan, eftersom det blir för dyrt för företagen.

Jag har svårt att förstå det. Redan i dag måste ju allt kött kunna spåras och informationen följer med hela vägen – för att sedan göra halt innan vi får ta del av den.

Och det är inte precis kvantfysik vi talar om, bara att tala om var fläskkotletten eller pullan kommer från. Något man för övrigt måste göra när det gäller nötkött.

Om tio dagar införs obligatorisk ursprungsmärkning i USA. Den omfattar allt slags kött utom vilt och fågel.

Visserligen är märkningen ett slags internt jordbruksstöd eftersom man hoppas att amerikanerna ska välja patriotiskt och gärna pröjsa lite mer.

Men jänkarna får åtminstone veta vad de har på tallriken.

Vi får fortsätta att gissa.