Ett kilo potatis kostar som en halv godisbit

Karin Ahlborg

Kan mat bli för billigt?

Jag tycker det.

Färskpotatis för femtio öre kilot är näst intill kränkande.

Jag hickar faktiskt till när jag ser Coops stora annonser om att de kränger färskpotatis för 50 öre per kilo.

Av någon anledning trodde jag att sånt larv hörde 90-talet till.

När lågt pris var allt vi behövde för att vara nöjda och glada kunder.

Jag tänker på att någon odlare lagt ner tid och kraft på att odla en så bra potatis som möjligt. Kanske testat sig fram till vilken sort som smakar extra bra i just den jorden och det klimatet.

Och sedan behandlar butikerna den mödosamt framodlade delikatessen som om det vore skräp.

Det är osmakligt.

Jag letar i affärerna för att se vad annat man kan få för en halv spänn.

Försöker med lösgodiset men vågen vägrar att spotta ur sig en prislapp på mindre än tre kronor. Då är det bara ett par gelebjörnar och några salmiakkulor som skramlar omkring på botten av påsen.

Och i kiosken finns det inte en enda styckesak för femtio öre.

Jag får köpa en enkronasgrej och dela för att komma ner i samma summa som jag nyss handlat ett kilo fin potatis för.

Om det är osmakligt att behandla maten som den inte vore något värd, så är det lika kränkande för mig som kund att behandlas som om det är potatisen som eventuellt stjälper min ekonomi.

Inbilla mig inte att det finns en enda människa här som på allvar kan påstå att man inte har råd att köpa potatis till ett anständigt pris.

I slutändan är det i alla fall vi kunder som förlorar på att butikerna inte värderar potatisen högre eftersom det blir helt egalt att sälja skadade och illa behandlade knölar.

Vi betalar ju inte mer än några ruttna ören för den, så hur kan vi klaga?

Vill vi ha det så?

Inte jag!