Det bittra i att inte kunna köpa Tony Sopranos klassiska bås
Bjurman: Fördömda vare New Yorks små lägenheter
NEW YORK. Fördömda vare New Yorks små lägenheter.
I såna finns ju ingen chans att knö in båset där Tony Soprano åt sin sista lökring – nu sålt på auktion för 850 000 kronor för att dinern Holsten’s ska renoveras.
Det hade varit det perfekta sättet att fira att tidernas bästa tv-serie fyller 25 år.
Kanske framstår det som mossigt att fortsätta gagga om en tv-serie som började sändas 1999 och nådde sin slutpunkt för sjutton år sedan, men i New York gjorde ”Sopranos” sånt bestående avtryck i tiden att dess karaktärer och storylines alltjämt idisslas både i media och sociala sammanhang – och det pågående 25-årsjubileet är verkligen en grej.
Dagen innan jag läser om att Holsten’s säljer det ikoniska Tony-båset äter jag solomiddag vid bardisken på Dock’s – förtjusande fisk- och skaldjursrestaurang på andra avenyn som varit ett andra hem i två decennier – och efter ett tag har stolsgrannen dragit in mig i en debatt om de värsta fähundarna i den oförglömliga sagan om Tonys två familjer på andra sidan Hudson-floden.
Han menar att det var Uncle Juniors tidige gorilla Mikey Palmice, men det är ju inte ens i närheten av korrekt.
Svarta Sopranos-listan består i tur och ordning av perverse psykopaten Ralphie Cifaretto, den likaledes sjuke Richie Aprile, Phil Leotardo, Feech La Manna och korrumperade polisen Vin Makazian (spelad av fantastiske John Heard, ifall någon glömt). Först därefter kommer slemmige Mikey – och sedan dum & dummare-duon Matthew Bevilaqua och Sean Gismonte (Meadows första pojkvän, Noah Tannenbaum, vill jag helst också nämna, men han var ju ingen vettvilling – bara vidrig på en massa andra sätt).
Sedan vaknar jag alltså dagen efter denna livliga dispyt och läser att Holsten’s i Bloomfield auktionerar ut Tonys bås. Ja, det i vilket han satt och smaskade på lökringar i den allra sista scenen, innan det helt famöst blev svart i rutan. Det har Holsten’s gjort bra business på, Sopranos-fans har i sjutton års tid vallfärdat dit som pilgrimer till Lourdes. Jag var själv där för några år sedan och tyckte att jag i det overkliga ögonblicket upplevde ett av livets stora klimax.
Så självfallet vill jag buda på den heliga klenoden, men tvingas lägga band på mig eftersom jag bor på typiskt New York-vis och till min stora bitterhet inte har plats för några restaurangbås i vardagsrummet.
Fast jag skulle inte ha råd heller. Holsten’s ägare hoppades ursprungligen få in tio tusen dollar på eBay. I onsdags såldes Tonys bås för 82 600 istället.
Vissa tv-serier dör aldrig.
ORSAKER TILL EXTAS
•Curb your enthusiasm (tv-serie)
– Avsnittet förra söndagen var det roligaste på väldigt många år.
•Nick Cave & The Bad Seeds – Wild God (Singel)
– Ingen ”Into my arms” kanske, men väldigt bra.
•MGMT – Loss of life (Album)
– Det är riktigt härligt med så oblygt storslagen och glittrig och, samtidigt, skev pop.