Danska fyllan på scen blir mer fnissigt rus än tung baksmälla
Publicerad 2024-03-12
En runda till
Scalateatern, Stockholm. Regi Lisa James Larsson, med Sverrir Gudnason, Björn Kjellman, Martin Wallström, Christopher Wagelin.
”En runda till” på scen är väldigt lik den danska långfilmen. Smart förvandlas teatersalongen till klassrum.
I grunden samma repliker och berättelse, men som teater blir det mer ett fnissigt rus. Biofilmen slår till med en hårdare baksmälla.
På scen står fyra män. Lärare på en dansk gymnasieskola. På en inledande 40-årsmiddag får de idén att testa om man verkligen blir en roligare och mer kreativ människa med en halv promille alkohol i blodet. Som experiment ska de dricka och vara fulla på jobbet.
Regissören Thomas Vinterberg var med och skrev filmmanuset, och har också jobbat med scenbearbetningen. I stort är det sig likt steg för steg, scen för scen. Men filmen handlar väldigt mycket om effekten som supandet har på lärarnas familjer, i synnerhet två krisande äktenskap. Lärarnas nya stil påverkar också några elever, på ett gott vis.
Skolkänslan återskapas listigt genom att publiken blir elever. Lärarna har sina lektioner riktade mot salongen, och det skapar omedelbart bra stämning och närvaro. Här blir det både gympa och körsång.
Skådespelarna är mycket bra. Christopher Wagelin spelar psykologiläraren Nikolaj, den drivande kraften i kvartetten. Martin Wallström är mycket rolig som musiklärare Peter, en ständigt ängslig man. Björn Kjellmans skånska gymnastiklärare Tommy är äldre och mer sliten, farligt törstig. Sverrir Gudnason är historielärare Martin, rollen som Mads Mikkelsen spelar i filmen med ett minnesvärt dansnummer. En av flera scener som är utmanande att göra med teaterns mer begränsade resurser, även om Sverrir Gudnason gör en imponerande insats även som dansare.
Ibland får de fyra nöja sig med att berätta vad som hänt istället för att visa. På scen finns inga fruar eller barn att skämmas inför eller spela mot. Men det är ändå en levande och intensiv föreställning, rapp och rolig. På scen finns ännu fler hyllningar till historiska berömdheter som ska ha gjort sina storverk med hjälp av alkohol. Vinterbergs scenmanus har också lagt till fortsättningar på lärarnas liv, en epilog som ger mer smil än smärta.
Experimentet visar att lärarna visst blir duktigare på sina jobb av en mild berusning. Ett tag. Men sedan tippar supandet över till tragik och misär. Filmen har scener av förnedring som gör starkt intryck. Som teater blir det mer komedi kring fylla. Skratt även när det egentligen mest blir sorgligt.