Tack Phil, nu dras skiten fram i ljuset
Joacim Forsén om Anselmos nazihälsning
Tack Anselmo.
Ditt bedrövliga beteende kanske äntligen kan sätta strålkastaren på hårdrockens verkliga sumpmarker.
Ganska få blev väl egentligen förvånade över Phil Anselmos skandalkonsert härom veckan, då han avslutande sin medverkan på hyllningskonserten Dimebash med att göra en nazihälsning och skrika ”white power” rakt ut till publiken. Alla som har följt sångarens karriär, varit på spelningar, läst intervjuer, gästat presskonferenser eller på något annat sätt upplevt orkanen Anselmo vet att han ganska ofta är en bra bit över gränsen. Milt sagt. Några utspel lär förr eller senare välta internet.
Då är efterspelet betydligt mer intressant och överraskande. Den här gången hjälpte det inte att vara legendarisk frontman i ett av metalvärldens mest respekterade band.
I stället för att vifta bort, släta över eller skylla allt på ”PK-media” välde en våg av fördömanden fram. Först ett elva minuter långt videoraseri från Machine Heads Robb Flynn. Sen från allt fler, både fans och artister.
Nu har Anselmo bett om ursäkt. Det går förstås att fortsätta kalla sångaren för en idiot men själv accepterar jag hellre en utsträckt hand än vänder den ryggen. Och kanske, kanske kan det här i stället faktiskt så ett frö till att rensa upp bland genrens minst smickrande sidor.
För det finns ju tyvärr fortfarande och obegripligt nog en hel del smuts i hörnen inom den fina gemenskap som vi kallar metal. Ta bara det hat och de hot som ”Hårdrock mot rasism”-grundaren Emelie Draper har tvingats stå ut med. För vad då? För att hon vägrar acceptera rasism, sexism och homofobi inom genren? För att hon slåss för människors lika värde? För att hon inte tycker att hårdrockscenen ska vara en frizon för vissa att kunna bete sig som svin?
Det har hänt en del i samhället sedan hårdrockens allra största epok 80-talet, då de flesta av scenens oskrivna regler och normer cementerades. Men det är 2016 nu. Då kan en del gamla ”sköna skämt” och attityder kännas så unkna att inte ens ikoniska sångare kan komma undan med dem.