Värdig britt med ålders­noja

Publicerad 2013-09-25

I kväll spelar han på Palladium i Malmö och i morgon på Storan i Göteborg.

Lloyd Cole är lika värdig och witty som någonsin.

Och bara en smula långrandig.

”You are not getting any younger either”, hälsar Lloyd Cole typiskt torrt efter briljanta öppningen ”Past imperfect”.

En slags stilfull åldersnoja löper sedan som en röd tråd genom konserten. I sångerna finns 52-åringens unga idealistiska jag ständigt jagandes i backspegeln, skildrat genom hans äldre, mer avmätta dito. Den Massachusetts-boende britten har så mycket popkulturellt kapital att han till och med klär som grumpy old man i nya ”Kids today”. I mellanpratet förklarar han avsaknaden av ett band med att ”alla hans vänner är pensionerade”.

Avskalade låtar

Det gör inte så mycket. Sångerna gör sig utmärkt avskalade, i synnerhet när Lloyd Cole sjunger dem som för första gången hemma i soffan. Storys om cigarettstölder, regniga gator i Amsterdam och en romans han inte längre minns namnet på spelar upp sig som kortfilmer på ögonlocken.

Lite väl långt

Fjorton album in i karriären är Cole bjussig med sånger. ”Perfect skin”, ”Are you ready to be heart­broken” och ”Hey Rusty” möts alla av ett igenkännings­hummande från publiken. Men två timmar och en kvart med paus i mitten är långt även med en supersympatisk popkonnässör på Stockholms bästa scen. Det är också min enda invändning.

Följ ämnen i artikeln