Mitt år präglades av Pappa Kapsyl

Pappa Kapsyl – artisten som har introducerat en generation barn och föräldrar till Trisse Triceraptops, farlig barnmusik och dinodanz.

KRÖNIKA Mina strömningstjänsters årssammanfattningar kommer att toppas av artisten Pappa Kapsyl och hans dinosaurierock.

Kalmariten lyckas med någonting sällsynt: barnmusik som också charmar föräldrar.

Det är söndag och fars dag. Jag och min son går, nej springer, hand i hand över plattorna på Sergels torg. Min present ligger i fickan: två konsertbiljetter till Pappa Kapsyl på Kulturhuset.

Pappa Kapsyls koncept är tydligt: alla låtar handlar om dinosaurier. Jag var skeptisk när jag först introducerades till hans köttigaste hits: ”Tyrannosaurus Rex” och ”Jag gillar kött (Köttätarnas nationalsång)”. Men den som gräver djupare i diskografin hittar också melankolisk popmusik om dinosauriernas utdöende (”Pangea”), melodisk sensibilitet förenad med pedagogik (”Tandborstning med dinosaurier”) och stiliga Depeche Mode-influenser (”Raptor på jakt”).

Bakom artisten Pappa Kapsyl döljer sig Carl-Otto Johansson från Kalmar. Även om han numera samarbetar med ett stort skivbolag, har gjort över tusen spelningar och är på väg att lanseras internationellt – som Daddy Donut! – är han i grunden self-made. Via DIY-produktioner på Youtube får fansen följa med honom till studion och dinosauriemuseet A World Of Dinosaurs utanför Kalmar.

Vi köper merch redan innan konserten för att vi inte kan låta bli; en orange keps med Pappa Kapsyl-tryck. Inne i salen väntar hundratals barn otåligt på sin hjälte. En extra matinéföreställning har adderats för att möta den enorma efterfrågan på ”farlig barnmusik” och ”dinodanz”.

Efter femton väldigt långa minuter kommer Pappa Kapsyl in och förklarar att han snart ska göra entré igen med rökmaskiner och ljus, för att inte skrämma någon av de många konsertdebutanterna i publiken. Temat är ”Dinosauriernas alfabet”. Det finns, otroligt nog, en art för varje bokstav. Pappa Kapsyl berättar att vuxna ofta bråkar om vilken bokstav som är bäst – ”De som gillar M tycker inte att S är några ess” och så vidare – men säger att i dinosauriernas rike håller alla samman för en bättre värld.

Efter konserten köar vi i fållor, som på en flygplatskontroll, för att träffa idolen. När vi kommer fram berättar jag att jag går på väldigt många konserter, senast Madonna på Tele 2 Arena, men att jag verkligen tyckte om vad jag såg. Pappa Kapsyl blir glad, men inte lika glad som när min son visar upp sina magiska kapsyler – de som kan ge glass mitt i veckan och som funkar allra bäst på farmor och farfar.


4 x tips: meditation och britpop

Det är aldrig för sent att skola om sig. Den forne rapparen André 3000 är numera flöjtist.

Drake borde meditera till André 3000

I fredags släppte två av rapvärldens mest tongivande artister musik. André 3000 gav ut ”New blue sun” – hans första album på 17 år. Drake släppte ep:n ”Scary hours 3”, bara två veckor efter senaste skivan. Kanadensaren har dragits med stressrelaterade magproblem. Han borde sätta sig ned och meditera till Outkast-stjärnans ambienta flöjtverk, för att finna inre frid och förhoppningsvis en ny väg framåt.

Jarvis Cocker uppträder på Berns i Stockholm 2007.

Pulp till Slottsskogen 2024

I somras gjorde Pulp en inhemsk återförening med imponerande turnéschema (Bridlington! Warrington! Sheffield!). Nyligen blev det också klart att gruppen kommer till Göteborg och Way Out West nästa år. Pulp är faktiskt det enda av de klassiska britpop-banden som jag inte har sett på scen (om man bortser från Jarvis Cocker solo). Vågar man önska sig att kvartetten gör som Blur och även ger ut ny musik?

Ralph Lundsten tar ett telefonsamtal i studion 1973.

Ralph Lundsten hyllas – med all rätt

I juli gick Ralph Lundsten bort, 86 år gammal. Han har hyllats på vitt skilda håll – givetvis med all rätt. Redan för två år sedan gjorde klädmärket Our Legacy en kollektion tillägnad den svenska elektronmusikpionjären. På SVT Play finns en Lundsten-dokumentär att se. 14 december ordnas dessutom en hyllningskväll på Riche i Stockholm, där Gustav Ejstes (Dungen, Amason) tolkar kompositörens verk på scen.

Jack Antonoff i ”Mad men”-miljö.

Stjärnspäckad Bleachers-pärla

Jack Antonoff, samtidens kanske mest kramade producent, har naturligtvis inga problem med att hitta gästsångare till sitt band Bleachers. På nya singeln ”Alma Mater” hörs inga mindre än Lana Del Rey och Clairo. Musiken påminner om den pop som Antonoff producerar till vardags, fast liksom filtrerad genom hans hjärna. Addera en trevlig saxofon och en musikalisk spänning som aldrig riktigt får sin förlösning.


NYTT: PER MAGNUSSONS BÄST JUST NU-LISTA! LYSSNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik