Bianca: ”Jag går inte in med tanken att jag ska se himla bra ut”

Publicerad 2016-04-01

Efter ätstörningarna - dansen har hjälpt hennes självbild

Dansen har stärkt hennes självbild.

Bianca Ingrosso, 21, använder ”Let’s dance” som en väg ut ur de ätstörningar som hon kämpat mot i flera år.

– Det har varit skönt för mig att jag inte fokuserar varje dag på vad jag ska äta eller hur jag ser ut, säger hon.

I fyra år har hon kämpat mot ätstörningar. Det berättade Bianca Ingrosso i december i podcasten ”Ofiltrerat”.

Men tack vare ”Let’s dance” och två månaders intensiv dansträning har hennes självbild nu blivit betydligt bättre.

– Jag går verkligen all in med tanken att jag ska göra bra dans, jag går inte in med tanken att jag ska se så himla bra ut, säger hon.

Men träningen i sig kan ju vara ett problem för vissa som lever med ätstörningar, hur får du det att funka?

– Det har varit skönt för mig att jag inte fokuserar varje dag på vad jag ska äta eller hur jag ser ut, eller kollar mig i spegeln och tänker dåliga tankar. Man får så bra självförtroende på andra sätt här, säger hon.

Starkare mentalt

Nu har hon tränat med sin danspartner Alexander Svanberg i två månader. Tack vare dansen känner hon sig starkare mentalt.

– Ja, jag skulle verkligen säga det. Självförtroendet byggs upp på så många olika plan. Det är inte fokus på ”åh vad smal du har blivit” eller att ”i dag har jag ätit mindre och därför känner jag mig bättre”. I stället känner jag mig bättre på andra plan som gör att det andra liksom lyfts upp av sig självt, säger hon.

Med nio deltagare kvar är hon en av favoriterna i tävlingen, precis som lillebror Benjamin Wahlgren Ingrosso, 18, var vecka efter vecka 2014 när han också tog hem segern.

”Benjamin fick hybris”

Bianca Ingrosso kan inte låta bli att ge honom ett tjuvnyp när hon pratar om hyllningarna.

– Jag tar till mig det på det sättet att varje vecka ska bli bättre. Men jag får inte hybris. Som Benjamin kanske fick. Han fick lite hybris faktiskt. Det måste jag erkänna, det vet han själv, säger hon med ett gapskratt.

Sa du det till honom?

– Ja gud ja.

Vad sa han då?

– Men, han hade ju hybris, han bara ”backa, så låter du mig skina”. Inte att han sa det så, men man märkte att det var det han ville få fram. Men vi lät honom skina också, jag älskar när han får göra det. Vi är ju varandras största stöd samtidigt som vi retas lite, säger hon.