Låg på dödsbädden i Sverige – blev bättre av nytt läkemedel

Uppdaterad 2018-02-07 | Publicerad 2018-02-05

HELSINGFORS. Per-Arne Lindqvist, 76, har spridd prostatacancer och överfördes till vård i livets slutskede av svenska läkare.

Men på ett privatsjukhus i Finland trotsar han dödsdomen med en ny behandlingsmetod.

– Det är ju sorgligt att man inte kan diagnosticera och behandla den här typen av cancer i Sverige, säger han.

Per-Arne Lindqvist fördes över till palliativ vård i livets slutskede.

Per-Arne Lindqvist är före detta professor vid Luleå tekniska högskola.

Strax efter pensionen 2008 upptäcktes att han drabbats av prostatacancer. Sedan dess har han behandlats med hormoner, strålning och cellgifter.

I början av förra året hade behandlingarna slutat att verka och han berättar om mötet med läkaren på Umeå sjukhus:

– Nu gräver vi i botten på verktygslådan här, sa hon.

Senare i maj förklarade läkaren att hon inte hade mer att erbjuda och Per-Arne Lindqvist fördes över till palliativ vård i livets slutskede.

Per-Arne Lindqvists fru Berit hittade samtidigt en annons för det privata cancersjukhuset i Docrates i Finland som erbjuder avancerade behandlingar mot prostatacancer.

Reser till Finland var sjätte vecka

Per-Arne Lindqvist bestämde sig snabbt. Han reste till Helsingfors för provtagningar och fick börja med Lutetiumbehandlingen – en ny typ av radioaktiv behandling som ges med dropp.

Det radioaktiva ämnet söker sig med hjälp av ett annat ämne som fungerar som bärare till cancercellerna oavsett var de finns och förstör dem.

Det senaste halvåret har han rest mellan bostaden i Piteå och den finländska huvudstaden var sjätte vecka.

Aftonbladet var med när Per-Arne Lindqvist genomgick sin femte behandling på privatsjukhuset.

Hans prostatacancer är rejält spridd.

– Han har vad man kallar mjukdelsexpansioner, skelettmetastaser och väldigt tjocka lymfkörtlar, berättar hans finska läkare Kalevi Kairemo, professor och specialist i klinisk kemi och nukleär medicin.

Har fått nytt hopp

Per-Arne Lindqvist sitter i en stol under själva behandlingen som egentligen bara består av att få dropp med det radioaktiva läkemedlet. Han har kylklampar lindade utanför spottkörtlarna som liksom cancercellerna drar åt sig det radioaktiva ämnet.

Kylan gör att han inte blir så torr i munnen.

Än så länge går behandlingen bra, det bekräftas av bilder efteråt. Metastaserna krymper. Per-Arne Lindqvist har fått nytt hopp. Den vård i livets slutskede som han överfördes till i Sverige känns alltmer avlägsen.

– Ja, det är fantastiskt, säger han.

– Jag har ju sett det här med egna ögon på bilderna hur metastaserna blir mindre.

Efter snart tio år med prostatacancer börjar han se ljuset i tunneln.

– Det är först nu under de här sista månaderna som jag har förstått hela innebörden av att dö och att jag själv har varit mycket nära att dö. När jag då får en chans att leva vidare så funderar jag på vad jag ska göra med återstoden av mitt liv.

– Då upptäcker man att de värden man har i sin familj, sina släktingar och vänner måste man behålla och förbättra. Sen får man väl fundera på om man ska ha något annat roligt.

Behandlingarna har kostat många hundratusen kronor. Pengar som Per-Arne Lindqvist har betalat själv. Försäkringskassan i Sverige ersätter inte behandlingar som anses befinna sig på forskningsstadiet och har ännu inte fattat beslut kring hur just den här behandlingens ska betraktas.