Idrottsledaren fick en tejpad dildo i bagaget
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Inom idrotten går man
aldrig säker för så kallade practical jokes. Jag kommer ihåg hur jag och Malin Ewerlöf fruktades av nykomlingarna i landslaget. Inför varje landskamp stod vi för den så kallade inkilningen som egentligen var rätt så oskyldig. Man hade ju hört talas om vad som kunde hända i Blåvitts omklädningsrum på Glenn Hyséns tid.
Men det var i alla fall alltid uppskattat av övriga landslagskompisar som satt lugnt på sina stolar när Sanna Kallur skulle sjunga Freestyles ”Vill ha dig” med bara musik i hörlurar. Att hon sen kallade sig själv för ung för att veta vilken låt det var trodde vi inte för ett ögonblick på. Hon fick vackert nynna på så gott det gick.
Det grymmaste jag har hört
i friidrottsvärlden är blott ett år gammalt. Jag trodde inte det kunde hända i nutid när vi gamla rävar har slutat. Men det var faktiskt så att det var den gamla generationen som stod för det. En ledare som alltid har varit full i fan och sett till att alla andra halkat på bananskal var den som blev utsatt den här gången.
Den svenska truppen hade varit på tävling i Kina och var på väg hem. Utan ledarens vetskap hade det gamla gardet inhandlat en dildo och surrat fast en kirurgsax med coachtejp. Ledaren blev ombedd att kolla till något med landslagets utrustning och lämnade då sin väska obevakad. Säkerligen i god tro om att ingenting skulle kunna hända honom. Snabbt åkte det för ledaren okända paketet längst ner i väskan.
Sist i kön stod han när det var dags att passera säkerhetskontrollen. En stor och barsk kinesisk säkerhetsvakt ställde frågan om han hade en sax i väskan. Han svarade givetvis nej varpå hon ber honom att öppna väskan.
Sakerna flyger upp
en efter en och till sist ligger det bara en sak kvar längst ner i botten. Ledaren tar upp dildon och i samma stund börjar den vibrera. Kinesiskan rör inte en min. Vad som hände med saxen är oklart men att han var tvungen att ta med sig sin nyfunna leksak var ett som var säkert.
Även om man hör dessa nya historier så kan jag ändå inte låta bli att säga som alla äldre: det var bättre förr.
Jag satt med min dotter Tess framför Barnkanalen häromdan och helt plötsligt bara kom de fram mitt framför näsan på mig. Bröderna Dal, Tårtan och den där gamle gubben som var enstöring, Skrotnisse hette han visst. Ja herregud, till och med barnprogrammen var bättre förr …