Vill Aftonbladets nya publisher någonting alls?
Lotta Folcker, 47, blir ny publisher på Aftonbladet.
Vem är denna människa egentligen? Vad vill hon? Och hur kunde hon lämna Sportbladet innan hon ens tillträtt som chef?
Häng med.
På skrivbordet i chefredaktörens rum på Aftonbladet står två stora blombuketter.
Telefonen ringer, journalister vill ha intervjuer, det har gått någon timme sedan Lotta Folcker ute på redaktionsgolvet presenterades som ny chefredaktör, eller publisher som det heter på vår tids svenska.
Hon ser en smula tagen ut, Folcker, där på andra sidan buketten, och undra på det, det är inte var dag en människa tar över Nordens största dagstidning.
Bandspelaren är påslagen.
Gratulerar!
– Tack!
Lotta Folcker, vem är det egentligen?
– Det är den svåraste frågan man kan få. Men okej, det är delvis en blivande 48-åring från Norrköping med två barn, en hund och en man.
– Men det är också en person som har växt upp inom media i Norrköping. Började när jag var på gymnasiet, 16 år, på lokaltidningen Folkbladet. Så jag har egentligen levt nästan hela mitt liv i media.
– Och det präglar nog mig.
Du blir nu publisher på Nordens största dagstidning. Måtte detta bli ditt genombrott.
– Hahaha, måtte det ske nu.
När fick du erbjudandet?
– I samband med att det blev klart att Lena skulle sluta hörde Schibstedchefen Siv Juvik Tveitnes av sig att hon ville att jag skulle gå in i processen.
– Men det var en och halv vecka sedan jag fick erbjudandet.
Tackade du ja direkt eller behövde du fundera igenom det här?
– Jag tackade ja direkt när jag fick erbjudandet. Men då jag blev tillfrågad om att gå in i processen behövde jag tänka igenom det.
– Och tid behövde jag. Det är nödvändigt att rannsaka sig själv innan man fattar en sådant här beslut.
Vad var det för övervägande du gjorde?
– Är jag redo, hanterar jag det här ansvaret, känner jag att jag brinner tillräckligt mycket. Och det landade jag i att jag gör.
Var det på grund av detta du sa upp dig från Viaplay?
– Nej.
Apropå din förra arbetsplats, Viaplay, det verkar vara ett makalöst strul där och jätteförluster. Vi på Aftonbladet hoppas att det inte blir likadant här.
– Nej, det hoppas ju verkligen jag också.
Du är ju tv-människa i grunden. Vad vet du egentligen om hur en gammal tidning ska skötas?
– Jag är faktiskt tidningsmänniska i grunden och jobbade under nästan tio år som skrivande reporter. Folkbladet i Norrköping, Svenska Dagbladet, DN.
– På min tid så låg Folkbladet på Idrottsgatan i Norrköping. Och hade tryckeriet en trappa ner. Där stod jag när vi hade stora grejer.
– Jag är väldigt fascinerad av tidningsmakeriet.
Hur länge till tror du att tidningen, alltså pappret, blir kvar?
– Jag vet inte. Det kan man inte riktigt säga. Men så länge den bidrar till att finansiera journalistiken kommer den ju att finnas kvar alla gånger.
Det där var ett icke-svar.
– Det är klart att tidningen befinner sig i en tuff tid. Men givetvis hoppas jag att den blir kvar så länge som möjligt.
Vad är det bästa med Aftonbladet?
– Kulturen, den är helt fantastisk.
Utveckla.
– Jag har aldrig mött den på någon annan redaktion. Jag har ju varit på många redaktioner men aldrig mött en sådan här drivkraft och vilja.
– Man tror att man kan. Man tror på sig själv.
Men om vi nu är så fantastiska, varför sa du upp dig från jobbet som chef på Sportbladet innan du ens hade tillträtt och försvann ut ur huset?
– Lite ligger svaret i att jag inte ens hade tillträtt tror jag. Det funkar så att när jag väl går in i något så tar jag väldigt mycket ansvar. Men jag hade kanske inte mentalt hunnit in i det.
Då får vi hoppas att du har hunnit mentalt in i ditt kommande jobb.
– Det är väl det som definierar en idiot. Man upprepar inte sina misstag.
Vad är det sämsta med Aftonbladet?
– Jag vet inte om det är det sämsta, men det finns en risk när man är den största sajten i Norden att bli för tillbakalutade.
– Vi hade en svacka för flera år sedan när jag var här, då vi kände oss väldigt nöjda med den här positionen vi hade. Och det är ju såklart farligt när man är störst.
Du menar att man varje dag måste kriga?
– Nej, inte kriga kanske. Man måste vara på tårna. Man måste förstå att det är ingen position man kan ta för givet.
Vad är skillnaden på Aftonbladet och Expressen?
– De är stora. Jag är ju Aftonbladet och min känsla är ju att vi gör det med hjärtat här.
Det var inte ett visionärt tal du höll då du presenterades. Vill du någonting överhuvudtaget?
– Ja, jag vill massor. Jag vill framför allt att vi slåss för den oberoende journalistiken. Och det är en stor sak idag.
– Dessutom vill jag att vi är med och gör skillnad. Det tycker jag är visionärt.
Vilken blir din enskilt viktigaste uppgift?
– Jag tror inte jag vet den riktigt än.
Tar du befäl över den dagliga verksamheten eller får redaktionsledningen sköta den?
– Nu när man kommer in så vill man ju gärna vara med en hel del. Men sen hoppas jag verkligen inte att jag kommer sitta och detaljstyra någonting.
Blir det organisatoriska förändringar?
– Inte som jag ser framför mig. Det finns en mycket stark ledning här och en otroligt kompetent organisation.
– Jag kommer ju in i ett Aftonbladet som mår väldigt bra. Som står stadigt. Jag behöver ju lyssna och sätta mig in i. Och har inte just ambitionen av att börja med några större organisatoriska förändringar.
Hur många får sparken?
– I dagsläget – ingen. Men det är klart att man inte kan lova att det inte kommer ske framöver. Men Aftonbladet står starkt både journalistiskt och ekonomiskt.
– Och det är inte så att jag kommer in och har ett stort sparpaket som jag måste börja med att driva igenom. Sen måste ju vi i media spara mest hela tiden.
Har du några förebilder?
– Jag har många. Jag tycker Lena är en förebild. Hon har gjort det här bra. Hon har breddat Aftonbladet, drivit på mixen. Och lämnar över ett företag som står på ett mycket bra ställe.
Nämn tre viktiga gräv som Aftonbladet har gjort de senaste åren.
– Då måste jag nämna H&M-grävet och Tesla. Jag tycker dessutom att Snippadomen är ett resultat av ett grävjobb.
Vad betyder journalistik för dig?
– Väldigt mycket. Det är ju det som jag har lagt min tid på.
– I grunden handlar det om yttrandefriheten. Det är folket som har makten. Och för att kunna ha makten måste det finnas en åsiktsfrihet. Och för att kunna bilda sig åsikter behövs journalistik.
– Där är vi helt avgörande. Vi beskriver verkligheten utan några bakomliggande agendor.
Ni moderna publishers är så satans tråkiga. Det är så mycket tjat om pengar och affärer. Jag minns med vemod den gamla tiden då det fanns en chefredaktör som skötte bokstäverna och en vd som skötte siffrorna. De var varandras förutsättningar, exakt lika viktiga.
– Det är ju inte så att jag brinner för affären för att Schibsted ska få en massa mer pengar på banken. Drivkraften ligger i att kunna finansiera journalistiken och det behövde ju inte chefredaktörer från förr fundera lika mycket över. Det är klart att det var lite roligare och de hade utrymmet att vara lite galnare.
Vissa chefredaktörer har låst in sig i det här rummet. Andra, som Lena K, har varit väldigt synliga. Hon har ju suttit där ute på golvet med oss andra. Vilken typ av chefredaktör blir du?
– Synlig, hoppas jag.
Du nämnde ju Lena K som en av dina förebilder. Finns det ett arv från henne att föra vidare?
– Det finns mycket att föra vidare från Lena K. Hon har ju omfamnat just alla de här delarna med att kunna balansera både det kommersiella och journalistiken.
– Men hon har framför allt, tycker jag, omfamnat bredden och hjärtat av Aftonbladet.
Du har bott i Peking. Vad gjorde du där?
– Tränade kung fu och pluggade kinesiska.
Måste man flytta till Peking för att göra det?
– Alltså, det var väl en slags 30-årskris och väldigt rolig tid.
Härom året drogs personalens julklapp in. Det blev ett herrans liv. Hur blir det med den i framtiden?
– Ja, jag har inte hunnit tänka på den. Men det låter ju lite trist.
Vad får du för lön?
– Jag får en väldigt bra lön, men det är ju inte därför man tar jobbet. Strax över 200 000.
I veckan?
– Nej, i månaden.
Var befinner sig Aftonbladet om fem år?
– Det är det jag tycker är svårt att säga i de här tiderna. Jag är rädd för att vara för tvärsäker. Jag tror man måste vara väldigt lyhörd just nu och följa utvecklingen.
– Men vi befinner oss på en stark position. Och den ska vi utveckla.
Hur länge har du snusat?
– Jag har snusat till och från i väldigt många år nu.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att förnuftet kommer tillbaka till världen.