Rekordmånga krav på unga och gamla hos Kronofogden
Under ytan på valrörelsen rör sig en mörk skugga som ingen talar om. Ingen vet hur den ska tolkas och därför nämner ingen den.
Den mörka skuggan kan beskrivas som ett tal.
8 013 449 892.
Det är summan av de skulder som ligger hos kronofogdemyndigheterna i Sverige. Det är en ökning med en och en halv miljard kronor på ett år.
Den mörka skuggan kan beskrivas med ett annat tal.
273 000.
Det är antalet personer som nu har ärenden hos Kronofogden. En ökning med tio procent på ett år.
Så under alla utspel, påståenden och löften, under allt hojt och all konstruerad dramatik som är en valrörelse, finns ett verkligt drama med ytterst osäker utgång. För vad är innebörden i att antalet skuldsatta personer plötsligt ökar? Mitt under en fantastisk högkonjunktur?
Siffror och tal är abstrakta och blir lätt svårbegripliga. Är åtta miljarder kronor mycket eller lite? Är 273 000 individer som förvandlats till ärenden hos den fruktade fogden mycket eller lite?
Låt mig därför nämna ytterligare ett par tal.
Av alla ansökningar om betalningsförelägganden, alltså när företag begär att Kronofogden ska driva in pengar hos personer som inte betalat sina skulder, gäller en tredjedel belopp under 500 kronor.
Tänk dig att du har så lite pengar att du inte kan betala en skuld på en femhundring. Tänk dig att du låter det gå så långt som till Kronofogden där femhundringen omgående blir en skuld på 1400 kronor med räntor och avgifter.
Tänk dig att det finns hundratusentals människor i Sverige som är så fattiga. Och ensamma: ingen att fråga, ingen att be om hjälp.
Andrea Gleerup, chef för Kronofogdens enhet för betalningsförelägganden, granskar statistiken. Den är en gåta. Länge låg indrivningsmålen stadigt på ungefär 500 000 per år. När finanskrisen slog till 2008 ökade andelen mål över en natt till 1,2 miljoner. Över en natt. Det var otäckt och tragiskt för många men det gick att förstå. Världen genomled den djupaste finanskrisen sedan 1930–talet.
Sverige övervann finanskrisen.
Men antalet mål hos kronofogden låg kvar på den nya höga nivån. Ungefär som arbetslösheten parkerade sig på en högre nivå efter den svenska finanskrisen på 1990-talet. Under flera år såg emellertid Andrea Gleerup hoppfulla tecken. Antalet krav på indrivning minskade.
Tills i år. Om antalet ärenden fortsätter att öka lika mycket som de första sex månaderna blir de 1,3–1,4 miljoner. Alltså fler än under den djupaste finanskrisen.
Varför?
Andrea Gleerup kan se unga som köper prylar på nätet mot faktura. I praktiken blir det ett slags avbetalning. Du får prylen direkt men kan skjuta upp betalningen några dagar eller veckor. Fast du kan inte betala då heller.
Framför allt ser Gleerup gamla som inte kan betala sina sjukvårdsräkningar. Landstingen har mer än fördubblat antalet krav på betalning via Kronofogden. Det är åldringar som har svårt att betala för den vård de behövt.
Unga och gamla.
Det är de politikerna alltid talar om, de unga ska få en bra start i livet och de gamla en värdig ålderdom.
De är den mörka skuggan, ett förebud om att något sker i ekonomin.