Dags att prata högt om priset
Vågar man andas något om pris?
Alltså att det visst kan vara bra att snegla på priset när man handlar?
Pris har förvandlats från den enda giltiga parametern för tio år sedan till att bli ett skällsord när det handlar om mat.
Det är ju bra på många sätt eftersom det går rejält snett om det enda som betyder något är vad något kostar.
Då hamnar vi där vi befunnit oss ett tag, med allt snålare råvaror och ett fuskande med uppfödning och förädling.
Men vi behöver ju inte slänga allt vett och all sans i soptunnan för det.
Gul lök är ett utmärkt exempel.
Löken i bingen, i utmärkt storlek och där du själv kan kontrollera dina lökar genom att välja, kostar 7:90 per kilo.
Strax intill hänger Ica:s egna nät med pyttesmå gula lökar som skulle betraktas som andra eller tredje sorteringen av en grönsakshandlare för 29:80 per kilo.
Alltså: nästan 400 procent högre pris för en sämre vara.
Vitlöken i lösvikt kostar 49:90 och du behöver inte köpa mer än en om du inte vill. Väljer du nätet får du ta alla fem och pröjsa nästan dubbelt upp, 91:60 per kilo.
Det är något skumt med det hela.
Köp ruccola i lösvikt för 179 kronor (vilket ju är ett skämt från början för något som växer som ogräs) eller betala hisnande 398 per kilo för att någon lagt den i en plastbalja.
Nej, det blir inga grymma summor man sparar eftersom varken gul lök eller den rätt blygsamma mängd ruccola som man normalt använder bli någon stor post i hushållsbudgeten.
Men det finns å andra sidan ingen anledning att köpa sämre dyrare, heller. Då kan du lika gärna stoppa ner en slant i fickan på din lokala handlare direkt.