De kan bli nya ministrar
Statsminister Stefan Löfven tvingas nu att ombilda regeringen.
Två poster gapar tomma. Bostadsministern avgick i april, miljöministern i maj.
Men förändringen blir av allt att döma betydligt mer omfattande än så.
Stefan Löfven slapp det värsta scenariot, att Miljöpartiets valberedning petade båda språkrören. Det hade lett till den värsta regeringskrisen på över ett decennium.
Nu är det en mer hanterbar kris som Stefan Löfven (S) ska ta hand om. Han lovar att presentera den nya regeringen före maj månads utgång, alltså inom de tre närmaste veckorna.
Det tyder på att han tänker sig en större ombildning. Det är alltså inte bara bostads- och miljöministern som ska ersättas utan ett större pussel.
Statsministrar brukar visserligen vara snabba med att ersätta statsråd som lämnar regeringen. Dåvarande finansministern Erik Åsbrink hoppade av i protest 1999. Redan samma eftermiddag utsåg Göran Persson Bosse Ringholm till hans efterträdare.
Men varje statsminister utformar jobbet som hen önskar. Och Löfven vill uppenbarligen tänka till ordentligt innan han gör sin första regeringsombildning. Mehmet Kaplan fick sparken ur regeringen den 18 april. Åsa Romson lämnar uppdragen som miljöminister och vice statsminister efter miljöpartiets kongress som avslutas på söndag.
I vilken riktning som Stefan Löfvens tankar går är naturligtvis omöjligt att veta. Den håller han för sig själv, eller i en mycket trång krets som vet bättre än att prata bredvid munnen.
Men när det gäller MP:s nya ministrar är han bunden av vilka de föreslår. Under en kort presskonferens på måndagen slog Löfven fast att ”det är upp till varje parti att utse sina egna företrädare”. Men då måste de också få veta vilka poster som finns att spela med.
Men de ska skaka fram en ny man och en ny kvinna. Ministerkandidaterna står inte direkt som spön i backen. Men Maria Ferm, riksdagsledamot och talesperson i integrationsfrågor är en. Förra språkröret Peter Eriksson, nu ledamot av EU-parlamentet, är en annan.
En tredje är kommunalrådet i Malmö Karolina Skog, som nu har hand om bostadsfrågor och tidigare sysslat med bland annat trafik. Karin Svensson Smith, riksdagsledamot och ordförande i trafikutskottet, har suttit i riksdagen i 18 år och är passionerat intresserad av trafik.
Ännu en person som kan vara tänkbar är trafikborgarrådet i Stockholm, Daniel Helldén, som under förra mandatperioden var oppositionsborgarråd.
Att de gröna skulle släppa miljöministerposten till Socialdemokraterna är uteslutet. En kandidat till det uppdraget är Isabella Lövin själv. Hon startade sin karriär som kultur- och miljöjournalist och ägnade sig åt miljöfrågor under sina dryga fem år i EU-parlamentet.
Det kan också vara så att det är svårt att kombinera uppdraget som språkrör med att vara biståndsminister. Många resor är det i det jobbet. Lövin själv påpekar att dåvarande KD-ordföranden Alf Svensson var både partiledare och biståndsminister. Men det var i en annan tid, för nästan ett kvarts sekel sedan.
Däremot kan Stefan Löfven vilja att MP heller tar hand om infrastrukturen i stället för bostäderna, MP har många duktiga trafikpolitiker.
Det som talar emot det är att infrastrukturen omfattar mycket pengar och det är status i regeringskretsen. Det gör inte bostadsfrågorna som i hög grad sköts av kommunerna.
Åsa Romson har haft titeln ”vice statsminister”, en hederstitel sedan Löfven berövat den all makt. Den kommer sannolikt ärvas av Isabella Lövin, det kvinnliga MP-röret.