Direktörerna borde vara rädda för politikernas senaste infall
”Samhällsform där statsorganen anses skyldiga att själva följa de gällande reglerna och där garantier finns mot missbruk av statsmakten”. Så lyder definitionen av rättsstat enligt Svenska Akademiens ordlista.
En princip som nog de flesta ställer sig bakom, inte minst i de högre samhällsskikten.
Det finns troligen inget större mörkertal när det gäller svanktatueringar hos företagsledare men om de ändå skulle tvingas gadda ner ett budskap skulle inte carpe diem ligga närmast till hands utan kanske ”2 kap 15 §”.
Det är det avsnitt i regeringsformen som handlar om människors rätt till sina ägodelar: ”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande”. Detta anses som heligt.
”Ett oskäligt ingrepp i äganderätten”, dundrade Svenskt Näringsliv ifjol apropå ny EU-lagstiftning om kvotering till bolagsstyrelser, alltså i praktiken ett förbud mot den uråldriga principen att kvotera in män som heter Lars eller Johan och som kan hantera en älgstudsare.
Svenskt Näringsliv har länge lobbat för att äganderätten i grundlagen måste stärkas ännu mer. I somras gav regeringen en grundlagskommitté i uppdrag att utreda bland annat detta.
Strax före jul presenterade dock justitieminister Gunnar Strömmer ett förslag som går i motsatt riktning.
Från näringslivshåll hördes inte så mycket som ett pip av protest, tvärtom kom applåder från husorganet Dagens Industris ledarsida.
Men så är inte storbolag eller miljardärer den tilltänkta nya lagens måltavlor, snarare tonåringar i landets slitna förorter.
Förslaget beskrevs som ”en av de största straffrättsliga reformerna i Sveriges sedan brottsbalken infördes på 60-talet”. Det är inga överord.
Kärnan är att staten ska kunna beslagta tillgångar, utan att någon dömts för brott i domstol. Det krävs inte ens en konkret brottsmisstanke. Det räcker med att en person äger mer tillgångar än vad som verkar rimligt med hänsyn till inkomsterna och att det bedöms ”sannolikt” att pengarna kommer från brott. För att hitta tillgångar kan polis genomföra visitation och husrannsakan, återigen utan misstanke om brott.
En grundprincip inom rättsväsendet är att bevisbördan ligger hos staten, nu föreslås det bli tvärtom.
Att polisen gärna vill ha detta ”verktyg” är lätt att förstå. Att slå mot gängens ekonomi är ett effektivt sätt att stoppa deras framfart. I utredningen nämns specifikt att det kan bli svårare att locka unga som hungrar efter ”en med brottsvinster finansierad konsumtion av statusprodukter”. En Gucci-keps som kan plockas av polisen redan på vägen ut från NK blir inte lika attraktiv.
Nu är emellertid effektivitet, gudskelov, inte det enda kriteriet för vad staten ska tillåtas göra i kampen mot brottslighet. I annat fall hade dna-register, inopererade gps-spårare samt individuell kameraövervakning av alla medborgare redan varit verklighet.
Det finns knappast någon vid sunda vätskor som inte vill stoppa gängkriminaliteten men politikernas senaste giv borde få en och annan i näringslivet att skruva på sig.
Det finns fortfarande en hel del svenskar som skattar för blygsamma summor i Sverige men har stora förmögenheter i skatteparadis. När Skatteverket driver processer om skatteflykt tar det ofta åratal, nu skulle de kunna börja med att beslagta alla synliga tillgångar.
Samma sak gäller annan ekonomisk brottslighet som exempelvis insiderbrott, där beviskraven är erkänt höga och åklagare ofta har svårt att få misstänkta fällda. Om det räcker med att det bedöms som ”sannolikt” att någon tjänat pengar på mygel blir det genast enklare.
För att inte tala om de storföretag som då och då ertappas med ljusskygga affärer. Ericsson har betalat över tio miljarder till amerikanska myndigheter efter att ha mutat sig fram över världen, men svenska åklagare lade ned förundersökningen om mutbrott. Nu skulle de istället kunna kräva att beslagta styrelseledamöternas tillgångar vilket onekligen skulle sända en kraftfull så kallad signal. Effektivt? Absolut! Rättsäkert? Tveksamt.
Exakt hur den nya lagen kommer att kunna användas återstår att se, men klart är att helt nya möjligheter öppnar sig, även sådana som inte var tänkta från början.
Någon större opposition mot förslaget verkar inte finnas, utredningen beställdes av förra regeringen. Snarare tycks det finnas ett stort stöd för ett mer repressivt samhälle. Vistelseförbud, avlyssning utan brottsmisstanke och visitationszoner är några exempel på föreslagna eller redan genomförda åtgärder. Det kommer säkert göra livet svårare för kriminella, men också drabba helt oskyldiga.
Den outtalade förutsättningen är att dessa oskyldiga är begränsade till vissa grupper av befolkningen. Ledtråd: de rör sig sällan sig i kvarteren runt Svenskt Näringslivs högkvarter på Östermalm i Stockholm.
Den uppdaterade svenska rättsstatens principer skulle kanske formuleras ungefär så här: Säg mig vem du är och jag ska berätta vilka lagar som gäller. Att ett sådant vi-och-dom-samhälle inte kommer öka brottsligheten snarare än minska den, återstår att bevisa.