Tycker Göran Persson EMU-valet är viktigt?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-19
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Av den senaste tidens offentliga debatt att döma är jag inte ensam om att undra över vad den förestående folkomröstningen om EMU egentligen gäller.
Den gäller inträde i en valutaunion - ja, det fattar även den som är finsk medborgare och aldrig har röstat i frågan, därför att Finland gick in med ett enkelt riksdagsbeslut. Men bortom frågan om kronan ska bytas mot euron, vad är det svenskarna egentligen förutsätts välja mellan?
Detta val, denna omröstning handlar på djupet inte om ekonomi, understryker statsministern. På djupet är den här frågan politisk, det är ett politiskt val ni förväntas träffa, säger han till sitt folk.
Visst, många omdömesgilla statsvetare, forskare, tänkare och skribenter har sagt samma sak. Kärnfrågan i detta val mellan ja eller nej gäller inte räntor och valutakurser. Den handlar om Europa, om Sverige vill vara med i Europa och delta i utformandet av dess politiska framtid.
I själva verket är EMU, inklusive valutaunionen, ett stort fredsprojekt, en ekonomisk och politisk integration som gör krig i Europa otänkbart, säger unionens tillskyndare och tillägger att den djupa och breda integrationen framför allt gynnar Europas demokratiskt och ekonomiskt eftersatta regioner.
Vad svenskarna ska välja mellan är om Sverige ska vara med i detta storslagna arbete eller om det än än en gång ska hålla sig på sin kant, kura i snödrivorna och vänta på nya tider som andra fixar. Så lyder den gängse ja-retoriken.
Detta med fredsprojekt är naturligtvis värt att ta fasta på, även om jag kan undra litet över vilka nuvarande EU-länder som kan befaras inleda något större krig utifall unionen inte blev av.
Traditionellt brukar det ju vara Tyskland och Frankrike som drabbar samman och sprider sina krutdurkar vida omkring sig. Det scenariot är ju inte så rysligt sannolikt men för all del - inom ramen för en union är det förstås ännu osannolikare.
Att EU politiskt och demokratiskt är till nytta för Europas eftersatta regioner förefaller mig oomtvistligt. Strävan att uppfylla de ekonomiska, humanitära och politiska samlevnadsreglerna i EU fungerar som ett slags motor för samhällsutvecklingen i de länder som är på väg in. Det är så vitt jag kan förstå ett av de starkaste argumenten för EU och EMU alldeles bortsett från om just Sverige har så mycket fördelar att hämta ur projektet.
Däremot finner jag den frågeformulering som gör gällande att Sverige har att välja mellan att vara med i Europa eller kura utanför som tillspetsad. Till en del handlar den verkliga frågeställningen om hur mycket europeisk jättebyråkrati Sverige vill vara med om att bygga upp.
Det som för mig är mest förbryllande i hela folkomröstningskonceptet så som det nu bedrivs av socialdemokraterna är det konsekvent motsägelsefulla i nästan alla ledande socialdemokraters ord och handlingar.
Om det nu är som Göran Persson säger att det fulla medlemskapet i EU med valutaunion och allt är en central politisk fråga för Sverige, ett väsentligt politiskt linjeval med konsekvenser för all förutsebar framtid, hur kommer det sig då att han accepterar total splittring i de egna regeringsleden? Vad har den regering för tyngd som inte kan enas i en ödesfråga och som därtill inte drar några konsekvenser av att så inte sker?
Svaret måste vara att Persson innerst inne inte alls anser EMU vara någon stor fråga om politiskt linjeval för Sverige. Ministrarna får tycka vad de vill bara de ligger lågt med sina åsikter. I praktiken är Sveriges regering nu den enda instansen i Sverige där "ödesfrågan" inte får vädras inför avgörandet den 14 september.
Ministrarna som är emot EMU talar om sin personliga övertygelse. Men de är inte sämre män och kvinnor än att de dagtingar med denna övertygelse när folkomröstningen är över. Det måste betyda att frågans specifika politiska vikt är låg.
Personligen tycker jag det är svårt att bedöma vad EMU är och kommer att bli för ett projekt. Den 14 september röstar svenskarna om attityder i första hand. När den officiella attityden sedan står klar kan de som har hamnat på fel sida byta.