Olovlig kårverksamhet ett mycket ovanligt brott
Två män som rör sig i ytterlighetshögerns träskmarker misstänks av Säpo för olovlig kårverksamhet.
Det är en lag från 1930-talet som nästan aldrig plockas fram och som brukar vålla åklagare betydande bekymmer.
Det var för ett par veckor sedan som åklagare Henrik Olin berättade för Ekot att Säpo hade gripit två män som anklagas för kriminalitet som ska ha pågått i flera år.
Den påstådda brottsligheten rubriceras som olovlig kårverksamhet, i övrigt var åklagaren sparsmakad med detaljer.
Sedan dess har historien onekligen vuxit. Det har bland annat visat sig att båda männen varit anställda av Försvarsmakten.
Aftonbladet kan i dag visa hur en av männen visar upp sin förtjusning i att skjuta med automatvapen i en film som har använts som bevismaterial i en annan utredning.
Den andre misstänkte har bland annat varit nämndeman för Sverigedemokraterna.
Sajten Dagens Juridik berättar att polisen vid en husrannsakan har hittat en polisuniform, polislegitimation, flera automatvapen och pistoler samt en hel del ammunition.
En av männen har, berättar Expo, flera kopplingar till vit maktmiljön. Han har i sociala medier poserat med bar överkropp, av allt att döma för att visa upp de nazistiska symboler han låtit tatuera in.
Mannen har vapentränat militärer och poliser i en privat skytteförening och greps i samband med att en rättegång mot honom om vapenbrott avslutades i en tingsrätt i Stockholmsområdet.
Allt detta får mig att våga dra några slutsatser.
En är att det här uppenbarligen är figurer som uppenbarligen inte bara känner sig hemma inom extremhögern utan även delar dess värderingar.
En annan är att Säpo har fått nys om några potentiellt mycket farliga personer som tycks inte bara ha motiv utan även den kapacitet som behövs för att ställa till med betydande skada.
Hela historien påminner, fast i mindre skala, en smula om tillslaget som tysk polis gjorde i slutet på förra året:
Minst 25 högerextremister, däribland adelsmannen prins Heinrich XIII, greps som misstänkta för att ha förberett en statskupp.
Men det finns ingen anledning att göra ett alltför stort nummer av den jämförelsen.
För en tredje rimlig slutsats är att misstankarna mot de två männen inte rör särskilt långt gången brottslighet.
Om det funnits konkreta indicier på att männen exempelvis förberedde ett terrordåd hade de anhållits och sannolikt suttit häktade i dag.
Möjligen är det så att Säpo slog till efter att ha börjat ana oro. Det finns givetvis fördelar med att göra så.
En plan kan eskalera snabbt och Säpochefen Charlotte von Essen skulle ha ett och annat att förklara om någonting eländigt inträffade och det visade sig att hennes myndighet hade koll på gärningsmännen utan att göra någonting.
Men också nackdelar. Brott blir svårare att bevisa.
Vad är då olovlig kårverksamhet?
Ett brott som regleras i brottsbalkens kapitel om högmålsbrott, som i sin tur handlar om en grupp ovanligt svåra brott mot mänskligt liv och mot statens inre säkerhet.
Den rättshistoriskt intresserade är givetvis inte omedveten om att vi pratar om en kriminalitet som dök upp i Magnus Erikssons landslag på 1300-talet (för övrigt Sveriges första riksomfattande lagsamling.)
Paragrafen om olovlig kårverksamhet bygger på ett undantag i den grundlagsfästa föreningsfriheten.
Den infördes i svensk rätt 1934 och förbjuder människor att utan tillstånd bilda eller delta i en sammanslutning som lätt kan utvecklas till en militär trupp eller polisstyrka.
Lagen stiftades för att möta den tidens politiska situation i Sverige och Europa och är ett något trubbigt verktyg för vår tids förhållanden.
Men så är det också mycket ovanligt med domar för detta brott. Sedan lagen stiftades har inte fler än ett par, tre meddelats.
Den senaste i mitten på 1950-talet då en medlem i den nazistiska rörelsen Sveaborg ställdes inför rätta.
Åklagare har för all del gjort några försök i mer modern tid. 1992 misstänkters en ung man som utgett sig för att vara officer och som flera gånger tagit sig in på regementen. Året efter slog Säpo till mot en polisaspirant och hittade radioutrustning och dataregister.
Och 2003 gjordes en razzia mot ett antal högerextremister.
Samtliga dessa tre fall av misstänkt olovlig kårverksamhet resulterade i snart nedlagda utredningar.
Kanske blir det annorlunda denna gång. Från delgiven misstanke till åtal och rättegång är förvisso steget långt, men konstigare saker har inträffat i svensk rättshistoria.
Men om detta nu skulle leda till fällande domar så kan det inte bli tal om längre straff än maximalt två års fängelse.
Strängare än så har inte lagstiftaren sett på detta brott.