Lagrådet starkt kritiskt mot två förslag från regeringen
Lagrådet är på krigsstigen nu igen.
Ett av regeringens prestigeprojekt anses urholka våra grundläggande rättigheter, ett annat beskrivs som ”förvirrande” och avstyrks.
Att regeringen i kampen mot den grova brottsligheten lägger fram nya paragrafer på löpande band torde inte ens ha undgått en fotbollstokig tioåring.
Då lagstiftning är ett hantverk som bör skötas med noggrannhet och eftertanke, har Rosenbads turbofart också resulterat i synpunkter från personer som bättre förstår juridik än en genomsnittlig politiker.
Nyligen hade Lagrådet, den myndighet som granskar nya juridiska produkter innan de läggs på riksdagens bord, allvarliga invändningar mot de kommande säkerhetszonerna.
Nu är det dags igen. Två gånger om.
Det ena ärendet rör utvidgning av lagarna om hemliga preventiva tvångsåtgärder, en elegant juridisk omskrivning som döljer vad det egentligen handlar om:
Att kunna bugga och avlyssna folk som inte är misstänkta för brott.
Sådana verktyg är naturligtvis vardagsmat i vilken diktatur som helst, men i en demokrati är kraven högre.
”Förslagen urholkar det skydd och de rättigheter som ges i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s stadga”, konstaterar Lagrådet bistert.
Och då släggan ändå är framme:
”Risken är betydande att det i den praktiska tillämpningen uppkommer fall som med fog kan uppfattas som trakasseri eller otillbörlig kontroll mot ovidkommande personer”. Något som ”inger ett stort mått av oro”.
Just det. Det finns skäl till att staten i ett anständigt land inte har obegränsade möjligheter till sitt förfogande. De kan nämligen missbrukas.
Nu är det i och för sig människor med invandrarbakgrund långt ner i alla tänkbara hierarkier som löper störst risk att bli trakasserade.
Men den som tror att pursvenskar inte har någonting att frukta kan läsa in sig på fallet Karl Hedin, miljardären som handbojades och häktades och tvingades kämpa i fyra år innan han på goda grunder rentvåddes från misstankarna om jaktbrott.
En urholkad rättstat drabbar oss alla.
Hur som helst, Lagrådet avstyrker att dessa nya lagar träder i kraft redan i sommar, mer beredning behövs, men godkänner dem i övrigt under starkt muttrande.
Värre är det med det andra förslaget, att polisen ska kunna fatta anonyma beslut.
Ett förslag som regeringen anser vara så viktigt att Ulf Kristersson tog upp det under partiledardebatten i riksdagen i januari.
Högljutt suckande påpekar juristerna att det ”är ett grundläggande krav när myndigheter fattar beslut att den ansvarige beslutsfattaren inte är anonym”.
Den som är föremål för ett beslut har ett berättigat intresse av att få veta vem det är som fattar det. Det är en fråga om rättssäkerhet. Det är en fråga om en offentlighetsprincip värd namnet.
Lagrådet påpekar att detta berör en så grundläggande fråga som allmänhetens förtroende för polisen, varför en remisstid på fem veckor över jul och nyår inte är imponerande.
Dessutom finns detta ämne med i en helt annan kommande lag om ökat skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier.
JK har tidigare påpekat att det är både ”förvirrande och betänkligt” att den långtgående tanken om anonymitet hos polisen läggs fram samtidigt som den andra lagen bereds.
”Lagrådet instämmer i detta”.
Vad betyder då det här? Jo, att juristerna avstyrker. Förslaget borde i stället samordnas med de kommande bestämmelserna om skydd för offentliganställda.
Och i protest ”avstår Lagrådet från att lämna synpunkter på utformningen av lagförslaget”.
Ord och inga visor, med andra ord.
Jag ser i sociala medier att missnöjda högerväljare mer och mer börjar se Lagrådets ledamöter som en samling vänsterextremister som har som främsta uppgift att göra tillvaron så sur som möjligt för regeringen.
Minnet tycks vara kort. Vad dessa jurister skrev om gymnasielagen har blivit en modern klassiker:
”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Det är inte en samling idioter som sågar de juridiska uttryck som Tidöpartiernas kriminalpolitik tar sig. De begriper givetvis att nya lagar kan behövas i kampen mot vår tids organiserade brottslighet.
Dessa jurister har ingen annan drivkraft än att göra sitt jobb. Att hjälpa riksdagen att stifta acceptabla lagar.
Att den förra regeringen inte sällan struntade i experternas analyser och slutsatser är nu inte ett bra argument för att göra samma sak.
Sedan maktskiftet har det varit lite si och så med efterlydnaden. Exempelvis gled en ny terrorlag igenom trots protester.
Gunnar Strömmer & CO borde ta betydligt större intryck av Lagrådet än vad som hittills varit fallet.