Nej, Allra-Alex är ingen cool snubbe
Att nå fram till landets tonåringar genom att publicera en kolumn i en dagstidning är möjligen lika intelligent som att åka till Angola för att scouta hockeytalanger.
Men det är värt ett försök.
Det har nämligen kommit till denna farbrors kännedom att en man vid namn Alexander Ernstberger, grundare av finansbolaget Allra, börjat trenda på Tiktok i egenskap av någon slags förebild.
Det är mycket oroande, minst sagt.
Bakgrunden till det uppflammande intresset för Ernstberger är något som tydligen kallas för ”grisch”.
Att undertecknad inte hade hört talas om begreppet förrän i veckan får naturligtvis alla boomer-larm att tjuta på högsta volym, men den som är missnöjd får väl lägga en lapp i Schibsteds förslagslåda.
Grisch är enligt trendspanarna på Ungdomsbarometern ”en livsstil och estetik centrerad kring storstadsliv, lyx och överflöd”.
På en av de uppsjö sajter som hakat på trenden genom att sälja ”grisch-produkter” beskrivs det som en klädstil men också en ”attityd och en känsla” och som ”en modern tolkning av 00-talets extravaganta stureplans-stekarstil, alltså en riktig lyxlirare.”.
Att grischarna zoomat in på Alexander Ernstberger framstår därmed som logiskt.
Hans framtoning kan närmast liknas vid Grisch Deluxe: 50-miljonersvilla på Lidingö, egen helikopter och inhyrda privatjets.
Vissa hävdar att ordet ”grisch” är sprunget ur det svenska ordet gris.
Även det passar bra in på Alexander Ernstberger.
Det kanske låter lite väl hårt. Men bara för den som inte läst på.
Alexander Ernstberger avtjänar just nu ett sexårigt fängelsestraff.
Bara påföljdens längd borde få alla fanboys att haja till.
Det Alexander Ernstberger sitter för sorteras under kategorin ekobrott, något som lagen ser mycket allvarligt på.
Ernstberger och hans kumpaner är dömda för grov trolöshet mot huvudman och mutbrott, brott som båda kan ge upp till sex års fängelse.
Det är lika mycket som för exempelvis grov misshandel eller rån.
Ändå tenderar allmänheten att vara ganska förlåtande mot ekobrottslingar.
När Svea hovrätt avkunnade sin dom i Allra-målet intervjuades Alexander Ernstberger i TV4, solbränd och iklädd piké-tröja.
”Det är fruktansvärt och såklart omtumlande. Jag kommer in från semester med familjen.”
Motsvarande inslag efter en dom mot en gängkriminell är svårt att tänka sig.
Det här beror på att avancerad ekonomisk brottslighet, till skillnad från mycket annan kriminalitet, är ganska abstrakt.
När ”Uppdrag granskning” skildrade hur skamlösa ligor lurar pensionärer på pengar väckte det berättigad vrede.
Det Alexander Ernstberger har gjort är samma sak, bara i betydligt större skala.
Han och hans brottspartners hade insett att bara amatörer försöker snacka till sig inloggningen för bank-id.
Betydligt smartare är att via aggressiv telefonförsäljning locka till sig människors pensionskapital och sedan förse sig av bytet.
Allras fonder köpte år 2012 värdepapper, så kallade warranter, för 430 miljoner. Hela 170 miljoner försvann i provision till ett bolag vid namn Oak Capital som genomförde transaktionerna. Detta företag skickade sedan tillbaka 100 miljoner till Alexander Ernstberger och en medbrottsling som tack.
Allra-gänget hävdade att affärerna var ”marknadsmässiga”.
Som alltför ofta i ekomål gick tingsrätten på detta snömos.
Hovrätten konstaterade i stället att hela upplägget var en del av en brottsplan med ett enda syfte: att skinna kunderna. Högsta Domstolen har nekat resning i målet, därmed ligger domen fast.
170 snodda miljoner från vanliga människor är alltså bakgrunden till Alexander Ernstbergers position som grisch-ikon.
Den som tycker att det verkar coolt rekommenderas att åka hem till farmor eller mormor, tömma smyckesskrinet och sedan invänta hur det känns i magen på vägen hem.
Är resultatet en skön grisch-feeling? Då finns det inte mycket någon kan göra för dig, eller samhället för den delen.
Tyvärr verkar en hel generation kids ha drabbats av guldsot. Brottsutredaren Luay Mohageb berättar för DN att även ungdomar från en välmående medelklass söker sig till gängen eftersom det är trendigt att vara kriminell och supermaterialistisk.
Sociala medier och gangsterrapen spelar en stor roll. Men ett tungt ansvar vilar även på den starkt grischifierade svenska vuxenvärlden.
Hur kommer det sig att Jan Emanuel har fått mer radiotid i Sverige än alla fjolårets Nobelpristagare tillsammans?
Knappast på grund av det intellektuella tuggmotstånd han bjuder (tänk sockervadd minus sockret) utan hans kärlek till grova guldkedjor, tunga båtar och bredbenta poser framför en supercar.
Men det finns hopp.
Bara det faktum att en medelålders skribent som undertecknad plockar upp grisch borde vara ett tecken så gott som något på att fenomenet redan har peakat.
En närstående snart trettonåring upplyser om att grisch är stendött (”minst två månader gammalt”).
Influencern Joakim Lundell berättade nyligen att han gjort sig av med alla kläder av stekiga märken som Gucci och Burberry.
Trendkänsliga Jennifer Lopez visade sig nyligen i ett par skitiga jeans som inte direkt osar grisch (okej, de var från Acne Studios och kostade 6 000 spänn, kanske någon slags meta-grisch).
Men om det mot förmodan finns någon yngling därute som inte redan fattat att vinden har vänt kommer här en uppmaning:
Alexander Ernstberger hade alla förutsättningar.
Han valde att bli en nolla som glider runt i dagrummet på Storboda-anstalten.
Gör andra val.