"Jag är en kvinna, precis som alla andra i laget"

Simstjärnan Lia Thomas succé delar idrottsvärlden.

Ska transkvinnor få tävla mot andra kvinnor?

Det går inte att både vara inkluderande och uppnå sportslig rättvisa, säger en expert.

Amerikanskan Lia Thomas blev nyligen historisk som den första transkvinnan att vinna ett collegemästerskap i simning. Thomas, som påbörjade sin könskorrigering 2019 och tilläts tävla som kvinna 2020, vann distansen 500 yards (457 meter) med över en och en halv sekund.

Thomas dominans på collegenivå är kontroversiell. Utanför anläggningen i Atlanta och på läktaren genomfördes mindre demonstrationer mot Thomas medverkan.

– Jag är en kvinna, precis som alla andra i laget, har Lia Thomas tidigare sagt i en intervju med Sports Illustrated.

På Twitter skrev både Floridas guvernör, republikanen Ron DeSantis, och Caitlyn Jenner, OS-guldmedaljör i tiokamp 1976 som själv kom ut som transsexuell 2015, att tvåan i loppet, Emma Weyant, är den rättmätiga vinnaren.

Friidrottsbasen orolig

Debatten om inkluderingen av framför allt transkvinnor inom elitidrotten är stor i USA. Det nationella simförbundet införde nyligen nya tävlingsregler som innebär att transkvinnor måste visa att de inte kan dra nytta av den fysiska utvecklingen de haft före könskorrigeringen. Det nya regelverket säger att elitsimmare som tidigare varit män måste uppvisa medicinska intyg på att de under minst 36 månader haft tillräckligt låga testosteronnivåer för att få tävla på damsidan.

Men frågan är inte bara het innanför USA:s gränser. Det internationella friidrottsförbundet World Athletics ordförande Sebastian Coe vill att Internationella olympiska kommittén (IOK) inför gemensamma regler för alla OS-idrotter.

– Jag anser att damidrottens integritet, och dess framtid, blir väldigt skör om vi inte gör rätt här, säger han enligt The Guardian.

– Kön kan inte trumfa biologi. Som förbundsordförande har jag inte den lyxen. Den lyxen har andra organisationer, som inte behöver behöver ta hand om de praktiska bitarna som sådana här frågor innebär.

”En klar fördel”

Angelica Lindén Hirschberg är professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet. Hon var medicinsk expert för World Athletics under rättegången mot Caster Semenya i Idrottens skiljedomstol 2019. Hon ser likheter mellan fallen.

– Utifrån idrottssynpunkt kan man säga att både hyperandrogenism och transgender kan ha samma betydelse, säger Lindén Hirschberg till TT.

Hon konstaterar att såväl transkvinnor som kvinnor med hyperandrogenism, ett tillstånd som gör att testosteronproduktionen är kraftigt förhöjd, har en klar fysisk fördel mot andra kvinnor, vars produktion av testosteron är 10–20 gånger lägre.

– I dag vet vi ju att testosteron är väldigt viktigt när det kommer till fysisk prestation – och då bedömer man att det är en klar fördel. Det är därför det finns regelverk, säger hon.

Angelica Lindén Hirschberg säger att även om en transkvinna genomgår hormonbehandling för att sänka testosteronnivån så kommer effekterna från puberteten att finnas kvar.

– När det gäller fysisk prestation är forskarsamhället i princip överens om att könsskillnaden uppstår i samband med puberteten, säger hon.

Absolut rättvisa inte möjlig

Lindén Hirschberg anser inte att transkvinnor bör uteslutas från att tävla på elitnivå, men tycker att det är rimligt att det finns regelverk.

– Sedan kan det vara så att även om man har regelverk så kan man inte uppnå total rättvisa.

Hon fortsätter:

– Man måste förstå att det här är väldigt svåra frågor, och att man försöker balansera mellan att vara inkluderande samtidigt som det ska vara så rättvist som möjligt.

TT: Är den balansgången möjlig?

– Jag tycker att idrottssamhället är skyldigt att i möjligaste mån försöka uppnå rättvist tävlande.

TT: Är det möjligt att ur ett sportsligt perspektiv uppnå absolut rättvisa?

– Nej, det tror jag inte.

Fler aspekter att ta hänsyn till

Ur ett medicinskt perspektiv är frågan enkel att besvara, enligt Angelica Lindén Hirschberg.

– Men det är inte bara det vi måste ta hänsyn till, utan också de andra perspektiven – vad som är etiskt och vad som ingår i mänskliga rättigheter. Då blir det otroligt mycket mer komplext, säger hon.

För att inte riskera att exkludera transsexuella idrottare eller de med hyperandrogenism – såsom den sydafrikanska löparstjärnan Caster Semenya – ser Lindén Hirschberg att man är försiktig när man ändrar reglerna så att de inte slår för hårt.

– Särskilt inte under en period när vi ser att det här börjar ändra sig väldigt snabbt, att fallen ökar i antal samt att vi inte vet vad det kan ha för konsekvenser på sikt. Då är det klokt att avvakta med nya regler.