Flinck: Frankrike ser läskigt bra ut
Publicerad 2024-01-26
KÖLN. Världens bästa lag mot världens bästa spelare i en modern klassiker.
Men jag har en otäck känsla.
För OS i Paris gör fransmännen bättre än på länge.
Sverige missar final i handbols-EM – föll mot Frankrike efter omdiskuterade domslut
Men Danmark då, undrar ni (eller i varje fall dansken som läser det här).
Jo, de stora guldfavoriterna ska in där emellan någonstans; med sin bredd, sin Gidsel, sina målvakter och sitt geni till coach.
Jag underskattar säkert de svenska spelarnas status och stjärnglans, trots den enorma respekt Gottfridssons, Claars, Palickas och Wannes namn nämns med av toppspelare, tränare och journalister runt om i handbollsvärlden numera. Man blir ju hemmablind.
Men Sveriges stora styrka, den egentliga X-faktorn, när man går in i finalhelgerna i mästerskapen är fortfarande kollektivet, l-a-g-e-t, och att man är den toppnation som får ut mest av sitt material.
Kanske överskattar jag på motsvarande sätt de franska spelarnas status. Kanske blir jag förblindad av stjärnglansen hos spelare som Nikola Karabatic, Dika Mem, Ludovic Fabregas och Nedim Remili. Men de har flyttat runt bland de allra största klubbarna i flera år nu, samlat individuella utmärkelser på hög, lyft några av handbollens högsta löner och – inte minst – vunnit det mesta och största som går att vinna både med landslag och klubblag.
Frankrike ny favorit till guldet
Tittar man bara spelarnas individuella kvaliteter ska Frankrike faktiskt vinna varje mästerskap. Jag menar det, trots danskarnas fantastiska bredd.
Men handboll är fortfarande en lagsport och det är inte alltid Guillaume Gille får till hierarkierna i truppen och får hela det här stjärngalleriet att dra åt samma håll.
Framme i en semifinal betyder inte klubbadresser, löner eller individuella utmärkelser något. Det visade Sverige i både VM 2021 och EM 2022.
Det är bara det att förbundskapten Gille har verkar ha satt rollerna i laget denna gång och fått alla att underkasta sig såväl varandra som spelidén.
Danmark var den stora guldfavoriten när EM började, med Sverige närmast bakom enligt spelbolagen.
Men det har svängt under turneringen i mina ögon.
Frankrike ser ruskigt bra ut och i min värld är de inte bara favoriter mot Sverige (jag köper Jim Gottfridssons 60/40) utan också till guldet.
Eller så är det bara för att de inte mött Danmark eller Sverige ännu.
För i slutändan var kanske inte den övre halvan så vass som vi trodde efter det första gruppspelet? Frankrike vann faktiskt mellanrundan med fem poäng till godo och enligt danska handbollsoraklet Rasmus Boysen blir Tyskland det första laget någonsin i ett mästerskap att gå vidare på bara fem poäng från en mellanrunda med sex lag.
Fast fransmännen ser ju läskigt bra ut. Det är bara att titta på hur de hanterade sin betydelselösa match mot Ungern i onsdags. Det finns inte plats för någon fransk arrogans i det här laget. Krysset mot Schweiz då? Äh, Frankrike har ett litet bottennapp i sig i varje gruppspel i ett mästerskap och nio gånger av tio har det ingen betydelse – som i den här turneringen.
Det är inte bara Nikola Karabatic som ser bättre ut än på flera år utan hela laget. Frankrike har också varit skadedrabbat i flera av de senaste mästerskapen. Nu har Gille tillgång till alla som kan komma i fråga och har därför fått lämna hemma toppspelare som Thibaud Briet och Aymeric Minne och satt Thimothey N’Guessan, nummer ett på vänsternio i Barcelona och lika bra framåt som bakåt, på läktaren i de flesta av matcherna.
Krävs överlägsen seger i målvaktsmatchen
Till sin hjälp här på EM har Gille dessutom OS på hemmaplan.
Alla franska spelare vill förstås uppleva, och ta guld i, ett OS i Paris. Till OS bantas alla mästerskapstrupper i handboll med två man till 14 spelare. Konkurrensen i den franska truppen är mördande såklart och tillhör du inte det översta skiktet med Mem och grabbarna kan du ryka till hemma-OS om du inte gör ett bra EM.
Jag bollade det resonemanget med Kentin Mahé efter segern mot Ungern och han köpte det rakt av.
– Du måste spela på din absoluta toppnivå för att komma med bland de 14 till OS. Det hjälper oss här.
Kanske är det därför som Nikola Karabatic är som pånyttfödd – för att visa att han förtjänar en plats i OS.
Fjärde semifinalen på fyra år.
Sverige–Frankrike är verkligen på väg att bli en modern klassiker i svensk handbollshistoria. Som Sverige-Sovjetunionen/Ryssland under Bengan Boys med tio semifinaler eller finaler på elva år (fem segrar var) eller Sverige-Spanien under andra halvan av 1990-talet när Bengan Boys vann fem matcher i rad från kvartsfinal och framåt i mästerskapen.
Sverige har 2–1 i de tre semifinaler som har spelats.
Men då ska vi komma ihåg att i de två svenska vinsterna var de franska målvakterna katastrofala och lyckades bara rädda fyra skott i respektive semifinal medan Palicka tog tre gånger så mycket båda gångerna.
När Frankrike väl vann målvaktsmatchen, om än knappt, i VM-semin i fjol vann man också matchen klart.
Fransmännen har svagast målvakter i semifinalfältet den här gången också. Men jag är rädd att det kommer att krävas en överlägsen seger i målvaktsmatchen för att det ska bli svensk final.
OS-mästarna Frankrike, världsmästarna Danmark, europamästarna Sverige och hemmalaget Tyskland – snacka om drömuppställning för en finalhelg som dessutom spelas i ”den fetaste arenan i handbollsvärlden”, som Wanne kallade Lanxess Arena i går.
Sverige har inte förlorat en semifinal mot Frankrike med Jim Gottfridsson i laget. Det ska vi också ha med oss.
Fransmännen vann det taktiska schackspelet i VM senast.
Redan inför EM pratade spelarna om att en tydlig förbättringspotential från VM låg i det taktiska rävspelet när man kom fram till den här typen av stora matcher, mot lag som du inte bara springer i från i slutändan.
Låt oss hoppas att Sverige har något nytt att plocka fram i kväll om det skulle behövas, att man vågar gå ifrån sitt koncept lite om man kör fast, att Michael Apelgrens handbollshjärna utnyttjas den här gången.